Kyrkoherde i Dingtuna 1543-45 och i Mora från 1545.1734

Äldre släkten Elvius härstammar från Birgerus Johannis Irstadiensis, från Olsta i Irsta sn (Vm.), vilken är känd som kyrkoherde i Dingtuna (Vm.) 1543—45 och sedan var kyrkoherde i Mora från 1545; han nämnes som levande senast 1563. Äldre uppgifter om hans förfäder och härstamning (även i SBL, bd 6, s. 782) äro oriktiga. Hans son Hans Birgersson (Börielsson) Moræus (d. 1627), kaplan troligen först i Lundby (Vm.) och sedan i Stora Tuna (Kopp.) 1588 och ännu i varje fall 1597, kyrkoherde i Älvdalen (Kopp.) 1601, stillade ett uppror på senare stället 1627 och fick härför kunglig belöning (se bd 6, s. 782). Bröder till honom voro domprosten Salomon Birgersson (d. 1585) i Västerås och mönsterskrivaren å kungsgården i Husby (Kopp.) Gustaf Birgersson. Kyrkoherden H. B. Moræus' äldste son, som tog sitt namn efter Buskåker i Stora Tuna, var den bekante kyrkoherden i Kumla Daniel Johannis Buscovius (d. 1677). Den sistnämndes broder, som tog sitt namn efter Älvdalen, var Gustavus Johannis Elvius (f. 1618, d. 1693), som blev kyrkoherde i Rättvik och prost över Österdalarna. Beträffande dennes roll i en av tidens trolldomskommissioner se Handl. angående trolldomsväsendet i Rättvik 1670—71, Västerås stifts- och läroverksbibliotek. Från de båda brödernas syster Anna Hansdotter (f. omkr. 1600, d. 1664), g. m. kyrkoherden i Älvdalen Petrus Laurentii Sudermannus (d. 1657), härstamma släkterna Elfving och Elfvius.1736
Herr Birger, bördig från Olsta i Irsta, av Konugen av politiska skäl hit från Dingtuna. Konungen tillskriver 19 mars 1545 Biskop Henrik att 2 den handeln med Mora "må gå för sig", "så att den Herr Börie nu med det första dit opp draga må, när honom så lägligt är, på vilket Mora prästgäll vi honom vår kollation nu givit hava", troligen kommer han hit först till Mikaeli, eftersom Kaplanen 1 aug. tydligen är ensam.
Prästbordets rättigheter måste han 10 dec 1551 bevaka inför tinget. Sven Hendriksson hade satt en kvarn i bäcken, som "löper åt drååsenn" och "drivit fisken från sjön om fiskelektid". I denna sjö hade emellertid Kyrkoherden fiskerätt. Rätten beslöt till båda parternas fromma, att Sven skulle "intet hinder göra med dämningen, när fisken leker, och behålla kvarnen under sitt hemman". Samma dag stämde Herr Birger Gunnar från Utmeland om ett notvarp invid hans "verke", som Gunnar plägade "göra åkomma uppå". Rätten rannsakade "med gamla mäns vittne" och funno, att "fordom hade de 24 ,som för socken stodd, lagt det verkelaget men notvarpet under prästbordet, och så skall det än vara och inget stads mer skall prästen bygga i älven".
Trots att Konungen medverkat vid Herr Birgers förflyttning hit, synes förhållandet till denne icke ha blivit det bästa. År 1548 kom man på spåren en skatt, troligen från 1525-27, som skulle vara gömd under högaltaret i kyrkan, Konungen beordrade 21 april Knekthövitsmannen Harald Lake att begiva sig hit med "några gode män" och uppgräva skatten samt till Konungen insända rapport, denne tillägger: "så förnimma vi ock , att den Herr Biriell i Mora vill mycket rycka och rappa till sig i så motto vad där är gömt och nedgrävt, som det skulle vara med något skatt, som utiett hans fähus skulle vara nedergravit, så hava vi nu skrivit honom till, att han intet befattar sig därmed efter vi äro ju närmast därtill och icke han. Där rätte dig efter".
Under 1555 skärptes förhållandet till Danmark. Konungen Misstänkte överfall från Norge. I skrivelse 6 juli uppmanades han Herr Birger att "skriftligen giva K. M:t tillkänna, om det i sanning är, att de Norska skola begynna röja väg till Dalarna. Den 19 samma månad uppmanade han honom hjälpa Knekthövitsmannen Anders Torbjörnsson "få de knektar uti Mora socken, där äro igen, synnerliga de som dugliga och ogifta karlar äro" och att få anställda i Konungens tjänst" så mångaunga dugliga karlar, som han kan där mest uppbringa" samt att ständigt hava "sitt vissa bud och kunskapare in i Norge".
Allt detta låter ju gott, men på senhösten syntes Herr Birger ha lagt sig ut för några av Konungen för förräderi misstänkta Mora karlar, varför dennei  29 oktober skrev svar "om den ondskyllan han gör för de bönder i Mora socken om de Daleförrädare". Skrivelsen finnes icke  i behåll, men registraturets formulering tyder på kungligt misshag.
Den årliga taxan utgjordes i Mora 45 mk, den näst St. Tuna högsta i stiftet jämte Leksand. Redan första året av hans närvaro börja de extra skatterna med levererandet av en häst. Kostgärden 1555 betyde för hans del 10 1/2 tnr bröd, 11 tnr öl, 7 lpd smör, 8 lpd kött och 3 lp fläsk. Påföljande års kostgärde blev 6 lpd kött, 1 pd råg, 1 pd malt, 1/2 tna smör vägande 6 lpd 6mkr samt 1 1/2 pd humle.
Till silverhjälpen 1560 fick "Herr Mickel" (Birger) giva 20 mk. Brudskatten 1563 utgick efter årsinkomsten, som 1562 utgjort 2 ltr 7 pd 7 spn säd, 282 lpd smör, 2 lpd humle, 26 lpd lin, 38 mk 6 öre offer, 7 1/2 öre brudpenningar och 2 mk 6 öre kyrkogångspenningar tillsammans värt 1.070 mk 6 öre 16 pgr. Till Konungen måste herr Birger 26 april 1552 inleverera kyrksilver på sammanlagt 10 lmk 6 ld, samma dag erhöll emellertid Mora kyrka  för sitt byggnandsbehov ett öppet brev på 50 mk örtugar av årets tiondepenningar.
Herr Birger nämnes sista gången i samband med brudskatten 1563, enär efterträdaren kommer 1564, har Börel dött senast detta år, om änkan erhållit nådår, dog han redan 1563. 1703