KMFanlista241201 - Ansedel
KMFanlista241201 - Ansedel
NamnMichiel Mikaelsson Spett 
Föddca 1600, Liége, Belgien
Dödca 1660, Västmanlands län (U)
Yrkehammarsmed
FarMichel van der Speeten (1565-)
MorNN NN
Notis för Michiel Mikaelsson Spett
11 generationer nedstigande till Kerstin Fredriksson.
Mikael van der Spett.
Omnämnd som Michiel Spedder i hammarräkningar för gevärsfaktoriet i Norrköping 1628-29. Fanns 1633 i Linde. I 1635 års roteringslängd omnämns "Mickel hammarsmed" som "tysch". Han fanns 1642-43 vid Gyttorps bruk och hade det förstnämnda året sex personer i sitt hushåll. Flera av dessa var säkert medhjälpare eller drängar. År 1643 köpte han en gård i kyrkbyn Lindesås i Linde. Flyttade 1647 till Saxe hammare i Söderbärke, och 1648 tillKyrkbyn i samma socken. Åren 1652-54 hade han arbete vid Färmansbohammare (KL). 1655 var Mikael bisittare vid hammartinget i Ramnäs.Samma år åtalades han för att inte ha betalat skulder till förra brukspatronen Isak Kock vid Saxe hammare. År 1660 var Mikael tillbaka i Nora som mästersven under mästersmeden Siliackus Girck.Mästersmed vid Vedevåg 1662. 108
Michiel Speet arbetar som hammarsmed vid Storhammaren i Norrköping 1628-29 (K 64). Han finns 1642-43 vid Gyttorps bruk och har det förstnämnda året sex personer i sitt hushåll. Flera av dessa är säkert medhjälpare eller drängar.
Åren 1652-54 har han arbete vid Fermansbo hammar enl mtl.
Släkten Spett i Svappavaara var troligen inte släkt med vallonsläkten Spett i Kengis bruk. Det var två bröder Jacob och Michel Spett som flyttade dit från Färna bruk i Västmanland: Den "svenska" gruvarbetarsläkten Spett vid Svappavaara bruk.
Stamfadern var gruvdrängen "Joen Joensson Spet", enligt Momma-Reenstiernas arkiv (MR), RA och mantalslängder, RA.
Vallonerna har sedan mycket lång tid tillbaka sitt hemland i södra och sydöstra Belgien och i angränsande delar av Frankrike. De är ett blandfolk av kelter, germaner och romare och det fanns länge ett vallonskt språk som inte var någon fransk dialekt utan snarare utvecklats parallellt med franskan.
Ardennerna innehöll rika fyndigheter av järnmalm och vallonerna utvecklade system för järnets utvinning, det som senare blev berömt i Sverige som vallonsmidet. Redan på 1400- och 1500-talen var trakterna av Meusedalen, Liège och Namur ett sjudande bruksdistrikt.
Till Sverige skedde en del invandring redan strax före sekelskiftet 1600 på initiativ av hertig Karl och Welam de Besche. Senare agerade Louis de Geer, en skicklig köpman och företagsledare i Amsterdam, som finansiär. De vallonska bruksområdena led av arbetslöshet och de svenska bruken lockade med goda löner. Tidigt skedde invandring till bruk i Östergötland, t.ex. Finspång och Godegård. Louis de Geer arrenderade bruken i norra Uppland, t.ex. Österby, Gimo och Lövsta och dit skedde en omfattande invandring av valloner i början på1620-talet.
Till en början höll vallonerna sig mycket till sina egna. Man behärskade inte det svenska språket och hade dessutom ett annorlunda kynne än svenskarna. Även religionen var en anledning till detta samt att svenska bergsmän kände konkurrens från de arbetsamma och skickliga yrkesmännen.
Efter hand spreds vallonerna till flera bruk i Bergslagen och på andra håll och man började blandas med svenskarna. De var efterfrågade från andra bruksägare för sitt kunnande. Med tiden gav de sig naturligtvis också in på andra yrken och spreds till alla delar av landet.
http://vallon.se/historia.htm
Mikael van der Spett.
Omnämnd som Michiel Spedder i hammarräkningar för gevärsfaktoriet i Norrköping 1628-29. Fanns 1633 i Linde. I 1635 års roteringslängd omnämns "Mickel hammarsmed" som "tysch". Han fanns 1642-43 vid Gyttorps bruk och hade det förstnämnda året sex personer i sitt hushåll. Flera av dessa var säkert medhjälpare eller drängar. År 1643 köpte han en gård i kyrkbyn Lindesås i Linde. Flyttade 1647 till Saxe hammare i Söderbärke, och 1648 tillKyrkbyn i samma socken. Åren 1652-54 hade han arbete vid Färmansbohammare (KL). 1655 var Mikael bisittare vid hammartinget i Ramnäs.Samma år åtalades han för att inte ha betalat skulder till förra brukspatronen Isak Kock vid Saxe hammare. År 1660 var Mikael tillbaka i Nora som mästersven under mästersmeden Siliackus Girck.Mästersmed vid Vedevåg 1662. 108
Michiel Speet arbetar som hammarsmed vid Storhammaren i Norrköping 1628-29 (K 64). Han finns 1642-43 vid Gyttorps bruk och har det förstnämnda året sex personer i sitt hushåll. Flera av dessa är säkert medhjälpare eller drängar.
Åren 1652-54 har han arbete vid Fermansbo hammar enl mtl.
Släkten Spett i Svappavaara var troligen inte släkt med vallonsläkten Spett i Kengis bruk. Det var två bröder Jacob och Michel Spett som flyttade dit från Färna bruk i Västmanland: Den "svenska" gruvarbetarsläkten Spett vid Svappavaara bruk.
Stamfadern var gruvdrängen "Joen Joensson Spet", enligt Momma-Reenstiernas arkiv (MR), RA och mantalslängder, RA.
Vallonerna har sedan mycket lång tid tillbaka sitt hemland i södra och sydöstra Belgien och i angränsande delar av Frankrike. De är ett blandfolk av kelter, germaner och romare och det fanns länge ett vallonskt språk som inte var någon fransk dialekt utan snarare utvecklats parallellt med franskan.
Ardennerna innehöll rika fyndigheter av järnmalm och vallonerna utvecklade system för järnets utvinning, det som senare blev berömt i Sverige som vallonsmidet. Redan på 1400- och 1500-talen var trakterna av Meusedalen, Liège och Namur ett sjudande bruksdistrikt.
Till Sverige skedde en del invandring redan strax före sekelskiftet 1600 på initiativ av hertig Karl och Welam de Besche. Senare agerade Louis de Geer, en skicklig köpman och företagsledare i Amsterdam, som finansiär. De vallonska bruksområdena led av arbetslöshet och de svenska bruken lockade med goda löner. Tidigt skedde invandring till bruk i Östergötland, t.ex. Finspång och Godegård. Louis de Geer arrenderade bruken i norra Uppland, t.ex. Österby, Gimo och Lövsta och dit skedde en omfattande invandring av valloner i början på1620-talet.
Till en början höll vallonerna sig mycket till sina egna. Man behärskade inte det svenska språket och hade dessutom ett annorlunda kynne än svenskarna. Även religionen var en anledning till detta samt att svenska bergsmän kände konkurrens från de arbetsamma och skickliga yrkesmännen.
Efter hand spreds vallonerna till flera bruk i Bergslagen och på andra håll och man började blandas med svenskarna. De var efterfrågade från andra bruksägare för sitt kunnande. Med tiden gav de sig naturligtvis också in på andra yrken och spreds till alla delar av landet.
http://vallon.se/historia.htm