Jacob Speet är hammarsmed vid Färna 1648-53. Detta år flyttar han med sin familj till Kengis och anpassar sig tydligen så bra, att han ännu 1684 lever kvar där med sin hustru.
Redan 1661 har han en son i mantalspliktig ålder.
Barn: Zacharias i Kengis 1661. g.m. Karin Hansdotter, dotter av rådmannen Hans Hansson i Uleåborg o h h Margareta Klemetsdotter. Flyttade med sin familj till Uleåborgs stad ca 1675.
Maria Catharina g m bruksprästen Mickel Andersson Konst(enius)

Kengis bruk är ett järnbruk vid Torne älv i Pajala kommun. Bruket anlades vid 1600-talets mitt av Arendt Grape, något som ledde till en betydande vallonsk och svensk inflyttning till trakten under de följande seklen. Kengis var världens nordligaste järnbruk.
Kengis bruk använde järn från Masugnsbyn och koppar från Svappavaara.
1674 till 1715 hade bruket privilegier på att tillverka plåtmynt, de flesta tillverkades dock i Avesta.
1646 fick Arendt Grape kungliga privilegier för det järnbruk han ville starta. Det innebar bland annat nyttjanderätt av ett område runt bruket, inklusive forsen i Kengis. De första åren präglades av svårigheter att få igång driften av verksamheten. Grapes skulder växte, och han lånade därför pengar av bröderna Abraham och Jakob Momma som blev hans kompanjoner. Bröderna Momma gjorde investeringar i verksamheten och fick bland annat dit kunnig arbetskraft. Sveriges nordligaste herrgård byggdes på bruksområdet.
1697 övertogs bruket av bolaget Västerbottniska bergslagen. 1746 tog Abraham Steinholtz över bruket. Efter Steinholtz skiftade ägarna ofta fram till 1850 då Karl Johan Sohlberg blev ny ägare. Släkten Sohlberg har ägt bruksområdet sedan dess, men den industriella produktionen lades ner efter att bruket brann 1879.
När bruket var som störst, under mitten av 1700-talet, arbetade 120 personer där och omkring 500 bodde i samhället.
Pajala kyrka stod i Kengis innan den flyttades till Pajala. 1865