Wikipedia:
Jämtkrogen, beläget på gränsen mellan Jämtland och Medelpad  nära E14, var ett gästgiveri som startade sin verksamhet några år efter freden i Brömsebro 1645 då Jämtland blev svenskt. Vägen är uråldrig och förbinder Bottenhavet med Atlanten. Den förbättrades från ridstig till kärrväg 1654. Vägen kallas "Then stora stråkwegen" i dokument av äldre datum.
Det var drottning Kristina  och rikskansler Axel Oxenstierna som ville ha ett gästgiveri på den milsvida, vilda och farofyllda Jämtskogen  för att få igång handeln mellan Jämtland och Sverige. Jämtarna hade tidigare i huvudsak handlat med Norge. Vägen förbi här kom att bli den viktiga kulturväg som skulle knyta Jämtland närmare sitt nya fosterland. Den forna riksgränsen blev landskapsgräns mellan Jämtland och Medelpad.
En resa över Jämtkrogen till Stockholm kunde ta runt tre veckor, och i Stockholm hade jämtarna eget boende runt  Hötorget.
Anders Bertilsson var bland annat befriad från att erlägga sockentull, cappolainstullar samt gästningspengar. Förutom rättighet att driva gästgiveri beviljades även tillstånd till postföring mellan Borgsjöbyn och Bräcke 1658. I en "Promemoria" står det att platsen för Jämtkrogen varit mötesplats sedan länge. Gästgiverier fanns inte som namn före 1649, de kallades härbärgen.

Anders Bertilsson med en gård i Ensillre började betjäna de vägfarande 1652. Lagfarten, daterad 12 maj 1658 undertecknades av greve Johan Oxenstierna. Bertilsson avlider någon gång mellan 1666 och 1670. Hans andre son Michael Andersson tar då över verksamheten och var sedan krögare på Jämtkrogen i närmare 50 år.
Michael Andersson sons svärson blev därefter gästgivare och postförare omkring 1715. Han avled efter tre år och då fick den andre svärsonen Swen Swensson överta verksamheten. han fick fullmakt för postföring och gästgiveri 16 februari 1722. I tio år var han krögare nummer fyra i ordningen på Jämtkrogen.
När Sven Svensson avled 1730 övertog hans dotter Kerstin, som följaktligen hette Svensdotter i efternamn, gästgiveriet och postföringen. Hon gifte sig samma år med Paul Jonsson, som benämndes krögare och utförde postföringen utan fullmakt. Paul Jonsson gällde som Jämtkrogens krögare till 1746, och han dog på sin post. Därefter stod Kerstin ensam som krögare och postförare. För detta erhöll hon myndigheternas beröm 1748, och samma år gifte hon om sig med Jon Eskilsson och tog över verksamheten. När Kerstin dör 1775 tar deras son Eskil Jonsson över.
Eskil Jonsson är verksam ungefär fem år på Jämtkrogen. Någon gång före 1780 gör han hemmansbyte med bonden Påhl Persson från Bensjö, som då tar över verksamheten. Efter några år tar sonen Pehr över. Därefter följer fem gästgivare inom samma släkt. Den mest berömda var Katarina Pålsdotter som var verksam 1844-1874. Hon kallades för "Moster i Krog". Flera bygdespel har uppförts på Borgsjö hembygdsgård med henne i centrum