KOEanlista250224 - Ansedel
KOEanlista250224 - Ansedel
NamnKarl Nilsson Bröms
Föddca 1620, Kopparberget, Falun (W)
Död8 maj 1709, Ragunda (Z)
Yrkekorpral, furir, löjtnant
FarNils Månsson
Partners
Äktenskap1645
Notis för Karl Nilsson Bröms
Soldat vid Jämtlands regemente 1651, 1654 som korpral till Polen och Preussen, åter till Jämtland 1660, rustmästare 1670, furir i Pommern 1674. Återvänder till Jämtland, sergeant och fältväber 1677, 1678 i Norge. löjtnant 1679, vaktmästare Järpe skans 1700.
Notiser i Svenskt Biografiskt Lexikon (se Nordin) och Elgenstierna: Svenska Adelns Ättartavlor (se af Nordin). Carl Nilsson Bröms deltog bl a i belägringen av Wismar, Karl X Gustavs polska krig, där han utmärkte sig vid det s k tredagarsslaget vid Warszawa 1656, och senare expeditionen till Röros 1678, då man bl a brände ner kopparverket, och avancerade slutligen till löjtnant. Avslutade sin aktiva tjänst som ”vaktmästare” vid Järpe skans. I aktionen mot Röros deltog även sonen Måns Carlsson, som senare tog sig efternamnet Nordin (han omtals ibland som Måns Carlsson Bröms). Denne finns omtalad i flera artiklar i bl a Ravund såsom den förmodligen lögnaktiga berättelsen om kittellånet (1982). Han förekommer också i Åke Tågefeldts artikel om hans företrädare i länsmansämbetet i Ragunda, Håkan Jonsson Frisk, med vilken han hade ständiga kontroverser (finns att läsa på internet).
Död 1709 hos sonen Måns Karlsson Nordin.
Notiser i Svenskt Biografiskt Lexikon (se Nordin) och Elgenstierna: Svenska Adelns Ättartavlor (se af Nordin). Carl Nilsson Bröms deltog bl a i belägringen av Wismar, Karl X Gustavs polska krig, där han utmärkte sig vid det s k tredagarsslaget vid Warszawa 1656, och senare expeditionen till Röros 1678, då man bl a brände ner kopparverket, och avancerade slutligen till löjtnant. Avslutade sin aktiva tjänst som ”vaktmästare” vid Järpe skans. I aktionen mot Röros deltog även sonen Måns Carlsson, som senare tog sig efternamnet Nordin (han omtals ibland som Måns Carlsson Bröms). Denne finns omtalad i flera artiklar i bl a Ravund såsom den förmodligen lögnaktiga berättelsen om kittellånet (1982). Han förekommer också i Åke Tågefeldts artikel om hans företrädare i länsmansämbetet i Ragunda, Håkan Jonsson Frisk, med vilken han hade ständiga kontroverser (finns att läsa på internet).
Död 1709 hos sonen Måns Karlsson Nordin.
Notis för Karl Nilsson Bröms
Genealogica och Biographia. Om Nordins Slägten hämtade ur ett gammalt Manuscript som Måns Carlsson Nordin själft för åtskilliga år är antecknad i första årtalet år 1698. Originalet finnas bland Prosten m.m. Nordins Samlingar.
Nils Månsson född i Norrköping g.m. Catharina Mattsdotter: hvars Fader Matts Göransson, var Befallningsman öfver Kopparberget.
Carl Nilsson född 1600, gift 1645 med Brita Östensdotter från Storbyn i Nås Socken och Wästerdalarna Reste 1649 till Röros Kopparverk i Norge: var där till 1651 – for sedan till Jemtland, och kom i Krigstjenst 1654, blev commenderad till Polen 1655. Corpral samma år: bevistade följande actioner.1o vid Casupen 2o vid Ganisen (Gnosen) hvilken stad blef intagen 3o vid Posen , som intogs: 4o vid Varsion (Warschau): denna stad äfven vunnen 5o vid Idoiv i Masurien hvaraf de Svenske endast förlorade en Barberaregesäll 6o vid Toren (Thorn) som belägrades och intogs: hade sedan där Winterquartier. 7o Maj 1656 marscherade tillbaka, och jagade efter fienden, till Varschau: där ett fältslag började en Torsdag, och räckte till Söndagafton i Juli månad. Svenska Cavalleriet förföljde fienden 14 mil och högg ner de som öfverblefvo. 4 Regementer voro i 7 veckor beordrade till (att reparera) den ruinerade staden, samt murarna och tornen. Marscherade därpå till Prysen (Preussen) till Marienburg, som intogs: hade där en tid Vinterquarter. Marscherade 1657 i januari månad in i Cassuven till Posen: hvarefter 9o en action föreföll, fienden nederlades och staden intogs: så åter till Marienburg i Winterquarter. 1658 i Maj till Preussen: 10o action vid Darso: då endast Fiendens General, och få med honom omkommo. Johan Hermansson som var Chiergiant vid Överstelöjtnant Ribbings Compagnie i Jemtland tjente då under Polarnarna. Hela Fiendens artillerie kom i de Svenskes händer.11o action vid byn Lisa. En skans blef där attaquerad: 300 tillfångna tagna, och förde till Marienburg. Carl Nilsson där till Juli. Marscherade sedan öfver Weichseln, in i Cassuven igen 1658 till staden Conäs, som med storm blef intagen, och alla invånare nedhuggna, utom Borgmästaren själf åttone, som bad om nåd. Marscherade därpå till Hammarstein vid Pommerska gränsen, och plundrade honom. Samma öde övergick staden Strassberg, fast där intet motvärn skedde, och staden Stenstadt, där 200 man utan motstånd gåfvo sig fångna. Sedan brandskattades Staden Grzedens dens Städerna Marienwarde, Rauenburgh och Salfvesi blefvo plundrade, Lybzstadt med accord vunnen: belägrades sedan och intogs av fienden som sadte eld på staden, och med stormstegarna måste hjälpa besättningen utöfver muren. Den fördes fången genom Lithauen till Idtsen vid Ryska gränsen, och hölls där i 2 år till 1660 då freden slöts. Af dem som marscherade ur Jemtlands kommo endast 14 hem. Ibland dem var Carl Nilsson, och som komm under Majoren Falens Compagnie Dragoner, hvilket sedan tillföll Majoren Gustaf Ulfsparre. 1664 blef Major Carl Rutencrantz Chef för detsamma Regementet. 1670 befordrades Carl Nilsson till Rustmästare, och på marsch till Pommern blef han 1674 Fourier under vistandet i Stockholm. Var med befästningen i Vismar då staden 1675 belägrades. Kom 1676 till Anclam, af 4 Compagnier blefvo då till ett reducerade, och de öfriga Officerarna gångo till Stralsund där han giftade (?) sig. Samma vår, hade hans hustru blifvit död i Anclam. Sedan kom han åter till Sverige och Jemtland. Blef [-](Sergeant) 1677 vid Capitain Grips Compagnie: därpå Fältväbel vid Capitain Rutencrantz Compagnie, och commenderad till Hamerdal efter de förrymde Jemtlands Tremänningar. Kunnde i återresan ej komma till Compagniet igen, som var kringränd på Ovikens Kyrkogård utan begaf sig med Överste Ulfsparres folk till Medelpad: och blef Fältväbel vid Capt. Dus Compagnie (af Västerbottens Regementet): sedermera Fändrick vid samma Compagnie. Följde öfver till Norge 1678 då Röros brändes, jämte Tydals socken. 1679 Lieutenant vid Cap. Samuel Mattssons Compagnie: för hvilket Vilhelm Elfving efter honom blef Capitain. Efter fredsslutet, samma år, kommenderad till Vagtmästare på Hjerpe Skans. Blef död d. 18 Maj 1709, hos sin son Måns Carlsson Nordin på Hammarsgården i socken Ragunda i lefnad enligt Ragunda kyrkobok 109 år 8 veckor 3 dagar.
Carl Nilssons barn
Kiersten född Nya Kopparberget 1646 i Febr.
Ingeri född i Nya Kopparberget 1648
Nils född vid Kopparberget 1650
Brita född i Offerdal 1654 i Mars
Magnus född i Kopparberget 1662
Carl född i Oviken 1664, död i Anclam 1676
Måns Carlsson (Nordin) föddes d. 24 Aug 1662 vid Kopparberget, följde, 2 år gammal, 1664, med sina föräldrar till Jemtland: Var han denna till 1671 då han var 9 år. Sattes då, för uppassare till Fändrik Vätterström, som lät honom göra Trumslagarens tjenst, och uppbar deraf lön vid Capitain Gosvin Anreps Compagnie, till 1674. Samma år blev Regimentet kommenderat till Pommern, och mönstrade i Stockholm. Måns Carlsson var då med och anlände till Volgast for Pene Strömen utföre, till Anclam, och derifrån till Treptov. Låg där en månad, och var mycket illa sjuk. Kom sedan till Stralsund och låg där i 5 veckor. Marcherade därpå till Vismar: anlände dit annandag jul. Blef åter illa sjuk i Frossan i några veckor, som förbyttes i häftig feber. Förenämnde stad blef av de Danske belägrad 1675, ifrån Midsommaren, till natten mot Luciadag, då Fienden tog in Skansen Lång Värnet och Commendanten accorderade. Måns Carlsson fölljde med besättningen såsom sjuk: communicerades på en vagn af Samuel Haus, for sedan till Damgarten: Kom dit en annandag. Inte en en ko, och en oxe, kunde då utbytas till slagt för Uplands Regimente, och Jemtlands Squadron: intet salt tillfinnandes. Marcherade därppå till staden Lösen: låg där i 14 dagar: sedan till Anclam: hvarest han förblef till våren 1676 och mäste delen af Jemtlands folket blefvo döda. Alla 4 Compagnierna reducerades till ett, som Capitain Westring erhöll, och fördes till Stettin. Måns Carlsson följde med Officerarna af de 3 andra Companierna öfver Greifswall till Stralsund, Blef där uppehållen i 3, och sedan på Rygen i 2 veckor, af frugtan för Danska Kapare. Kom med plats öfver till Ystad: anlände till Stockholm, Midsommartiden och 5 veckor därefter, till Jemtland. Commenderad, efter 14 dagars rastande, öfver fjällen in i Möråkers Socken i Norge medio jul 1676, där en by som hette Sträna, afbrändes. I återfärden blefvo många ihjälfusne på Fjellen. Blef då han kommit tillbaka, antagen viid Överste Lieut. Johan Axel Krus Compagnie af Wästerbotten tredjemänningar: för hvilken Åke Ulfsparre var överste. Sidst i Juli, samma år, komma de Danske, och intogo landet. Då Måns Carlsson tillika med några andra, som knappt hann undan Fienden i Oviken öfver Hara Sundet – marscherade sedan öfver Jemtskogen, till Borgsjö och blef där till Michaëlitiden. Efter Danskarnas återtåg, ryckte han med Regimentet tillbaka i landet – med var där till allhelgonatiden. 1678 i juli marscherade Generalen Carl Larsson Sparre själf Handölsvägen öfver Fjellen till Tydals socken som först brändes: sedan 9 mil, öfver ett Fjäll, till Ålens Socken och därpå 4 mil till Röros, hvilken Stad, jämto hyttugnarna, afbrändes. Kyrkan blef dock skonad, Vidare 4 mil till byn Brake, som ock blef bränd: så hem igen öfver Fjellet Ruten till Funesdals by i Herjedalen, och därefter till Jemtland. Blef sedan 1679 öfver vintern i Rödöns socken. 1679 om våren commenderad med de andre Wästerbottningarna till Sundsvall, att ombyta och taga de [-] Dagferirten (Ordinare Mannskapet) igen, som kommit från Wästerbotten: hvilka 3 dagar efter ombytet rebellerade i Njurunda Socken vid Majbron, så att ej flere än 80 mann, af 400, följde till Jemtland. Därpå Commenderat öfver Fjellen till Åleris Socken och Röros: där Fienden fått värn inom en skans. Månge blefvo skjutne av Snapphane Skälmar, som lågo vid vägen i skogarna. Marcherade åter till Röros. Låg där i 5 dygn: så tillbaka, i landet. Sedermera General Majoren Planting var anförare på denna Expedition. Vid fredsslutet, blef Wästerb. Tremännings Regiment reducerat, då Måns Carlsson fick afsked. 1680 i Febr fölljde han Capitain, Peter Wätterström, till Stockholm, och var hos honom till hösten, då Jemtlelands Regimente af Herr Baron och Öfversten Åke Ulfsparre [-] åter upprättats. Blef då antagen till Corpral vid Capitain Dudens Compagnie. Lärde sig af sin svåger Eric Larsson Rönberg på Frösön att göra skor (Denne Erik Larsson Rönberg var fader till Pastorn Runeberg i Alunda; senare gjord anmärkning till manuskriptet). Commenderad 1683 på värfning för Regimentet till Stockholm, fick denna gången 3 mann och lika många 1685, , för Cap. Rutencrantz Compagnie. Samma år blef han bekannt, och den 5 Octob. , på ett bröllopp trolofvad med en Bondedotter på Hofdsjö i Refsund: äfven Rustmästare vid Capit. Dudens Compagnie. 1686 mönstrade Kon. Carl XI:te Regimentet: Då Cap. Duden blef adlad och Måns Carlsson Fourir. Följde så om hösten till Ransdagen bemälde Capitain som d. 25 Nov blef gift med Brita Schechta dotter av Öfversten Börje (Birger) Schechta. Hennes mor hette Catharina Norfelt. Måns Carlsson kom hem i landet 1687 i januari. Vigd den 14 Jan med Ebba Jönsdotter från Hofdsjö d. 14 Dec samma år föddes deras son, Carl, på Sjöviken i Sundsjö Socken, 1686 hård tid, så ock 1687. 1688 medelmåttigt god tid. 1689 tog Måns Carlsson afsked. Blef 1690 sockenskrifvare i Ragunda Tingslag. Säger själf slutligen hvad förskräckliga år, hafver jag nog blifvet mättat af, men Herren gifver tålamod emot Sådant. 1691 togo de mig tilll dragon, utan sak, då jag måsten skaffa karl, Michael Hindersson Skalm, for mig i stället med penningar. 1695 hölls den förste Commision af Gen. Maj och Landshöf Frlich samt Häradsh. Sparrman, och Samuel Forsslund. 1697 voro 2ne Commisioner, den ena af cCvile, den andra af Militier Personer.
Kommentar:
Uppgiften om 1600 som födelseår för Carl Nilsson (liksom uppgiften om hans ålder i slutet) bör tas med en stor nypa salt. Mer troligt är att hans födelseår är kring 1620 (se Staffan Lindqvist ”Familjer i Ragunda”), vilket är mer rimligt om man sedan ser till det år han gifte sig. Han bör dock ha varit nära de 90 när han avled vilket var en aktningsvärd ålder för sin tid. Nyare forskning har också visat att den Matts Göransson som nämns i inledningen inte var den MG som var befallningsman över Kopparberget utan det handlar om en person med samma namn med än så länge okänt ursprung.
När det gäller det avsnitt som handlar om Carl Nilsson Bröms krigsupplevelser bör man betänka att detta skrevs 40 år efter händelserna i Polen under Karl X Gustavs polska krig (1655-1660) varför både tidsangivelser, kronologi och ortsnamn kan halta ibland. Jag har tagit mig friheten att rätta en del uppenbara felaktiga tidsangivelser. Sålunda ägde t ex det s k tredagarsslaget vid Warszawa rum i juli 1656 (och inte juni 1655 som antyds i manuskriptet). De ortsnamn som uppräknas avviker ofta i sin stavning i något varierande grad från de verkliga men som Peter Englund påpekar i sin bok ”Den oövervinnelige” är detta ingen lätt materia. Detta var på sin tid ett mångspråkigt område och stavningarna av de olika orterna kunde vara mycket varierande
”Casupen”, ”Cassuven” avser Kassuben, den provins som sträcker sig från Weichsel (Wisla) mynningen åt sydväst. Det som betecknas som det första slaget kan vara det som stod vid Ujscie 15.7.1655 då svenska armén vann en förkrossande seger över den polska gränsarmén. ”Ganisen” eller ”Gnosen” är troligen slaget vid Gnesen (nu Gnieezno) som avhölls 27.4.1656. Posen heter numera Poznan. Erövringen av Warszawa som står som nr 4 ägde rum 23.8.1655. ”Idoiv” avser troligen byn Ilow väster om Warszawa, där ett slag ägde rum i grannbyn Gabin. Thorn heter numera Torun (som kapitulerade för svenska armén 25.11.1655). ”Darson” är troligen Dirschau (nu Tczew) i Västpreussen där ett slag stod 2.9.1657. ”Lisa” är troligen Lissa (nu Leszno) i Poznan som blev nedbränd 28.4.1656. Marienburg heter numera Malbork (mest känd för den gamla korsriddarborgen). ”Conäs” är troligen Konitz (nu Chojnice) som erövrades 25.12.1656. ”Hammarstein” hette egentligen Hammerstein (nu Czane) och ligger mycket riktigt vid gränsen till Pommern. ”Strasberg” torde avse Strasburg (nu Brodnica). ”Stenstadt” (?) har jag inte kunnat återfinna. ”Grzedens” troligen ”Graudenz” (nu Grudziadz) ”Marienwarde” avser Marienwerder (nu Kwidzyn) i Västpreussen. ”Rauenburg” är troigen Frauenburg (nu Frambork) öster om Gdansk, en stad som hölls av den svenska armén. ”Salfvesi” är troligen Saalfeld (nu Zalewo). ”Lybzstad” är enligt Elgenstierna Lippstadt (okänt vad denna stad heter idag) men kanockså vara Liebstadt (Nu Milakowo), nedbränt 20.3.1659. Flera av de senare städerna brändes ner i början av 1659 varför uppgiften om att Carl Nilsson tillbringat 2 år i krigsfångenskap nog skall kortas till 1 år. Freden i Oliva slöts ca 1 år senare i april 1660. Enligt Elgenstierna är fängelseorten ”Iltsin” detsamma som Tilsen.
I senare delen om Carl Nilsson (liksom i avsnitet om Måns Carlsson) redogörs för belägringen av Wismar 1675. Med vid denna händelse var även Måns Carlssons föregångare som länsman i Ragunda, Håkan Jonsson Frisk. Denne var också en av de som var med i striden vid Ovikens kyrka 16.8.1677, som också omtalas här (och där denne blev tillfångatagen). De ”tremänningar” som nämns var reservtrupper av värvade jämtlänningar. Deras lojalitet med den nya statsmakten Sverige var i de flesta fall inte särskilt stor och många rymde. Det var sådana som Carl Nilsson var på jakt efter i Hammerdal. De tremänningar som ingick i Reutercrantz truppstyrka vid Ovikens kyrka deserterade innan striden hann börja. Måns Carlsson Nordins svåger Eric Larsson Rönberg, som var gift med systern Brita, blev stamfar för släkten Runeberg, vars mest kände medlem är skalden Johan Ludvig Runeberg.
Extra kommentar skriven till publicering i Ragunda hembygdsförenings årsbok Ravund 2020.
Åren efter freden i Brömsebro 1645 då Norge avträdde Jämtland till Sverige var allt annat än en lugn övergångsperiod. Läget tillspetsades inte minst vid försöket 1677 att återta Jämtland och landskapet besattes av norska trupper. Även om de direkta stridshandlingarna var relativt få, den kanske mest spektakulära händelsen var striden vid Ovikens gamla kyrka som varade en dag, var det oroligt under ytan. Det var under detta skede som kyrkoherden i Ragunda Olaus Rahm ställde sig på den norska sidan och senare avrättades för landsförräderi vilket tidigare beskrivits i Håkan Lindströms artikel i Ravund 2017.
Måns Carlsson Nordin kan anses som en av de historiskt mer framträdande gestalterna i Ragundas historia. Han var länsman under hela fyra decennier i 1700-talets första hälft och har också fått visst utrymme i den lokala folkloren som fallet är med (den lögnaktiga) berättelsen om kittellånet som finns i Ravund 1982. Därutöver finns också det faktum att en stor del av Ragundas befolkning härstammar från honom.
Denna text av Måns Carlsson Nordin skrevs flera år efter de dramatiska händelserna men ger ändå en mer direkt tidsbild av dessa år. Ett exempel på att lojaliteten med de nya härskarna inte var särskilt stor på sina håll var de jämtlänningar som inkallats till krigstjänst, de s k tremänningarna. Vid striden vid Ovikens gamla kyrka valde de att fly fältet innan striderna och deserteringarna tycks allmänt ha varit ganska vanliga. Måns Carlsson redogör för i sin text hur fadern är på jakt på sådana vid tiden för nämnda strid. Själv var den unge Måns Carlsson med vid Oviken men lyckades fly och efter diverse äventyr ta sig ner till Borgsjö när den svenska huvudarmén vistades. Man får nästan visionen av ett pojkboksäventyr. Slutet på norska ockupationen av Jämtland blev odramatisk. Rykten om en stor svensk här fick norrmännen att utrymma landskapet utan strid och senare följde den svenska arméns härjningar av de norska gränssocknarna och Röros närmast som en form av hämnd.
Texten inleds med en redogörelse för fadern Carl Nilsson Bröms deltagande i Karl X Gustavs polska krig. Detta blev med tiden en ganska invecklad historia. Bakgrunden var försöket att stärka det svenska Östersjöväldet genom erövringar i norra Polen. Till bilden hör att vissa kretsar i Polen gärna såg den svenske kungen på den polska tronen men denne avvisade denna tanke. Efter inledande framgångar blev situationen för de svenska trupperna mer och mer tilltrasslat och trots en klar seger vid det s k tredagarsslaget vid Warszawa blev situationen ganska ohållbar med en enveten polsk-litauisk gerillaverksamhet. När Danmark förklarade krig fick kungen en ursäkt att dra sig ur och kvar blev endast en del av armén som förlades i olika garnisoner i norra Polen. Det är en del av det polska kriget som mer eller mindre tycks ha glömts bort i historieböckerna. Där befann sig också Carl Nilsson Bröms. Resten av kriget fram till fredsslutet 1660 förefaller ha karaktären av ett rent förstörelsekrig med plundringar och rena blodbad. Far och son hinner också vara med i de senare krigshandlingarna när de var med i garnisonen i Wismar som belägrades under lång tid av danskarna innan man gav upp. Med i garnisonen fanns också Håkan Jonsson Frisk vars levnadsbana senare kom att korsas med Måns Carlsson. I Åke Tågefeldts artikel i Ravund 2007 skildras utförligt fiendskapen mellan de två
Håkan Jonsson Frisk blev sedermera länsman i Ragunda och blev ett exempel på de medvetna försvenskningssträvanden som följde när saker och ting lugnat ner sig. Det sker ett stort inflöde av såväl militärer som civila tjänstemän till Jämtland från Sverige. Tidigare lektorn vid Wargentingymnasiet Hans Jacobsson har skildrat detta i en liten tunn skrift ”Jämtlands försvenskning” (utg. Landsarkivet, Östersund)som innehåller en lång förteckning över sådana personer med tonvikt på militärer som kommit söderifrån. Han skildrar helt kort hur man med hjälp av dessa bygger upp en jämtländsk militärstyrka.
Det råder lite delade meningar om när man kan anse försvenskningsprocessen kan anses någorlunda avslutad. Först 1699 fick jämtarna fullt svenskt medborgarskap men många anser att det inte var slut där utan det dröjde en bit in på 1700-talet innan Jämtland kunde anses vara svenskt (och vissa reaktioner efter EU-valet 1994 skulle kunna ses som om frågan fortfarande inte är helt avgjord).
Appedix 2
Denna anlinje skall tas för vad den är, dvs högst tentativ förteckning med en del uppenbara svagheter. Kopplingen mellan kungarna på Isle of Man och Skanckesläkten är dessutom högst omstridd (det finns an livlig diskussion i olika släkthistoriska forum på nätet). Något bestickande är dock att det vapen som Skanckesläkten förde är mycket likt Isle of Mans statsvapen. Andra delen, som utgår från den norske kungen Magnus Lagaböter, är troligen mycket mer sanningsenlig. De personer som hör till släkten Roos af Ervalla är utförligt beskrivna i Svenskt Biografiskt Lexikon
Skancke. Anlinje från hertigarna av Normandie
Rollo (Longsword), hertig av Normandie äks som ”Gånge Rolf” f. efter 846, d. mellan 927 och 933. Erhöll hertigvärdighet över Normandie av den franske kungen Karl III ”Den enfaldige” för att agera skyddsmakt åt det franska kungadömet.
*
William I, ”Longsword”, hertig av Normandie 893-942
*
Richard ”The fearless”, hertig av Normandie ca 932-995/96
*
Ricchard II ”Den gode” f. före 996 (978)-1026
*
Robert I ”Den magnifike”1000 -1035, hertig av Normandie
*
William erövraren, kung av England 1028-1087, kung av England från 1066 efter slaget vid Hastings
*
Henri Beauclerc, 1068/69-1135, kung Henrik I av England
*
Elizabeth Fitzroy, f. utom äktenskapet, ca 1095-1166. Gift med Fergus of Galloway, Skottland (1099-1161)
*
Afreca of Galloway 1099-1166, drottning av Isle of Man, gift med kung Olof Gudradsson 1080-1153, kung av Isle of Man
*
Gudrad Olofsson II, , 1127-1187 kung av Isle of Man
*
Olav Svart II, 1173-1237, kung av Isle of Man
*
Magnhild Olavsdoter 1228-1300, gift med Torleif Haraldssson 1228-1290. Magnhild flyttade till Norge efter makens död
*
Hallstein Torleifsson 1272-1343, riksråd, syssloman i Jämtland
*
Nils Hallsteinsson, ca 1300-1350, riddare, bosatt Mjälle på Frösön
*
Peder Nilsson Skancke 1370-1420, bosatt Hov, Hackås
*
Joen Pedersen Skancke 1344-1410
*
Sigurd Joensen 1370-1447(kusin med riddaren Örjan Karlsson)
*
Johan (Joes) Sigurdsen Skancke 1400-1470
*
Margareta Joensdotter 1440-1510, g. m. Laurens Sveinsson Blix 1435-1515, lagrättman, nämndeman
*
Laurens Laurensen 1464-1530, lagrättsman, bosatt Åsan, Näs
*
Erik Laurensen Blix 1490-1530, bosatt Hovdsjö
*
Siord (Sigurd) Eriksson Blix 1535-1610, bosatt Hovdsjö
*
Sven Sigurdsson (Siuffersson) 1570-1624, bosatt Hovdsjö
*
Olof Svensson 1600-1661, bosatt Hovdsjö (ibland med tillnamnet Blix)
*
Jöns Olofsson 1629-1705, bosatt Hovdsjö
*
Ingeborg Jönsdotter 1667-1719, gift med Måns Carlsson Nordin
II. Anlinje från Magnus Håkansson Lagaböter
Magnus Håkansson Lagaböter, 1238-1280, norsk kung 1263-1280, gift med Ingeborg Eriksdotter, dotter till den danske kungen Erik Plogpenning 1216-1250, i sin tur son till kung Valdemar Sejr 1170-1241
*
Håkan Magnusson, Håkan V, norsk kung 1293-1319
*
Agnes, utomäktenskaplig dotter till Håkan V, gifte med Hafthore Jonsson, norsk riddare, död ca 1319, son till den norske riddaren Jon Raul Iversen
*
Jon Hafthorsson -ca 1388, norsk riddare
*
Ulf Jonsson Roos av Ervalla -1415, riddare, norskt riksråd
*
Peder Ulfsson Roos af Ervalla -1487, hövitsman
*
Margareta Pedersotter, 1415-1455, gift med Svein Laurensen Blix, 1410-1470
*
Laurens Sveinsson Blix 1435-1515 , osv som ovan
Nils Månsson född i Norrköping g.m. Catharina Mattsdotter: hvars Fader Matts Göransson, var Befallningsman öfver Kopparberget.
Carl Nilsson född 1600, gift 1645 med Brita Östensdotter från Storbyn i Nås Socken och Wästerdalarna Reste 1649 till Röros Kopparverk i Norge: var där till 1651 – for sedan till Jemtland, och kom i Krigstjenst 1654, blev commenderad till Polen 1655. Corpral samma år: bevistade följande actioner.1o vid Casupen 2o vid Ganisen (Gnosen) hvilken stad blef intagen 3o vid Posen , som intogs: 4o vid Varsion (Warschau): denna stad äfven vunnen 5o vid Idoiv i Masurien hvaraf de Svenske endast förlorade en Barberaregesäll 6o vid Toren (Thorn) som belägrades och intogs: hade sedan där Winterquartier. 7o Maj 1656 marscherade tillbaka, och jagade efter fienden, till Varschau: där ett fältslag började en Torsdag, och räckte till Söndagafton i Juli månad. Svenska Cavalleriet förföljde fienden 14 mil och högg ner de som öfverblefvo. 4 Regementer voro i 7 veckor beordrade till (att reparera) den ruinerade staden, samt murarna och tornen. Marscherade därpå till Prysen (Preussen) till Marienburg, som intogs: hade där en tid Vinterquarter. Marscherade 1657 i januari månad in i Cassuven till Posen: hvarefter 9o en action föreföll, fienden nederlades och staden intogs: så åter till Marienburg i Winterquarter. 1658 i Maj till Preussen: 10o action vid Darso: då endast Fiendens General, och få med honom omkommo. Johan Hermansson som var Chiergiant vid Överstelöjtnant Ribbings Compagnie i Jemtland tjente då under Polarnarna. Hela Fiendens artillerie kom i de Svenskes händer.11o action vid byn Lisa. En skans blef där attaquerad: 300 tillfångna tagna, och förde till Marienburg. Carl Nilsson där till Juli. Marscherade sedan öfver Weichseln, in i Cassuven igen 1658 till staden Conäs, som med storm blef intagen, och alla invånare nedhuggna, utom Borgmästaren själf åttone, som bad om nåd. Marscherade därpå till Hammarstein vid Pommerska gränsen, och plundrade honom. Samma öde övergick staden Strassberg, fast där intet motvärn skedde, och staden Stenstadt, där 200 man utan motstånd gåfvo sig fångna. Sedan brandskattades Staden Grzedens dens Städerna Marienwarde, Rauenburgh och Salfvesi blefvo plundrade, Lybzstadt med accord vunnen: belägrades sedan och intogs av fienden som sadte eld på staden, och med stormstegarna måste hjälpa besättningen utöfver muren. Den fördes fången genom Lithauen till Idtsen vid Ryska gränsen, och hölls där i 2 år till 1660 då freden slöts. Af dem som marscherade ur Jemtlands kommo endast 14 hem. Ibland dem var Carl Nilsson, och som komm under Majoren Falens Compagnie Dragoner, hvilket sedan tillföll Majoren Gustaf Ulfsparre. 1664 blef Major Carl Rutencrantz Chef för detsamma Regementet. 1670 befordrades Carl Nilsson till Rustmästare, och på marsch till Pommern blef han 1674 Fourier under vistandet i Stockholm. Var med befästningen i Vismar då staden 1675 belägrades. Kom 1676 till Anclam, af 4 Compagnier blefvo då till ett reducerade, och de öfriga Officerarna gångo till Stralsund där han giftade (?) sig. Samma vår, hade hans hustru blifvit död i Anclam. Sedan kom han åter till Sverige och Jemtland. Blef [-](Sergeant) 1677 vid Capitain Grips Compagnie: därpå Fältväbel vid Capitain Rutencrantz Compagnie, och commenderad till Hamerdal efter de förrymde Jemtlands Tremänningar. Kunnde i återresan ej komma till Compagniet igen, som var kringränd på Ovikens Kyrkogård utan begaf sig med Överste Ulfsparres folk till Medelpad: och blef Fältväbel vid Capt. Dus Compagnie (af Västerbottens Regementet): sedermera Fändrick vid samma Compagnie. Följde öfver till Norge 1678 då Röros brändes, jämte Tydals socken. 1679 Lieutenant vid Cap. Samuel Mattssons Compagnie: för hvilket Vilhelm Elfving efter honom blef Capitain. Efter fredsslutet, samma år, kommenderad till Vagtmästare på Hjerpe Skans. Blef död d. 18 Maj 1709, hos sin son Måns Carlsson Nordin på Hammarsgården i socken Ragunda i lefnad enligt Ragunda kyrkobok 109 år 8 veckor 3 dagar.
Carl Nilssons barn
Kiersten född Nya Kopparberget 1646 i Febr.
Ingeri född i Nya Kopparberget 1648
Nils född vid Kopparberget 1650
Brita född i Offerdal 1654 i Mars
Magnus född i Kopparberget 1662
Carl född i Oviken 1664, död i Anclam 1676
Måns Carlsson (Nordin) föddes d. 24 Aug 1662 vid Kopparberget, följde, 2 år gammal, 1664, med sina föräldrar till Jemtland: Var han denna till 1671 då han var 9 år. Sattes då, för uppassare till Fändrik Vätterström, som lät honom göra Trumslagarens tjenst, och uppbar deraf lön vid Capitain Gosvin Anreps Compagnie, till 1674. Samma år blev Regimentet kommenderat till Pommern, och mönstrade i Stockholm. Måns Carlsson var då med och anlände till Volgast for Pene Strömen utföre, till Anclam, och derifrån till Treptov. Låg där en månad, och var mycket illa sjuk. Kom sedan till Stralsund och låg där i 5 veckor. Marcherade därpå till Vismar: anlände dit annandag jul. Blef åter illa sjuk i Frossan i några veckor, som förbyttes i häftig feber. Förenämnde stad blef av de Danske belägrad 1675, ifrån Midsommaren, till natten mot Luciadag, då Fienden tog in Skansen Lång Värnet och Commendanten accorderade. Måns Carlsson fölljde med besättningen såsom sjuk: communicerades på en vagn af Samuel Haus, for sedan till Damgarten: Kom dit en annandag. Inte en en ko, och en oxe, kunde då utbytas till slagt för Uplands Regimente, och Jemtlands Squadron: intet salt tillfinnandes. Marcherade därppå till staden Lösen: låg där i 14 dagar: sedan till Anclam: hvarest han förblef till våren 1676 och mäste delen af Jemtlands folket blefvo döda. Alla 4 Compagnierna reducerades till ett, som Capitain Westring erhöll, och fördes till Stettin. Måns Carlsson följde med Officerarna af de 3 andra Companierna öfver Greifswall till Stralsund, Blef där uppehållen i 3, och sedan på Rygen i 2 veckor, af frugtan för Danska Kapare. Kom med plats öfver till Ystad: anlände till Stockholm, Midsommartiden och 5 veckor därefter, till Jemtland. Commenderad, efter 14 dagars rastande, öfver fjällen in i Möråkers Socken i Norge medio jul 1676, där en by som hette Sträna, afbrändes. I återfärden blefvo många ihjälfusne på Fjellen. Blef då han kommit tillbaka, antagen viid Överste Lieut. Johan Axel Krus Compagnie af Wästerbotten tredjemänningar: för hvilken Åke Ulfsparre var överste. Sidst i Juli, samma år, komma de Danske, och intogo landet. Då Måns Carlsson tillika med några andra, som knappt hann undan Fienden i Oviken öfver Hara Sundet – marscherade sedan öfver Jemtskogen, till Borgsjö och blef där till Michaëlitiden. Efter Danskarnas återtåg, ryckte han med Regimentet tillbaka i landet – med var där till allhelgonatiden. 1678 i juli marscherade Generalen Carl Larsson Sparre själf Handölsvägen öfver Fjellen till Tydals socken som först brändes: sedan 9 mil, öfver ett Fjäll, till Ålens Socken och därpå 4 mil till Röros, hvilken Stad, jämto hyttugnarna, afbrändes. Kyrkan blef dock skonad, Vidare 4 mil till byn Brake, som ock blef bränd: så hem igen öfver Fjellet Ruten till Funesdals by i Herjedalen, och därefter till Jemtland. Blef sedan 1679 öfver vintern i Rödöns socken. 1679 om våren commenderad med de andre Wästerbottningarna till Sundsvall, att ombyta och taga de [-] Dagferirten (Ordinare Mannskapet) igen, som kommit från Wästerbotten: hvilka 3 dagar efter ombytet rebellerade i Njurunda Socken vid Majbron, så att ej flere än 80 mann, af 400, följde till Jemtland. Därpå Commenderat öfver Fjellen till Åleris Socken och Röros: där Fienden fått värn inom en skans. Månge blefvo skjutne av Snapphane Skälmar, som lågo vid vägen i skogarna. Marcherade åter till Röros. Låg där i 5 dygn: så tillbaka, i landet. Sedermera General Majoren Planting var anförare på denna Expedition. Vid fredsslutet, blef Wästerb. Tremännings Regiment reducerat, då Måns Carlsson fick afsked. 1680 i Febr fölljde han Capitain, Peter Wätterström, till Stockholm, och var hos honom till hösten, då Jemtlelands Regimente af Herr Baron och Öfversten Åke Ulfsparre [-] åter upprättats. Blef då antagen till Corpral vid Capitain Dudens Compagnie. Lärde sig af sin svåger Eric Larsson Rönberg på Frösön att göra skor (Denne Erik Larsson Rönberg var fader till Pastorn Runeberg i Alunda; senare gjord anmärkning till manuskriptet). Commenderad 1683 på värfning för Regimentet till Stockholm, fick denna gången 3 mann och lika många 1685, , för Cap. Rutencrantz Compagnie. Samma år blef han bekannt, och den 5 Octob. , på ett bröllopp trolofvad med en Bondedotter på Hofdsjö i Refsund: äfven Rustmästare vid Capit. Dudens Compagnie. 1686 mönstrade Kon. Carl XI:te Regimentet: Då Cap. Duden blef adlad och Måns Carlsson Fourir. Följde så om hösten till Ransdagen bemälde Capitain som d. 25 Nov blef gift med Brita Schechta dotter av Öfversten Börje (Birger) Schechta. Hennes mor hette Catharina Norfelt. Måns Carlsson kom hem i landet 1687 i januari. Vigd den 14 Jan med Ebba Jönsdotter från Hofdsjö d. 14 Dec samma år föddes deras son, Carl, på Sjöviken i Sundsjö Socken, 1686 hård tid, så ock 1687. 1688 medelmåttigt god tid. 1689 tog Måns Carlsson afsked. Blef 1690 sockenskrifvare i Ragunda Tingslag. Säger själf slutligen hvad förskräckliga år, hafver jag nog blifvet mättat af, men Herren gifver tålamod emot Sådant. 1691 togo de mig tilll dragon, utan sak, då jag måsten skaffa karl, Michael Hindersson Skalm, for mig i stället med penningar. 1695 hölls den förste Commision af Gen. Maj och Landshöf Frlich samt Häradsh. Sparrman, och Samuel Forsslund. 1697 voro 2ne Commisioner, den ena af cCvile, den andra af Militier Personer.
Kommentar:
Uppgiften om 1600 som födelseår för Carl Nilsson (liksom uppgiften om hans ålder i slutet) bör tas med en stor nypa salt. Mer troligt är att hans födelseår är kring 1620 (se Staffan Lindqvist ”Familjer i Ragunda”), vilket är mer rimligt om man sedan ser till det år han gifte sig. Han bör dock ha varit nära de 90 när han avled vilket var en aktningsvärd ålder för sin tid. Nyare forskning har också visat att den Matts Göransson som nämns i inledningen inte var den MG som var befallningsman över Kopparberget utan det handlar om en person med samma namn med än så länge okänt ursprung.
När det gäller det avsnitt som handlar om Carl Nilsson Bröms krigsupplevelser bör man betänka att detta skrevs 40 år efter händelserna i Polen under Karl X Gustavs polska krig (1655-1660) varför både tidsangivelser, kronologi och ortsnamn kan halta ibland. Jag har tagit mig friheten att rätta en del uppenbara felaktiga tidsangivelser. Sålunda ägde t ex det s k tredagarsslaget vid Warszawa rum i juli 1656 (och inte juni 1655 som antyds i manuskriptet). De ortsnamn som uppräknas avviker ofta i sin stavning i något varierande grad från de verkliga men som Peter Englund påpekar i sin bok ”Den oövervinnelige” är detta ingen lätt materia. Detta var på sin tid ett mångspråkigt område och stavningarna av de olika orterna kunde vara mycket varierande
”Casupen”, ”Cassuven” avser Kassuben, den provins som sträcker sig från Weichsel (Wisla) mynningen åt sydväst. Det som betecknas som det första slaget kan vara det som stod vid Ujscie 15.7.1655 då svenska armén vann en förkrossande seger över den polska gränsarmén. ”Ganisen” eller ”Gnosen” är troligen slaget vid Gnesen (nu Gnieezno) som avhölls 27.4.1656. Posen heter numera Poznan. Erövringen av Warszawa som står som nr 4 ägde rum 23.8.1655. ”Idoiv” avser troligen byn Ilow väster om Warszawa, där ett slag ägde rum i grannbyn Gabin. Thorn heter numera Torun (som kapitulerade för svenska armén 25.11.1655). ”Darson” är troligen Dirschau (nu Tczew) i Västpreussen där ett slag stod 2.9.1657. ”Lisa” är troligen Lissa (nu Leszno) i Poznan som blev nedbränd 28.4.1656. Marienburg heter numera Malbork (mest känd för den gamla korsriddarborgen). ”Conäs” är troligen Konitz (nu Chojnice) som erövrades 25.12.1656. ”Hammarstein” hette egentligen Hammerstein (nu Czane) och ligger mycket riktigt vid gränsen till Pommern. ”Strasberg” torde avse Strasburg (nu Brodnica). ”Stenstadt” (?) har jag inte kunnat återfinna. ”Grzedens” troligen ”Graudenz” (nu Grudziadz) ”Marienwarde” avser Marienwerder (nu Kwidzyn) i Västpreussen. ”Rauenburg” är troigen Frauenburg (nu Frambork) öster om Gdansk, en stad som hölls av den svenska armén. ”Salfvesi” är troligen Saalfeld (nu Zalewo). ”Lybzstad” är enligt Elgenstierna Lippstadt (okänt vad denna stad heter idag) men kanockså vara Liebstadt (Nu Milakowo), nedbränt 20.3.1659. Flera av de senare städerna brändes ner i början av 1659 varför uppgiften om att Carl Nilsson tillbringat 2 år i krigsfångenskap nog skall kortas till 1 år. Freden i Oliva slöts ca 1 år senare i april 1660. Enligt Elgenstierna är fängelseorten ”Iltsin” detsamma som Tilsen.
I senare delen om Carl Nilsson (liksom i avsnitet om Måns Carlsson) redogörs för belägringen av Wismar 1675. Med vid denna händelse var även Måns Carlssons föregångare som länsman i Ragunda, Håkan Jonsson Frisk. Denne var också en av de som var med i striden vid Ovikens kyrka 16.8.1677, som också omtalas här (och där denne blev tillfångatagen). De ”tremänningar” som nämns var reservtrupper av värvade jämtlänningar. Deras lojalitet med den nya statsmakten Sverige var i de flesta fall inte särskilt stor och många rymde. Det var sådana som Carl Nilsson var på jakt efter i Hammerdal. De tremänningar som ingick i Reutercrantz truppstyrka vid Ovikens kyrka deserterade innan striden hann börja. Måns Carlsson Nordins svåger Eric Larsson Rönberg, som var gift med systern Brita, blev stamfar för släkten Runeberg, vars mest kände medlem är skalden Johan Ludvig Runeberg.
Extra kommentar skriven till publicering i Ragunda hembygdsförenings årsbok Ravund 2020.
Åren efter freden i Brömsebro 1645 då Norge avträdde Jämtland till Sverige var allt annat än en lugn övergångsperiod. Läget tillspetsades inte minst vid försöket 1677 att återta Jämtland och landskapet besattes av norska trupper. Även om de direkta stridshandlingarna var relativt få, den kanske mest spektakulära händelsen var striden vid Ovikens gamla kyrka som varade en dag, var det oroligt under ytan. Det var under detta skede som kyrkoherden i Ragunda Olaus Rahm ställde sig på den norska sidan och senare avrättades för landsförräderi vilket tidigare beskrivits i Håkan Lindströms artikel i Ravund 2017.
Måns Carlsson Nordin kan anses som en av de historiskt mer framträdande gestalterna i Ragundas historia. Han var länsman under hela fyra decennier i 1700-talets första hälft och har också fått visst utrymme i den lokala folkloren som fallet är med (den lögnaktiga) berättelsen om kittellånet som finns i Ravund 1982. Därutöver finns också det faktum att en stor del av Ragundas befolkning härstammar från honom.
Denna text av Måns Carlsson Nordin skrevs flera år efter de dramatiska händelserna men ger ändå en mer direkt tidsbild av dessa år. Ett exempel på att lojaliteten med de nya härskarna inte var särskilt stor på sina håll var de jämtlänningar som inkallats till krigstjänst, de s k tremänningarna. Vid striden vid Ovikens gamla kyrka valde de att fly fältet innan striderna och deserteringarna tycks allmänt ha varit ganska vanliga. Måns Carlsson redogör för i sin text hur fadern är på jakt på sådana vid tiden för nämnda strid. Själv var den unge Måns Carlsson med vid Oviken men lyckades fly och efter diverse äventyr ta sig ner till Borgsjö när den svenska huvudarmén vistades. Man får nästan visionen av ett pojkboksäventyr. Slutet på norska ockupationen av Jämtland blev odramatisk. Rykten om en stor svensk här fick norrmännen att utrymma landskapet utan strid och senare följde den svenska arméns härjningar av de norska gränssocknarna och Röros närmast som en form av hämnd.
Texten inleds med en redogörelse för fadern Carl Nilsson Bröms deltagande i Karl X Gustavs polska krig. Detta blev med tiden en ganska invecklad historia. Bakgrunden var försöket att stärka det svenska Östersjöväldet genom erövringar i norra Polen. Till bilden hör att vissa kretsar i Polen gärna såg den svenske kungen på den polska tronen men denne avvisade denna tanke. Efter inledande framgångar blev situationen för de svenska trupperna mer och mer tilltrasslat och trots en klar seger vid det s k tredagarsslaget vid Warszawa blev situationen ganska ohållbar med en enveten polsk-litauisk gerillaverksamhet. När Danmark förklarade krig fick kungen en ursäkt att dra sig ur och kvar blev endast en del av armén som förlades i olika garnisoner i norra Polen. Det är en del av det polska kriget som mer eller mindre tycks ha glömts bort i historieböckerna. Där befann sig också Carl Nilsson Bröms. Resten av kriget fram till fredsslutet 1660 förefaller ha karaktären av ett rent förstörelsekrig med plundringar och rena blodbad. Far och son hinner också vara med i de senare krigshandlingarna när de var med i garnisonen i Wismar som belägrades under lång tid av danskarna innan man gav upp. Med i garnisonen fanns också Håkan Jonsson Frisk vars levnadsbana senare kom att korsas med Måns Carlsson. I Åke Tågefeldts artikel i Ravund 2007 skildras utförligt fiendskapen mellan de två
Håkan Jonsson Frisk blev sedermera länsman i Ragunda och blev ett exempel på de medvetna försvenskningssträvanden som följde när saker och ting lugnat ner sig. Det sker ett stort inflöde av såväl militärer som civila tjänstemän till Jämtland från Sverige. Tidigare lektorn vid Wargentingymnasiet Hans Jacobsson har skildrat detta i en liten tunn skrift ”Jämtlands försvenskning” (utg. Landsarkivet, Östersund)som innehåller en lång förteckning över sådana personer med tonvikt på militärer som kommit söderifrån. Han skildrar helt kort hur man med hjälp av dessa bygger upp en jämtländsk militärstyrka.
Det råder lite delade meningar om när man kan anse försvenskningsprocessen kan anses någorlunda avslutad. Först 1699 fick jämtarna fullt svenskt medborgarskap men många anser att det inte var slut där utan det dröjde en bit in på 1700-talet innan Jämtland kunde anses vara svenskt (och vissa reaktioner efter EU-valet 1994 skulle kunna ses som om frågan fortfarande inte är helt avgjord).
Appedix 2
Denna anlinje skall tas för vad den är, dvs högst tentativ förteckning med en del uppenbara svagheter. Kopplingen mellan kungarna på Isle of Man och Skanckesläkten är dessutom högst omstridd (det finns an livlig diskussion i olika släkthistoriska forum på nätet). Något bestickande är dock att det vapen som Skanckesläkten förde är mycket likt Isle of Mans statsvapen. Andra delen, som utgår från den norske kungen Magnus Lagaböter, är troligen mycket mer sanningsenlig. De personer som hör till släkten Roos af Ervalla är utförligt beskrivna i Svenskt Biografiskt Lexikon
Skancke. Anlinje från hertigarna av Normandie
Rollo (Longsword), hertig av Normandie äks som ”Gånge Rolf” f. efter 846, d. mellan 927 och 933. Erhöll hertigvärdighet över Normandie av den franske kungen Karl III ”Den enfaldige” för att agera skyddsmakt åt det franska kungadömet.
*
William I, ”Longsword”, hertig av Normandie 893-942
*
Richard ”The fearless”, hertig av Normandie ca 932-995/96
*
Ricchard II ”Den gode” f. före 996 (978)-1026
*
Robert I ”Den magnifike”1000 -1035, hertig av Normandie
*
William erövraren, kung av England 1028-1087, kung av England från 1066 efter slaget vid Hastings
*
Henri Beauclerc, 1068/69-1135, kung Henrik I av England
*
Elizabeth Fitzroy, f. utom äktenskapet, ca 1095-1166. Gift med Fergus of Galloway, Skottland (1099-1161)
*
Afreca of Galloway 1099-1166, drottning av Isle of Man, gift med kung Olof Gudradsson 1080-1153, kung av Isle of Man
*
Gudrad Olofsson II, , 1127-1187 kung av Isle of Man
*
Olav Svart II, 1173-1237, kung av Isle of Man
*
Magnhild Olavsdoter 1228-1300, gift med Torleif Haraldssson 1228-1290. Magnhild flyttade till Norge efter makens död
*
Hallstein Torleifsson 1272-1343, riksråd, syssloman i Jämtland
*
Nils Hallsteinsson, ca 1300-1350, riddare, bosatt Mjälle på Frösön
*
Peder Nilsson Skancke 1370-1420, bosatt Hov, Hackås
*
Joen Pedersen Skancke 1344-1410
*
Sigurd Joensen 1370-1447(kusin med riddaren Örjan Karlsson)
*
Johan (Joes) Sigurdsen Skancke 1400-1470
*
Margareta Joensdotter 1440-1510, g. m. Laurens Sveinsson Blix 1435-1515, lagrättman, nämndeman
*
Laurens Laurensen 1464-1530, lagrättsman, bosatt Åsan, Näs
*
Erik Laurensen Blix 1490-1530, bosatt Hovdsjö
*
Siord (Sigurd) Eriksson Blix 1535-1610, bosatt Hovdsjö
*
Sven Sigurdsson (Siuffersson) 1570-1624, bosatt Hovdsjö
*
Olof Svensson 1600-1661, bosatt Hovdsjö (ibland med tillnamnet Blix)
*
Jöns Olofsson 1629-1705, bosatt Hovdsjö
*
Ingeborg Jönsdotter 1667-1719, gift med Måns Carlsson Nordin
II. Anlinje från Magnus Håkansson Lagaböter
Magnus Håkansson Lagaböter, 1238-1280, norsk kung 1263-1280, gift med Ingeborg Eriksdotter, dotter till den danske kungen Erik Plogpenning 1216-1250, i sin tur son till kung Valdemar Sejr 1170-1241
*
Håkan Magnusson, Håkan V, norsk kung 1293-1319
*
Agnes, utomäktenskaplig dotter till Håkan V, gifte med Hafthore Jonsson, norsk riddare, död ca 1319, son till den norske riddaren Jon Raul Iversen
*
Jon Hafthorsson -ca 1388, norsk riddare
*
Ulf Jonsson Roos av Ervalla -1415, riddare, norskt riksråd
*
Peder Ulfsson Roos af Ervalla -1487, hövitsman
*
Margareta Pedersotter, 1415-1455, gift med Svein Laurensen Blix, 1410-1470
*
Laurens Sveinsson Blix 1435-1515 , osv som ovan