Slottsbyggmästare; brukspatron; inkallades till Sverige av kung Karl IX och var från 1613 byggmästare på Stockholms slott; 1613–19 uppförde han Tyska kyrkans torn i Stockholm, vilket förstördes i en eldsvåda 1878; han införde i Sverige styckgjutarekonsten och anlade järn- och mässingsverk;
Begravd i Tuna kyrka, där hans gravsten med vapnet (3 fiskar) finns. Ska av kejsar Ferdinand III ha upptagits bland tyska rikets adel. 2086

Hade tre + ett barn.

Sönerna Abraham och Hubert d. y., vilkas affärsverksamhet i Sverige misslyckats (se Henrik de Try), utvandrade till Frankrike för att med den franska regeringens understöd anlägga koppar- och järnverk. Den ene brodern kom till Frankrike 1666, den andre 1668, medförande svenska yrkesarbetare. Ganska rikhaltiga upplysningar om deras verksamhet återfinnas i Colberfs brevväxling. Planerna på upparbetandet av den franska metallindustrien omfattades av honom med ett brinnande intresse. Den först anlände brodern, tydligen Hubert — förnamnen användas tyvärr ej i de franska källorna — fick till uppgift att organisera kanongjutningen i Bourgogne och erhöll själv en domän i Nivernais, Drambon, där han anlade ett styckebruk. Det lyckades honom emellertid icke att framställa kanoner av fullgod kvalitet, och efter en tioårig försökstid tröttnade den franska regeringen; Drambon indrogs 1676. Den andre brodern, som anlände 1668, anställdes vid ett kompani, som hade till uppgift att uppsöka och driva gruvor i Languedoc. För detta företag ådagalade Colbert om möjligt ännu större iver än för styckegjut-ningen. För att ej störa verksamheten översåg han t. o. m. med att de B. beträddes med att undansnilla omhänderhavda avlöningsmedel. De förhoppningar, gruvorna väckt, visade sig emellertid bedrägliga, och företaget avvecklades i början av år 1671.
I Sverige uppväckte den befarade konkurrensen livliga farhågor särskilt för styckegjuteriets bestånd (kommerskollegiets prot. 28 apr. 1668), och bergskollegium anbefalldes undersöka de »prac-tiquer», varigenom svenskt .arbetsfolk blivit tubbat att lämna landet. Härav framgick (bergskollegiet till K. M:t 27 apr. 1669), att ett antal arbetare inskeppats i Nyköping under föregivande, att de skulle föras till Västervik och därifrån till Gladhammars bruk, men att de, mot sin vilja enligt eget påstående, landsatts i Lybeck, varifrån de över Hamburg befordrats till Frankrike, samt att deras i Sverige kvarlämnade familjer gått miste om dem utlovade förmåner. En av dessa utvandrare, bergsgesällen Anders Sigfersson från Stora Kopparberget, hemkom till fäderneslandet 1675 och redogjorde inför bergskollegium (prot. 18 maj) för sina upplevelser; han hade bl. a. arbetat vid ett av Hubert de B. anlagt styckebruk i närheten av Dijon, där de nu gjorde »sköna» stycken. Härifrån hade han med några kamrater rymt till Tyskland och efter arbete vid Harz och andra bergverk slutligen återkommit till Sverige. Kollegiet beviljade honom respenn ingår för att begiva sig hem till Falun och rekommenderade honom till någon tjänst vid gruvan. — En syster till Gillis, Abraham och Hubert de B. var Katarina d e B. (f. 1616, f efter 1684), gift med bruksägaren Henrik de Try. 2087