11 generationer rakt bakåt från Kerstin Fredriksson.

Alternativ födelse 1 januari 1600.

Redan 1553 finns en formesmed Hans Köhler i "Saleberget". (Konung Gustaf I:s Registratur band 24). Han är säkert förfader till den Hans Köhler som bor i Sala åtminstone 1627-31 (Se t ex Granström G A, "Ur Sala gruvas historia" (1940) och 1637 (ett brev på tyska till en bergmästare finns bevarat). Han kan vara nära släkt till Valentin, som hade en son Hans. En Valentin smed fanns f ö i Sala 1632 enligt samma bok.

Hammarsmed vid Börsjö, Risinge sn till ca 1635 då han flyttade till Sonstorp. Hammarsmedmästare vid Finspång -1643, vid Sonstorp bruk 1646-1650.161

I Börsjö ström, som den kallades förr, fanns från början tre vattenfall, innan dessa vid kraftstationens anläggande 1913 förvandlades till ett högre fall vid mellersta fallet. Vid det mellersta fallet låg sedan 1543 en mjölkvarn och senare även en såg. Vid det nedre fallet låg en stångjärnshammare och vid det övre sedemera en knipphammare samt en spikhammare.
Enligt flera källor, bland annat Brockmans beskrivning från 1760 samt Bergskollegiums privilegiebrev till Carl Du Reitz 1721, så tillskrives majoren Knut Svensson Ödla grundandet av Börsjö Bruk med fyra stångjärnshamrar och sju härdar samt en knipphammare, varav den senare tillika med tre stångjärnshammare tämligen snart blev ödelagda på grund av brist på kol. Kvar blev en stångjärnshammare med två härdar som Udde Knutsson lät reparera och ånyo ta i bruk. Det var år 1640 som Knut Svensson skulle ha uppbyggt bruket enligt dessa källor.
Klart är emellertid att det fanns hammare redan tidigare vid ån, vilket framgår av tidigare dokument, bland annat 1627 års dombok där Rolof Wellamsson kärade till sin hammarsmed Per Sten, samt ett avtal mellan Rolof och Louis De Geer om leverans av stångjärn till Finspångs Bruk. Således bör det alltså tillskrivas Rolof Wellamsson Mackey uppbyggandet av de första stångjärnshamrarna vid Börsjö ström, någon gång på 1620-talet. Denne kom dock under ekonomiska svårigheter och var tvungen att pantsätta två hammare. Kanske var det därför Knut Svensson Ödla fick äran av grundandet 1640.
Senare blev tydligen även Udde Knutsson Ödla tvungen att pantsätta bruket på 1660-talet då 1673 års dombok omtalar att Abel Becker, som ägde panten, lät uppbjuda Börsjö hammare till försäljning.
Nästa gång man får veta något om bruket är 1689 i samband med att major Gabriel Gyllenståhl blev ägare av detta. Det framgår då att hammaren är i ett mycket förfallet skick, vilket majoren fick tillåtelse att reparera och ånyo sätta i drift, bara han inte utökade smidet utöver det som var tillåtet, samt försörjde den med kol från egna skogar, samt även lita köpekol från Risinge där dock Finspångs Cronobruk hade företräde. Han fick heller inte köpa kol från Bergslagen. Börsjö Bruk låg utanför Risinge och Hällestad bergslag, det låg under landslagen.
Nästa gång omtalas bruket år 1721 då Bergskollegium ger Carl Du Rietz privilegiet att upprätta en knipphammare vid strömmen. Denna kallades även Knip- och manufakturhammare med tvenne härdar, där han av eget stångjärn skulle tillverka sådana bruksföremål som spjällplåtar, pannor, skyffeljärn, spadjärn, billar, hästskor samt allehanda sorters spik. Man får också veta att den anlades söder om strömmen och att hammaren var ganska liten eller på 12-16 lispund, dvs 102-136 kg, att jämföra med den stora hammaren i Hävla Bruk som var på 700 kg.