Vid tinget år 1690 instämde Per Persson, Per Anderssons änka med begäran att få inlösa tre av sin hustrus systrars arvedelar och därigenom bli ägare till hälften av Anders Perssons arvejord. Han åberopade att han förutom sin hustrus del även ägde svägerskan Lisbeths, som han tillbytt sig mot sin arvedel i Vad, och därmed hade han lika stor del som Per Andersson. Mot detta invände länsman de Cour som fullmäktig för Per Anderssons dotter att hemmanet var för litet för två ägare. Han hänvisade även till en tidigare förlikning enligt vilken Per Persson skulle inlösa endast 2 1/2 systerdel och Per Andersson 3 1/2. Även nämnden var oenig, men beslutade efter omröstning att parterna skulle inlösa var sina tre av de sex oinlösta systerlotterna. (VLRD volym 34, f 702). Därmed hade Västra gården fem ägare. Per Anderssons arvingar, Per Persson samt Nils Olofsson hade var sin femtedel samt Hans Mattsson och Olof Påhlsson tillsammans två femtedelar utan lagfaren delning sig emellan. 662