KMFanlista241117 - Ansedel
KMFanlista241117 - Ansedel
NamnGustaf Porath 
Notis för Gustaf Porath
Bodde Sågbacken.
I mitten av april 1953 gick jag ned till båthamnen bakom Sågbacken. Solen sken och vinden låg på rätt så hårt över sjön. Några hundratal meter från land hade Jädraåns utlopp slitit upp en ränna i den sega vårisen, som dock varje dag får ge bort lite av sin envishet. Alla hamnar har sin egen karaktär och även om Sandviken som det saltare Gävle inte kan tala om rasslet från lyftkranar och dunket från stöddiga dieselmotorer, så finns det något i alla fall. En härlig lukt av tjära, terpentin, målarfärg, bensin. Från de många bodarna knackade det och rasslade och skrapade. Och under och över ett flertal av de uppochnedvända båtarna sågs folk idogt snygga upp sina farkoster för sommarens fritidsfärder mellan Storsjöns talrika holmar.
Känner ni förre förmannen Gustaf Porath. Han var en av dessa ivrare. Iklädd en sliten grönlystrad skinnjacka med pälskrage och med skärmmössan tillbakaskjuten på nacken såg han ut som en figur ur Taubes sjövisor och hans något mustiga språk kompletterade liknelsen. Han höll på att stryka kopparbrons på båten.
- Ja du, det är noga med det här sa’ glada Kalle, när han stämde fiolen, vitsade Porath och spillde samtidigt ut halva bronsburken över båten, som han köpt av ingenjör Svensson på trådavdelningen, när denne lämnade staden någon gång under krigsåren. Porath blir 66 i juni, men det syns inte på honom. Han sköter även om bensinförsäljningen i hamnen och sista sommarn sålde han 15,000 liter bensin och cirka 7,000 liter fotogen till båtägarna. Inte smådroppar precis, menade Porath och nickande utåt sjön sa’ han: till veckan går den.
Bilden: Gustaf Porath med ett kärt vårarbete.
Källa: Arbetarbladet 16 april 1953
I mitten av april 1953 gick jag ned till båthamnen bakom Sågbacken. Solen sken och vinden låg på rätt så hårt över sjön. Några hundratal meter från land hade Jädraåns utlopp slitit upp en ränna i den sega vårisen, som dock varje dag får ge bort lite av sin envishet. Alla hamnar har sin egen karaktär och även om Sandviken som det saltare Gävle inte kan tala om rasslet från lyftkranar och dunket från stöddiga dieselmotorer, så finns det något i alla fall. En härlig lukt av tjära, terpentin, målarfärg, bensin. Från de många bodarna knackade det och rasslade och skrapade. Och under och över ett flertal av de uppochnedvända båtarna sågs folk idogt snygga upp sina farkoster för sommarens fritidsfärder mellan Storsjöns talrika holmar.
Känner ni förre förmannen Gustaf Porath. Han var en av dessa ivrare. Iklädd en sliten grönlystrad skinnjacka med pälskrage och med skärmmössan tillbakaskjuten på nacken såg han ut som en figur ur Taubes sjövisor och hans något mustiga språk kompletterade liknelsen. Han höll på att stryka kopparbrons på båten.
- Ja du, det är noga med det här sa’ glada Kalle, när han stämde fiolen, vitsade Porath och spillde samtidigt ut halva bronsburken över båten, som han köpt av ingenjör Svensson på trådavdelningen, när denne lämnade staden någon gång under krigsåren. Porath blir 66 i juni, men det syns inte på honom. Han sköter även om bensinförsäljningen i hamnen och sista sommarn sålde han 15,000 liter bensin och cirka 7,000 liter fotogen till båtägarna. Inte smådroppar precis, menade Porath och nickande utåt sjön sa’ han: till veckan går den.
Bilden: Gustaf Porath med ett kärt vårarbete.
Källa: Arbetarbladet 16 april 1953