11 generationer bakåt från Kjell Ellert.

Studerade först i Trondheim, sedan i Köpenhamn, var därefter docent vid en skola i Norge, kaplan i Ragunda 1636, vice pastor i Berg 1649. Förste kyrkoherden i Berg 1650-76. Ägde på 1660-talet ett hemman i Vattviken. En from man och hade för sed att dagligen morgon och kväll gå i kyrkan och där stå på knä för altaret göra sin bön. Källor: Hofverbergs släktkrönika. Hette egentligen Jöns Sjulsson

Janus Sigvardi (Jöns Sjulsson) (1650-76), f. i Tands by, Aspås socken af bondeföräldrar, som haft sin härkomst från Åre. Studerade först i Trondhjem, sedan i Köpenhamn, hade därefter anställning i en skola i Norge. Anträffas såsom kapellan i Ragunda år 1636, vice past. i Berg 1649 och tillträdande khde här 1650. När norska armén oförmodadt inbröt i Jämtland 1657 och belägrade Frösö skans, väcktes misstanke om de jämtländska prästernas trohet mot den svenska öfverheten, i synnerhet, som de levererat proviant åt fienden. Vid den undersökning, som Norrlands guvernör J. Oxenstierna anställde på Frösö, riktades de svåraste anklagelserna emot khden J. Sigvardi i Berg och hans svärfader herr Hans i Ragunda. Den förra ansattes hårdt för att han, ehuru boende nära norska gränsen, icke underrättat kommendanten på Frösö skans om fiendens antågande. Han försvarade sig därmed, att de norska trupperna så hastigt anfallit och omringat prästgården, att det var för sent att kunna sända något bud. I en skrivelse till riksens råd 27 nov. 1658 meddelar Hsands domkapitel, att herr Hans, såsom den där öfvertygad (öfverbevisad) är med skäl och wisse dokumenter, blifvit removerad ab officio och beneficio, »men med herr Jöns i Berg hafva vi inte kunnat skäligen såvida komma, medan han mera misstänkt är än öfvertygad». Till sockenbo och granne hade han på Galhammar öfverstelöjtnanten Matthias Drakenstjerna, den beryktade alkemisten. Genom en olaga syn år 1648 hade denne intagit och åverkat en prästbordet förr tillhörig slått Furumyran, som emellertid khden Jöns lyckades återbörda efter Drakenstjernas död år 1672. Tunæus har uppgiften, att han skall hava varit en lärd och mycket gudelig man, som hade för vana att alla dagar både vinter och sommar gå i kyrkan för att på knä framför altaret förrätta sin morgon- och aftonbön. Huru härmed än må vara, rädd var han icke, ty då den unge löjtn. Per Drakenstjerna en gång tydligen hade för afsikt att rida omkull honom på vägen, gaf han hästen ett kraftigt käpprapp och dess ägare det mindre välklingande tillropet hundsvott, för hvilket khden stämdes till tinget, men som det synes utan påföljd. (Jdb 31/10, 2/11 1670.) Han afled i juli 1676.

G. m. khden Hans Bergs i Ragunda dotter Christina; barnen kallade sig
Hofverberg efter det berg, som öfverskuggar prästhemmet och kyrkoplatsen.
Barn: Margareta, f. 1645, g. m. efterträdaren J. Drake; Salomon, f. 26/1
1648, prost och khde i Ragunda; Christina, f. 1650, g. 14/1 1672 m. khden Magnus
Flodalin här i Berg; Johannes, f. 21/10 1652, prost och khde i Malmö, d. 28/3 1728;
Elisabeth, f. 1654, g. m. kapellan Petrus Klockhoff i Lit; Christian, f. 24/11 1657,
komm. i Hede, sedan regem.past. vid generalmajor Gyllenpistols reg. i Skåne.
293