Hans Birgersson.
Kyrkoherde i Älvdalen.
Troligen är det han som 1587 är “biskopens kaplan” i Lundby och hösten 1588 blir kaplan i Stora Tuna, som han lämnar 1601, troligen 30 april för att tillträda Älvdalen. Han stannar där till sin död.
Stillade ett uppror i Älvdalen 1627 och fick härför kunglig belöning (se bd 6, s. 782)
Under sin Tunatid köper han i Domnarvet en fastighet som 1654 säljes av hans arvingar.
Köper brödernas delar i Holen och fäboden Hemulberg.1791

Född 1560 Mora, Dalarna död 1627-12-06 Älvdalen, Dalarna. Johannes Birgeri Moraeus (Hans Börielsson). Kyrkoherde i Älvdalen mellan 1601-1627. Herr Hans, son till Kyrkoherden Birgerus Johannis i Mora, hade troligen varit Kaplan i Lundby och senare med säkerhet innehaft samma befattning i Stora Tuna. Till Älvdalen utnämndes han 1601-03-16 på begäran av församlingen.
Kyrkans yttre anläggningar blir under hans tid och genom hans "trogna förmaningar" färdig i och med uppförandet 1607 av Bogårdsmuren av kalk och sten:" och därutinnan hava alla varit så välvilliga, att de haft den uppsatt uppå tre dygn med sin fulla och varaktiga mur", ytterligare en klocka, storklocka, gjutes 1620. Till den hade Konungen 28 nov. 1618 lämnat 1skpd koppar. För kyrkans penningar hade inköpts 2 skpd (skålpund) koppar och 5 pd tenn, från Mora hade man förvärvat ytterligare 6 pd "gammal kätslekoppar" som ytterligare utökades med en tjärkittel och 1 tennflaska om 1 1/2 kanna, vilka voro kyrkans egna, ännu en tennkanna och en tjärkittel vandrade samma väg. - Inventarium förbättrades. Den ena kalken utökades 1604 med 3 id silver. Herr Hans skänkte själv ett timglas (stundh glatz) och hans hustru ett korporal. Han lät ock "renovera" novum testamentum, Kyrkans vinkor utökas den 16 mars 1615 med 6 tnr till 14.
I fråga om Evertsberg kapell, troligen byggt 1521 bestämdes, att kyrkotjänst skulle förättas där 2 gånger om året, "första gången när skriftresa hålles uti deras bygdelag; andra gången, när skafttionden avräknas uppå åkern och införes". förhållandet till den gamla moderförsamlingen reglerades, den 9 jan 1608 överenskoms, att Älvdalen skulle i ersättning för sin andel i Mora kyrka erhålla 30 tunnor säd och ett stycke klockmalm om 14 lpd. Gränsen mellan socknarna skulle även gås upp, då båda parterna voro missnöjda med den syn som hållits av Häradshövding och nämnd, bestämnde Konung 8 nov 1613, att lagmanssyn skulle hållas.
Av sina bröder Gustaf och Henrik köpte han deras andelar i Holen samt den förres del i Hemulberg, Till Gustaf betalade han 10 dlr, 6 tolfte samma plats i mars 1602 samt underskriver uppsägelsen till Konung Sigismund av 17 jun. 1605. När under 1604 års krig med Danmark risken för överfall från Norge var överhängande, utvecklade han stor aktivitet för att bevaka gränsen. Greve Axel Gyldenstierne ansågs ligga "med ett stort tal fotfolk och 1.000 ryttare i Norge och akta göra infall" då Morakarlarna tycktes vilja undandraga sig vakthållningen, avsände han 11 juni 1611 ett påminnelsebrev, det bl.a. heter: "Gud vare oss beståndig med sin hjälp, efter det, Israel Olsson, Länsman i Mora, samt gemene man ibidem, I hade oss besvikit och ingen vakt hålla vilja mellan Herredal, Särna och Älvdalen och nu fienderna äro församlade på förbemälte orter, så fråga vi eder till, om vi skola låta fienden fritt inslippa igenom vår socken Älvdal eller skola vi fattiga män något emot taga, ty vi äro för svaga emot en hel krigsmakt stå, ty I vilja eder intet bekosta med någon vakt".
Sedan brevet vikits samman, har förtrytelsen tydligen tagit sig nytt uttryck i dessa å utsidan tillagda ord: "Vi hava hållit vakt i tre veckor och nu förlitade på eder utlovelse, men vi finna ingen stadoghet hos eder, gud hjälpe oss fattige män". Brevet innehåller icke Herr namn, men på utsidan har mottagaren tecknat; "H.Hanses försmädelses brev mot mig och socknen" tre dagar senare avgick en ny skrivelse med begäran att "få några upp i veckomotet", som kunde övertaga vakthållningen, Älvdalskarlarna lovade att hela veckan hålla en karl som vore "kunnig på vägar" och visste lägenhet. Översten, som väntades, skulle sedan "laga om vakten".
En liknande rådighet och viljakraft visade han ännu på sin ålderdom, då han " lyckades bringa ledaren för upprorsrörelsen i Österdalarna, Mats skräddare i Orsa, den s.k. Duken, i myndigheternas händer. Han skulle på rikligen ha undfägnat de upproriska, medan bud skickades till överheten.
Konungen visade sitt tack genom att 22 mars 1627 från Kopparberget tilldela honom ett årligt underhåll på 15 tunnor spannmål "till förbättring på sitt underhåll, för det han gjort sin flit att stilla det uppror, som i Dalarna begynt var".
Herr Hans skulle icke få långvarig glädje av denna kungliga ynnest. Vid prästmötet i sep. 1627 var han frånvarande. Den 6 dec. dog han. I testamente efter honom gavs till socken "de två jordstugor sunnan i gården med en nattstuga ovanpå, som han med egna medel låtit uppbygga". Hans änka, som satt "med många små barn". fick 2 feb. 1628 för att hon skulle "njuta sin framlidne mans trohet tillgodo" behålla de 15 tunnorna "så länge hennes barn någorlunda bliva uppfödda".
Tilldelningen förlängdes 1636 med ytterligare 2 år, varefter hon 13 nov. 1638, då hon "fått stor missväxt på säd". begärde prolongation. Sådan beviljades icke, men 23 feb. 1639 fick hon löfte på 8 tunnor under sin livstid. Hon bodde i Ö. Myckeläng, på den jord som erhållits efter sin far. 1747