KMFanlista240121 - Ansedel
KMFanlista240121 - Ansedel
NamnSweyn II Estridsson Av Danmark 
Född20 okt 1019, Danmark
Död28 apr 1074, Söderup, Åbenrå/DK
Yrkekung av Danmark
FarUlf Thorgilsson (993-1027)
Notis för Sweyn II Estridsson Av Danmark
31 generationer nedstigande till Kerstin Fredriksson.
Konge av Danmark 1095 - 1103. Døde på pilgrimsferd til det hellige land
Flera olika mödrar på många barnen. Hustrun Gunhild troligtvis inte förälder till Knut.
Navngitt Svein Ulfsson i Snorre Kongesaga. Konge av Danmark 1047 - 1074
Svend Estridsøn opholdt sig som barn og ung en del i Sverige og England. Hardeknud skal have gjort Svend til jarl i Danmark, og Magnus godkendte senere udnævnelsen. Svend lod sig imidlertid udråbe til konge, gjorde oprør, men led flere nederlag og måtte flygte til Sverige.
Efter Magnus den Godes død hyldedes Svend som konge i Danmark, men var flere gange på nippet til at miste riget til Harald Hårderåde. Efter dennes død sendte Svend en flåde til England. Den lod sig imidlertid købe bort, da normannerne havde sat sig så godt fast i landet efter slaget ved Hastings i 1066, at en erobringskrig formentlig ville have været udsigtsløs. Svend Estridsøn lod foretage en kirkelig stiftinddeling af Danmark, der samtidig gik ind i den store kirkebygnings-periode. Først i Svend Estridsøns tid, omkring 1050, blev landet virkelig kristnet og kirkens missionstid i Danmark var forbi. Over 500 kirker var rejst i det daværende Danmark, og flere blev bygget i de følgende årtier. Den danske kirke styredes imidlertid i denne periode fra ærkebispesædet i Hamborg-Bremen. Det huede ikke kongen, som ønskede et selvstændigt nordisk ærkebispesæde oprettet. Tiden var dog endnu ikke moden til dette.
Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 38.
Leo: Europäische Stammtafeln, J.A. Stargardt Verlag, Marburg, Schwennicke, Detlev (Ed.), Reference: II 98.
Noteringar
Den norske kungen Harald "Hårdråde" fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Sven Estridsson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Flera hundra vikingaskepp deltog enligt källorna i slaget utanför Halmstad. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra Svens skepp sedan Sven själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.
Sven var gift fyra gånger och hade utomäktenskapliga barn. Fem utomäktenskapliga barn blev kungar i Danmark - utöver dessa fem söner är ytterligare tio utomäktenskapliga söner och fyra döttrar nämnda i de historiska källorna.
I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.
Men väl gifta insåg kyrkan genom ärkebiskopen Adalbert i Hamburg att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning.
År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få stöd för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara.
Källor
1) Danska kungahusets officiella hemsida - www.kongehuset.dk/
2) Mats G. Larsson - Tre gälder i England - i vikingarnas kölvatten över Nordsjön
Kung av Danmark 1047-1074
Svend Estridsens grav i Roskilde Domkirke (og måske hans mor Estrids samt bisp Vilhelms) er åbnet, og kraniet her er kong Svend. De er alle tre oprindeligt begravet i frådstenskirken, men da den nye teglstenskirke blev bygget, blev skeletterne af de tre taget op af gravene og muret ind i 3 søjler i den nye kirke. I den fjerde søjle sagdes det, at Harald Blåtands rester lå. Men der er ingen skeletrester i den 4. søjle. Det er fra disse nye grave, man har hentet skeletterne frem igen til undersøgelse.
Svend Estridsen ligger ikke kun begravet i Roskilde. Han lod slå mønter i byen, og det er også ham, der endeligt fastlagde udstrækningen af Roskilde stift. Kong Svend er nævnt i Roskildekirkens anniversarium.
Der er nok ingen tvivl om, at Svend har været nært knyttet til Roskilde. Det er med hans samtykke, at Roskildekirken modtager godsgaven fra hans moder Estrid. Roskildekrøniken gør opmærksom på, at han selv udtrykkelig havde befalet at blive begravet i byen. Dermed fortsætter han den tradition, der blev indstiftet af hans oldefader, en tradition, der understreger byens betydning for den danske kongemagt.
http://www.roskildehistorie.dk/oversigter/konger/Svend/Svend_Estridsen.htm
Nämns också som Sven Ulfsson eller Sven Estridsson "den Kvinsamme". Han var konung av Skåne 1042-47. Konung av Danmark 1043(47)-1076. Sven var gift 3 gånger och fick 19 barn med sina fruar.
http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5571/svend-estridsen-d-2
KING OF DENMARK 1047 TO 1076, FATHER OF NIELS, CO RULER WITH MAGNUS II 1104 TO 1134. FULL BIOGRAPHY OF SVEIN, SWEND II OF DENMARK HERE: http://www.wikitree.com/wiki/Space:Svend_II_of_Denmark%2C_ruled_1046_to_1076 King of Denmark Reign 1047–1074[1] Predecessor Magnus the Good Successor Harald III of Hen
Fra Wikipedia: Sven Estridsson, (danska: Svend Estridsen) född ca 1020, död 1076,[1] även kallad "den kvinnsamme", var kung av Danmark från 1047. Han var, som son till Estrid Svensdotter av Danmark och jarl Ulf Torgilsson av Skåne, den förste ättlingen i en dansk kungaätt som kallas Estridska ätten. Som namnet påvisar, låg denna släktskap på mödernet; i Norden är metronymikon annars ovanliga som tillnamn. I Norge kallas han Sven Ulfsson.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Estridsson
Sweyn was born in England,[3] as the son of Norwegian Ulf Jarl and Estrid Svendsdatter, the daughter of king Sweyn I of Denmark and sister of king Canute the Great. Sweyn grew up a military leader, and served under king Anund Jacob of Sweden for a time.[3] He pillaged the Elbe-Weser area in 1040, but was caught by the Archbishop of Hamburg-Bremen, who released him shortly thereafter.[4]
Svend was made jarl under Danish king Harthacnut,[3] and led a campaign for him against Norway, but was beaten by Magnus I of Norway.[4] When Harthacnut died in 1042, Magnus claimed the Danish throne and made Svend his jarl of Jutland.[5] Sweyn fought for Magnus at the Battle of Lyrskov Heath in 1043.[4] Sweyn won great reputation at Lyrskov Heath, and had the Danish nobles crown him king in Viborg in Jutland.[5] He was defeated by Magnus on several occasions, and had to flee to Sweden. Eventually he managed to return and establish a foothold in Scania.[4]
The war between Magnus and Sweyn lasted until 1045, when Magnus' uncle Harald Hardrada returned to Norway from exile. Harald and Sweyn joined forces, and Magnus decided to share the Norwegian throne with Harald.[3] In 1047 Magnus died, having stated on his deathbed that his kingdom would be divided: Harald would get the throne of Norway, while Sweyn would be king of Denmark.[5] Upon hearing of Magnus' death Sweyn said, "Now so help me God, I shall never yield Denmark
Konge av Danmark 1095 - 1103. Døde på pilgrimsferd til det hellige land
Flera olika mödrar på många barnen. Hustrun Gunhild troligtvis inte förälder till Knut.
Navngitt Svein Ulfsson i Snorre Kongesaga. Konge av Danmark 1047 - 1074
Svend Estridsøn opholdt sig som barn og ung en del i Sverige og England. Hardeknud skal have gjort Svend til jarl i Danmark, og Magnus godkendte senere udnævnelsen. Svend lod sig imidlertid udråbe til konge, gjorde oprør, men led flere nederlag og måtte flygte til Sverige.
Efter Magnus den Godes død hyldedes Svend som konge i Danmark, men var flere gange på nippet til at miste riget til Harald Hårderåde. Efter dennes død sendte Svend en flåde til England. Den lod sig imidlertid købe bort, da normannerne havde sat sig så godt fast i landet efter slaget ved Hastings i 1066, at en erobringskrig formentlig ville have været udsigtsløs. Svend Estridsøn lod foretage en kirkelig stiftinddeling af Danmark, der samtidig gik ind i den store kirkebygnings-periode. Først i Svend Estridsøns tid, omkring 1050, blev landet virkelig kristnet og kirkens missionstid i Danmark var forbi. Over 500 kirker var rejst i det daværende Danmark, og flere blev bygget i de følgende årtier. Den danske kirke styredes imidlertid i denne periode fra ærkebispesædet i Hamborg-Bremen. Det huede ikke kongen, som ønskede et selvstændigt nordisk ærkebispesæde oprettet. Tiden var dog endnu ikke moden til dette.
Nachkommen Gorms des Alten, König von Dänemark, Sixten Otto Brenner, (Dansk Historisk Håndbogsforlag, København, 1978), Reference: 38.
Leo: Europäische Stammtafeln, J.A. Stargardt Verlag, Marburg, Schwennicke, Detlev (Ed.), Reference: II 98.
Noteringar
Den norske kungen Harald "Hårdråde" fick sitt tillnamn p g a sin hårdhet mot stormännen. Harald skickade oavbrutet norska vikingaflottor att förhärja Danmarks kuster, och Sven Estridsson, som en augustikväll 1062 angriper honom vid mynningen av Nissan utanför Hallands kust, lider själv ett förkrossande nederlag. Flera hundra vikingaskepp deltog enligt källorna i slaget utanför Halmstad. Harald Hårdråde lyckas personligen erövra Svens skepp sedan Sven själv med nöd klarat sig i land. Fred sluts i alla fall till sist på norsk-danska gränsen i Göta älv.
Sven var gift fyra gånger och hade utomäktenskapliga barn. Fem utomäktenskapliga barn blev kungar i Danmark - utöver dessa fem söner är ytterligare tio utomäktenskapliga söner och fyra döttrar nämnda i de historiska källorna.
I början av 1800-talet menade P E Lindskog att Gudhems kloster grundats ca 1052 av en kvinna vid namn Gunhild. Förhistorien till detta var att hon år 1048 hade gift sig med den skånskbördige danske kungen Svend Estridsen, son till Sven Tveskäggs dotter Estrid. Det var f.ö. troligen Svend som var en av Adam av Bremens främsta sagesmän. I en skolie i Adams verk får vi vet att man kom över de svenska bergen för att hämta den fromma drottning Gunhild.
Men väl gifta insåg kyrkan genom ärkebiskopen Adalbert i Hamburg att Svend och Gunhild båda var alldeles för nära släkt med varandra, så efter hot om bannlysning fick Gunhild år 1049 ett skiljobrev. Gunhild har menats ha varit en dotter till Anund Jakob, och maken var då hennes kusin. Men hon kan också ha varit Anunds änka, Adam skrev ju att hon var drottning.
År 1049 vandrade drottning Gunhild hem igen, till Västergötland och till Gudhem som var ett av hennes gods. På gränsen mellan Halland och Västergötland träffade hon Stenkil som var på väg till hennes förre man Svend Estridsen för att få stöd för att kunna bli kung. Med sig hade han dekanen Adalvard som av Adam av Bremen lär ha beskrivits som en "ödmjuk, gästfri och i övrigt förträfflig västgöte". Adalvard blev senare biskop i Skara.
Källor
1) Danska kungahusets officiella hemsida - www.kongehuset.dk/
2) Mats G. Larsson - Tre gälder i England - i vikingarnas kölvatten över Nordsjön
Kung av Danmark 1047-1074
Svend Estridsens grav i Roskilde Domkirke (og måske hans mor Estrids samt bisp Vilhelms) er åbnet, og kraniet her er kong Svend. De er alle tre oprindeligt begravet i frådstenskirken, men da den nye teglstenskirke blev bygget, blev skeletterne af de tre taget op af gravene og muret ind i 3 søjler i den nye kirke. I den fjerde søjle sagdes det, at Harald Blåtands rester lå. Men der er ingen skeletrester i den 4. søjle. Det er fra disse nye grave, man har hentet skeletterne frem igen til undersøgelse.
Svend Estridsen ligger ikke kun begravet i Roskilde. Han lod slå mønter i byen, og det er også ham, der endeligt fastlagde udstrækningen af Roskilde stift. Kong Svend er nævnt i Roskildekirkens anniversarium.
Der er nok ingen tvivl om, at Svend har været nært knyttet til Roskilde. Det er med hans samtykke, at Roskildekirken modtager godsgaven fra hans moder Estrid. Roskildekrøniken gør opmærksom på, at han selv udtrykkelig havde befalet at blive begravet i byen. Dermed fortsætter han den tradition, der blev indstiftet af hans oldefader, en tradition, der understreger byens betydning for den danske kongemagt.
http://www.roskildehistorie.dk/oversigter/konger/Svend/Svend_Estridsen.htm
Nämns också som Sven Ulfsson eller Sven Estridsson "den Kvinsamme". Han var konung av Skåne 1042-47. Konung av Danmark 1043(47)-1076. Sven var gift 3 gånger och fick 19 barn med sina fruar.
http://familienbach.com/stamtra/person/1/i_I5571/svend-estridsen-d-2
KING OF DENMARK 1047 TO 1076, FATHER OF NIELS, CO RULER WITH MAGNUS II 1104 TO 1134. FULL BIOGRAPHY OF SVEIN, SWEND II OF DENMARK HERE: http://www.wikitree.com/wiki/Space:Svend_II_of_Denmark%2C_ruled_1046_to_1076 King of Denmark Reign 1047–1074[1] Predecessor Magnus the Good Successor Harald III of Hen
Fra Wikipedia: Sven Estridsson, (danska: Svend Estridsen) född ca 1020, död 1076,[1] även kallad "den kvinnsamme", var kung av Danmark från 1047. Han var, som son till Estrid Svensdotter av Danmark och jarl Ulf Torgilsson av Skåne, den förste ättlingen i en dansk kungaätt som kallas Estridska ätten. Som namnet påvisar, låg denna släktskap på mödernet; i Norden är metronymikon annars ovanliga som tillnamn. I Norge kallas han Sven Ulfsson.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Estridsson
Sweyn was born in England,[3] as the son of Norwegian Ulf Jarl and Estrid Svendsdatter, the daughter of king Sweyn I of Denmark and sister of king Canute the Great. Sweyn grew up a military leader, and served under king Anund Jacob of Sweden for a time.[3] He pillaged the Elbe-Weser area in 1040, but was caught by the Archbishop of Hamburg-Bremen, who released him shortly thereafter.[4]
Svend was made jarl under Danish king Harthacnut,[3] and led a campaign for him against Norway, but was beaten by Magnus I of Norway.[4] When Harthacnut died in 1042, Magnus claimed the Danish throne and made Svend his jarl of Jutland.[5] Sweyn fought for Magnus at the Battle of Lyrskov Heath in 1043.[4] Sweyn won great reputation at Lyrskov Heath, and had the Danish nobles crown him king in Viborg in Jutland.[5] He was defeated by Magnus on several occasions, and had to flee to Sweden. Eventually he managed to return and establish a foothold in Scania.[4]
The war between Magnus and Sweyn lasted until 1045, when Magnus' uncle Harald Hardrada returned to Norway from exile. Harald and Sweyn joined forces, and Magnus decided to share the Norwegian throne with Harald.[3] In 1047 Magnus died, having stated on his deathbed that his kingdom would be divided: Harald would get the throne of Norway, while Sweyn would be king of Denmark.[5] Upon hearing of Magnus' death Sweyn said, "Now so help me God, I shall never yield Denmark