Johannes Hofverberg var son till Johannes Sigvardi, sedermera kyrkoherde i Bergs socken, och Olaus Claudii Rahms svägerska från dennes första äktenskap, som var ättling til släkten Blix, samt bror till Salomon Hofverberg. Han hade skolgång i Härnösand, innan han inskrevs vid Uppsala universitet 1672, varpå han 1677 prästvigdes i Linköpings stift för en tjänst som predikant vid Adelsfanan, vilken han åtföljde till Skåne som vid tiden var skådeplats för krig. Hofverberg tillfångatogs av fienden, och satt några månader i fångenskap i Köpenhamn. 1678 placerades han i Landskrona såsom predikant vid Skånska kavalleriet. Indigenatsrätten innebar att Hofverberg endast kunde få tjänst i Skåne om han konserverade en prästänka, men han var redan förlovad med en prästdotter från Jämtland. Han fick då hjälp av Hambræus till en tjänst som komminister i Malmö stad, varpå han inte gifte sig med den påtänkta prästänkan utan med sin fästmö från Jämtland. 1682 fick han Bjäreshög och Oxie som prebenden och blev året därpå prost i Bara härad. Han utsågs av kungen till pastor i Landskrona och prost i Rönnebergs och Harjagers härader, tillträdde tjänsten 1686, blev 1692 magister vid Lunds universitet, och övergick 1698 till tjänsten som Hambræus efterträdare i Malmö församling och med Oxie härad som prosteri.
Hofverberg var ombud för stiftet vid riksdagarna 1686, 1689, och 1693.
Hofverbergs hustru Rachel Petræa, var dotter till Joannes Olai Petræus Angermannus i Sunne socken och en dotter till Måns Herdal. Petræus var den första svenska kyrkoherden i Sunne efter Olaus Nicolai Dalenius tjugo år tidigare. Sonen Isak Hofverberg begav sig till Ostindien, Gabriel borgmästare i Kungälv och två andra söner borgare i Marstrand och Göteborg, medan döttrarna gifte sig till prästeståndet.
305