Inskriven Västerås gymnasium 1626 med namnet Johannes Georgij Romfartunensis. Uppsala 1637 och Dorpats universitet 1638. Blev biskop i Åbo.1926

Johannes Gezelius den äldre, född 3 februari 1615 i Gesala Romfartuna, död 20 januari 1690 i Åbo, var en svensk teolog.
Gezelius blev professor i Tartu 1641, superintendent i Livland 1660, biskop i Åbo 1664. Han var far till Johannes Gezelius den yngre och farfar till Johannes Gezelius den yngste.
Han kom från släktgården Gesala gård, vid Tillberga i Romfartuna socken utanför Västerås, vilken har brukats inom samma släkt sedan 1300-talet. Tillsammans med brodern Georg Gezelius stamfader till den vittbredda släkten Gezelius.
Gezelius gjorde betydelsefulla insatser för folkundervisning och prästutbildningens höjande. Han utgav en grekisk grammatik, lettiska och finska katekeser samt psalmböcker på svenska (1673) och på finska. Han påbörjade Gezeliernas bibelverk som avslutades av hans son och sonson. Liksom dessa är han begravd i Åbo domkyrka.1929

Johannes Georgii G. (Johan Göransson), kallad den äldre, finsk biskop, f. 3 febr. 1615
i Västmanland d. 20 jan. 1690 i Åbo, gick 1626-37 i Västerås skola och gymnasium. 1637 in-skrefs han som student vid Uppsala universitet, men öfverflyttade 1638 till universitetet i Dorpat, där han 1641 promoverades till magister samt s. å. utnämndes till professor i grekiska och österländska språken. Som lärare lade han i dagen ett sällsynt nit och författade bl. a. en mängd grekiska disputationer, flera läro- och
läseböcker (bl. a. en Grammatica græca, 1647, som utkom i 16 uppl.) samt lexika. Dessutom skötte han en e. o. professur i teologiska fakulteten och var tillika, sedan 1645, ledamot af domkapitlet. 1649 öfverflyttade han till Sverige och utnämndes s. å. till pastor i Stora Skedvi församling i Dalarna. Ehuru förflyttad till en aflägsen landsort, lyckades G. dock som medlem af prästeståndet vid riksdagarna göra sig så bemärkt, att han 1660 utsågs till generalsuperintendent i Livland och 1664
kallades till biskop i Åbo och prokansler för därvarande universitet. 1661 promoverades G. till teol. doktor. Som biskop gjorde G. sig i hög grad förtjänt om kyrkans förkofran samt den andliga bildningens höjande i Finland. Han utfärdade bl. a. biskopliga stadgar för sitt stift (Perbreves commoni-tiones 1673, ny
uppl. 1689). Han visiterade ofta sitt vidsträckta stifts församlingar, uppmanade outtröttligt prästerskapet till anställande af kateketiska-öfningar och befordrade på ett utmärkt sätt religionskunskapens framsteg hos allmänheten genom utgifvande af läro- och andaktsböcker på både svenska och finska språken. Äfven skolornas förbättrande var en följd af hans nitiska verksamhet. Framför allt försåg han dem
med nya läroböcker i åtskilliga kunskapsgrenar, och för att förbättra själfva undervisningen utgaf han äfven en pedagogik, Methodus informandi
(1683), hvilken förnämligast afsåg att befordra kunskaper, som svarade mot kyrkans behof. Att han dock satte värde äfven på allmänna kunskaper öfver hufvud
ådagalägger hans Encyclopædia synoptica (1672), en lärobok af vidsträckt omfång, omfattande grammatik, retorik, logik, metafysik, pneumatik, fysik, matematik, etik,
politik och ekonomi. För att befordra sina goda syftemål inköpte G. ett pappersbruk och anlade redan 1668 eget tryckeri i Åbo, hvarifrån en mängd undervisnings-och uppfostringsskrifter utgick. Det viktigaste af G:9 arbeten är hans Bibelverk, hvilket han begynte 1674 i samarbete med sin son Johannes, men som utkom först efter hans död (nya test.,att valet hölls redan dagen efter det Terseri afsättningsdom
fallit, men icke som vanligt af stiftet, utan af det på riksdagen samlade prästerskapet.
På alla dessa platser ådagalade G. en sällsynt
kraft och verksamhet. Såsom professor i Dorpat utarbetade han för ungdomens undervisning en grekisk språklära Grammatica Græca, 1647, hvilken såsom lärobok bibehöll sig i långa tider. Såsom superintendent besörjde han en ny kyrkoordning för Livland, utarbetade en upplaga af katekesen på lettiska språket, visiterade flitigt
församlingarna och sökte befordra kristendomsundervisningen samt afskaffa oordningar.
På Åbo biskopsstol, hvarest han verkade i tjugufem år satte han Finlands kyrkoväsende i utmärkt skick. Han författade en förberedande kyrkolag, dref med ifver på allmogens undervisning, genom skolmästare, präster och klockare; utgaf
nya upplagor af finska psalm- och handboken, samt utarbetade en större och mindre
katekes, som sent i vår tid begagnats af Österbottens allmoge. Han fastställde större och strängare fordringar för prästexamen, anbefallde ordentliga husförhör, införde bruket af husförhörslängder, m. m.
För de lärda undervisningsverken författade han en skolordning och en mängd läroböcker, hvilka genom sitt klara innehåll och rediga uppställning bilda epok i
svenska undervisningsväsendets historia. För att kunna tillhandahålla dessa åt ungdomen för godt pris, skaffade han sig ett eget tryckeri, där böckerna
trycktes på hans bekostnad. Slutligen, och såsom kronan på sitt dagsarbete, började
han vid femtiofem års ålder, tillsammans med sin son, den bibelupplaga med förklaringar, som efter dem blifvit kallad Gezeliska Bibelverket, men som dock ej blef färdig förrän många år efter den äldre Gezelii död. Och likväl var den
store mannen såsom andra icke utan fel. Hit hörde i första och förnämsta rummet ett despotiskt sinnelag som föranledde obehagliga uppträden och tvister, hvilka än mer ökades genom hans första hustrus och döttrarnas öfvermod. Tadel, afund och
ovänskap utgjöto sig öfver den gamles hufvud och rättegångar, till och med af rätt skandalös art, störde hans frid. Icke destomindre fortfor han att lika träget och troget vårda stift, församlingar och läroverk ända till sin död d. 20 jan. 1690. 1930

Hans döttrar adlades 1675 men introducerades ej på Riddarhuset.1931