Finns hon eller inte?

Margareta Engelbrektsdotter nämns första gången av Andreas Olavi Rhyzelius omkring år 1740 - 200 år i efterhand - i ett latinskt äreminne över en friherre Burenskiöld. [Handskrift B68, s. 64, Linköpings Stiftsbibliotek]
Det är i detta äreminne som de flesta orimligheterna då det gäller Bureättens äldre led med kopplingen bakåt till Tord i Byr presenteras.
Rhyzelius uppger där, utan hänvisande till någon källa, att Laurentius Svenonis 1534 gift sig med den ädla och dygderika jungfrun Margareta, dotter till den välbeskedlige Engelbrekt Jansson år (»virginem genere nobilem ac virtute præstantem, consultissimi viri, Engelberti Janssonii, filiam, Margaretam, idque annô seculi hujus quartô tricesimô»).
Namnet Janzonia är en missuppfattning av Rhyzelius - och andras - sätt vid denna tid att hantera fadersnamn som vid latinisering lätt kunde bli tvetydiga eller riskerade att låta alltför märkliga. Till dessa kunde man kort och gott lägga till den latinska adjektivändelsen -ius. (Han hade kunnat skriva Johannis, men detta kunde avse Hansson, Johansson, Jönsson, Jansson och ibland även Joensson och Jonsson.) Någon släkt Janzonius har alltså aldrig funnits, och av allt att döma ingen frälseman Engelbrekt Jansson heller i de i övrigt adelsfria norrländska kustlandskapen. I en motsvarande koncepthandskrift [signum B68a] finns i slutet inlagda brev med uppgifter ur det Burenskiöldska släktarkivet vilka Rhyzelius fått som underlag från friherrens släktingar, och där nämns ingen sådan person. Engelbrekt får väl snarast se som en konstruktion utifrån att Laurentius Svenonis hade en son med namnet Engelbrekt.
Båda handskrifterna, med åtskilliga vackra släkttavlor och diverse bilagor, kommer att ingå i Genealogiska Föreningens planerade utgåva av Johan Bures släktbok på dvd nästa år.

Vänliga hälsningar
Urban Sikeborg