KMFanlista240503 - Ansedel
KMFanlista240503 - Ansedel
NamnNicolaus Olai Plantin 
Född1629, Umeå prästgård (AC)
Död1685, Luleå (BD)
Begravd1685, Kyrkans kor i Nederluleå (BD)
Yrkekyrkoherde, lektor
FarOlaus Peteri Niurenius (1580-1645)
MorMagdalena MALIN Zachrisdotter Bure (1604-1689)
Partners
Född6 mar 1642, Fogdö (D)
Död1718, Sollefteå (Y)
FarPetrus Steuchius (1605-1683)
MorBrita Ilsbodina (1618-1651)
Äktenskap1660
Notis för Nicolaus Olai Plantin
Kyrkoherde i Nederluleå. Lektor i Härnösand. Kyrkoherde i Själevad 1668-1681.
Student i Uppsala 1645. Fil.mag i Tyskland. Adjunkt i Offerdal. Lektor i Härnösand. Prästvigd i Särbrå kyrka maj 1662. 1666 köpte han en gård av sin svärfader i Härnösand för 100 rdr. Tillträdde tjänst i Själevad 1669 då prosten där Mag. L Agrelius var sjuklig och barnlös och hans fru var Plantins rätta moster. Denne hoppades då att han skulle bliva hans efterblifvande kära hustru till hugnad. Plantin blev kontraktsprost i Själevad 1673. Transport till Luleå pastorat 1681.
Hans gravsten med numera oläslig inskription ligger i kyrkans kor. I Nicolaus Plantins grav begravdes senare även hans svärson Hans Renhorn. 1399
Även upp till våra trakter sträckte sig konung Karl XI:s omsorg, då det gällde att rannsaka, huruvida något, som kunde återtagas, gått förlorat av rikets egendom. Vi finna därför allmogen och den gemene man i Luleå socken samlad till ting den 7 och 8 juli 1684. Prosten, magister Nikolaus Plantion, som naturligtvis var tillstädes så som boställeinnehavare vid den “inqvisition” rörande prästbordets ägor 1684, som ovan omtalas, begärde att till protokollet få antcknat, att åkrarna under prästbordet i allmänhet ära av “sandaktig jord” “undantagandes nederst på styckena och några små stycken”, att på storåkern söder om kyrkan icke nu var och inte under tre kyrkoherdars tid varit någon öppen jord, att Ladehagen eller Hästhagen hade av urminnes varit “mulbete för pastorns häster”, att ingen äng funnes under prästbordet med namnet Sandänget, utan den måste sedan 1558 års rannsakning antingen vara lagd under fäfot och med skog sålunda övervuxen, eller ock inbegripas bland de ängar, som voro delade till staden och att Överåkersängen eller Bromellan borde betraktas såsom ett äng med Lillblötan” Man får väl tänka sig, att om arealen av självväxande mark enligt ovanstående minskats sedan 1558, de odlade ägorna i stället något utvidgats. Förteckningen över ägorna ovan visar, att ingen mark frånhänts bostället vid Råneå sockens frånskiljande.1963
1399
Student i Uppsala 1645. Fil.mag i Tyskland. Adjunkt i Offerdal. Lektor i Härnösand. Prästvigd i Särbrå kyrka maj 1662. 1666 köpte han en gård av sin svärfader i Härnösand för 100 rdr. Tillträdde tjänst i Själevad 1669 då prosten där Mag. L Agrelius var sjuklig och barnlös och hans fru var Plantins rätta moster. Denne hoppades då att han skulle bliva hans efterblifvande kära hustru till hugnad. Plantin blev kontraktsprost i Själevad 1673. Transport till Luleå pastorat 1681.
Hans gravsten med numera oläslig inskription ligger i kyrkans kor. I Nicolaus Plantins grav begravdes senare även hans svärson Hans Renhorn. 1399
Även upp till våra trakter sträckte sig konung Karl XI:s omsorg, då det gällde att rannsaka, huruvida något, som kunde återtagas, gått förlorat av rikets egendom. Vi finna därför allmogen och den gemene man i Luleå socken samlad till ting den 7 och 8 juli 1684. Prosten, magister Nikolaus Plantion, som naturligtvis var tillstädes så som boställeinnehavare vid den “inqvisition” rörande prästbordets ägor 1684, som ovan omtalas, begärde att till protokollet få antcknat, att åkrarna under prästbordet i allmänhet ära av “sandaktig jord” “undantagandes nederst på styckena och några små stycken”, att på storåkern söder om kyrkan icke nu var och inte under tre kyrkoherdars tid varit någon öppen jord, att Ladehagen eller Hästhagen hade av urminnes varit “mulbete för pastorns häster”, att ingen äng funnes under prästbordet med namnet Sandänget, utan den måste sedan 1558 års rannsakning antingen vara lagd under fäfot och med skog sålunda övervuxen, eller ock inbegripas bland de ängar, som voro delade till staden och att Överåkersängen eller Bromellan borde betraktas såsom ett äng med Lillblötan” Man får väl tänka sig, att om arealen av självväxande mark enligt ovanstående minskats sedan 1558, de odlade ägorna i stället något utvidgats. Förteckningen över ägorna ovan visar, att ingen mark frånhänts bostället vid Råneå sockens frånskiljande.1963
1399