KOEanlista190827 - Ansedel
KOEanlista190827 - Ansedel
NamnErik Andersson
Död1563, Oviken (Z)
YrkeProst i Oviken
Partners
BarnNN (ca1520-)
 NN
 Kerstin (->1624)
 HANS Johannes (ca1540-1576)
Notis för Erik Andersson
14 generationer bakåt från Kjell Ellert.

Inskriven i Rostocks universitets matrikel 21/4 1512 som Ericus Andrree. "Hustrun" dog före honom. "för sin fromhet och såsom en vördnadsvärd man". År 1561 oppföres han bland kon. Erik XIV:s spioner. Källa: herdaminnen och boken om honom "Jämtlands reformator" av Carl Wangby.

Erik Andersson (1526-63), Jämtlands reformator, är förmodligen identisk med den Ericus Andree de Upsalia, som 21 april 1512 såsom student inskrefs i Rostocks universitetsmatrikel. Hans första framträdande i Jämtland daterar sig från början af år 1526, då han som nyutnämnd landsprost och khde i Oviken ledsagar ärkebiskop Johannes Magnus på dennes visitationsresa i församlingarne och bevisligen varit närvarande i Lit och Undersåker. Hans förmåga och skicklighet sattes snart på hårda prof under de svåra nya förhållanden, som inträdde i och med reformationen, hvilken särskildt i Jämtland ledde till många slitningar. Landskapet var ju ett norskt land, styrdt af dansk-norska fogdar, men lydde i kyrkligt afseende under Upsala ärkebiskopsdöme. Det öfvervägande flertalet präster voro svenskar, tillsatta af domkapitlet i Upsala, dit biskopstionden och andra prästerskapet pålagda gärder utgingo. Sedan ärkebiskopen flyktat ur riket och Gustaf Vasa med stöd af riksdagsbeslutet i Västerås 24 juni 1527 brutit med påfven i Rom, hvarigenom första steget till den svenska kyrkans reformation var taget, töfvade konungen ej länge att sätta sina kyrkopolitiska planer i verkställighet. I skrifvelse till Jämtlandsprosten 12 okt. s. å. framhåller han sig jämlikt riksdagsbeslutet ha rätt att »nogot vetha vthåff then rentha oc saker som j her til dags haffue vthkrafft och vpbåret på biscopens vägne vti edert prosterij», samt befaller honom infinna sig i Upsala och vid nästkommande disting härför göra räkenskap, då han i likhet med öfriga landsprostar i Norrland skall få underrättelse, hur framdeles må förfaras i detta afseende (KGR 4, s. 346). Den norske ståthållaren Vincent Lunge hade emellertid fått vetskap härom och aflät 5 jan. 1528 en försmädlig skrifvelse till Upsala domkapitel, däri han bland annat säger sig ha försport, huruledes man efter ärkebiskopens fördrifvande pålagt präster och kyrkor stort subsidium och valt kon. Gustaf till sin ärkebiskop, den heliga stolen till skada och obestånd; det vore dock större skäl att landets präster och kyrkor, om de skulle skatta till några världsliga herrar, hellre gjorde det till sin egen herre och konung än till främmande regenter. Fördenskull hade han för kon. Fredriks räkning af prosten i Jämtland herr Erik utkräft 80 danska mark, motsvarande biskopstionden för året (KGR 5, s. 220). I en svarsskrifvelse medgaf domkapitlet att provinsen var ett norskt land och framhöll att man icke ämnade befatta sig med något, som tillkom kronan, men fordrade att prästerskapet, liksom i stiftets öfriga delar, skulle erlägga det, som tillkom domkyrkan. Förhindrades detta, skedde öfvervåld och sådant borde undvikas. Kon. Gustaf grep nu in och inför hans maktspråk fann länsherren för godt att återbära den beslagtagna penningsumman. Men den norska afvogheten tog sig dock fortfarande uttryck i fogdarnes trakasserier mot de svenska prästerna i Jämtland, en sak, hvaröfver prosten och bönderna klagade och som konungen i ett bref af 1 jan. 1533 lofvade taga sig an (KGR 8, s. 165). Vid häfdandet af dessa svenska intressen hade konungen ock städse att påräkna sitt förnämsta stöd i landsprosten Erik Andersson, under det att äfven tendenser till norska sympatier på ett par håll yppades bland det öfriga prästerskapet. Redan i ett bref 9 febr. 1531 tackar konungen herr Erik för hans hittills gjorda tjänster och beder honom vara behjälplig med något han önskade genomföra. Hvad det rörde sig om skulle prosten få reda på af mäster Peder Svenonis och Jacob Vestgöte, just de män, som sedan upptogo klockskatten i Norrland.1 Inom prostens eget vidsträckta pastorat förbättrades gudstjänstmöjligheterna genom anläggandet af tvenne nya kapell i Bergs socken vid Rätan och Klöfsjö. St. Thomæ dag år 1530 gaf han dessa »utskavens» (afsides liggande) byar tillåtelse att få bygga kyrkohärbergen vid sina kapell (DN 14: n. 692), och enligt bref af den 20 dec. 1540 hade han utverkat att kyrkogårdar fingo invigas
(DN 14: n. 802). Ett vittnesbörd om att han aktivt handhaft och främjat reformationsverket genom anskaffande af de svenska reformatorernas skrifter finner man i ett exemplar af Olaus Petri kyrkohandbok af år 1537,
_________
1 Rörande klockskattens upptagande i Jämtland föreligger ej något dokument. Däremot levererade prosten Erik i Oviken genom sin kapellan herr Måns Olsson 23 maj 1548 af de jämtländska kyrkornas uppburna altarsilfver 85 lödig mark 8 lod 1 kvintin samt 28 lödig mark 4 lod förgylld koppar, hvarå kon. Gustaf samma dag utgaf kvitto som tillhört Bergs kyrka. Bokens titelblad bär nämligen följande anteckning: Iste liber emptus est ad usum ecclesie Berg pro vj ore procurante Domino Erico ibidem curato necnon preposito Jemptie 1539.1 Man finner ock, att han sökte upprätthålla vänskapliga förbindelser med de kyrkliga myndigheterna i grannlandet, då han vid ett besök i Upsala på distingsmarknaden i febr. 1530 lofvar därifrån sända till ärkebiskop Olof i Trondhjem en tegelslagare på samma gång han å jämtländska prästerskapets vägnar anhåller att genom ärkebiskopens försorg få »20 kannor Romenij till att messa med». I betalning skulle man lämna järn på Levangers marknad.2 Som belöning för sina förtjänster fick prosten röna flere bevis på konung Gustafs bevågenhet. Till förbättrande af hans inkomster lades Hackås som annex under Ovikens pastorat genom kgl. bref 29 juli 1532, och 1 jan. 1533 förlänades han med gården Västerhus, som tillförne legat under Upsala domkyrka. Mot donationen gjordes emellertid invändningar af Vincentius Lunge, som skref till konungen, att en hustru Ingerid på Billestad och hennes sex söner ansågo sig ha bättre rätt till denna gård, hvarpå konungen svarade att domkapitlets handlingar skulle närmare undersökas (KGR 8, s. 206).3 Själf köpte prosten 12 mars 1535 för 60 mark silfver ödeshemmanet Skottgården i Oviken af khden Nils Mattson i Brunflo å hans rådskvinnas vägnar (DN. 14: n. 732), och år 1546 förvärfvade han genom köp af Sven Larsson på Hwattin dennes rätta fäderne i Hakås och Hanebacka. År 1540 3 sept. ingick konungen med prosten ett för denne fördelaktigt aftal rörande lösen af biskopstionden och arrendet för det laxfiske, som domkyrkan ägde i Ragunda. Enligt aftalet, som förnyades 4 mars 1545, skulle prosten till konungen erlägga 320 mark för uppbärandet af dessa förmåner. Man finner honom för öfrigt ofta på visitationer i församlingarne, biläggande tvister, tillsättande nämnder och utfärdande domar i kyrkorättsliga frågor, för hvilkas stadfästelse han stundom besöker Upsala. Man har velat tillägga honom en superintendents eller ordinaries ställning, men den titeln bar han ej. Han kallar sig i ett bref från 1550 »Kongl. Maj:ts vår kongl. Nådes prost i Jempteland». Den 16 jan. 1560 ger prosten ett intyg om Ovikens kyrkokassas ställning, näml. 15 mark innestående och 4 mark fordringar. Märkligt är, att han år 1561 uppföres bland konung Erik XIV:s spioner. Han afled två år därefter, enligt inskriften å den nu försvunna grafstenen i Ovikens gamla kyrka: Hic jacet venerabilis nec minus pietate insignis dominus Ericus Andreæ præpositus terræ Jemtiæ Obiit 1563. Han måste ha varit en utomordentligt klok, rättrådig och rikt utrustad man.

Med sin hustru, som sannolikt afled före honom, hade han 4 barn, 3 döttrar och 1 son. Äldsta dottern g. m. khden Andreas Petri i Brunflo; mellersta dottern g. m. Nicolaus Andreæ i Offerdal; den yngsta dottern g. m. khden Michael Jonæ i Rödön, sedan i Mo och Rengsjö, Hälsingland; sonen Johannes Erici Isopedius, stud. i Rostock 1564.
(Litt.: M. Nordström, Jämtlands kyrkliga ställning. Hsand 1884; L. Bygdén, Från reformationstidevarfvet. Ett jämtl. privatbrev år 1564, i JFT, Bd 7 1919-21.)
259
_________
1 : Denna bok är inköpt för sex öre till Berg kyrkas bruk på föranstaltande af herr
Erik, där kyrkoherde och prost i Jämtland 1539.
2 Samlinger til det Norske Folks Sprog og Hist. B. I:. 61 - Romeni var ett slags
spanskt vin.
3 Redan 7/3 1526 hade ärkebiskop Johannes Magnus mot 10 marks årlig afgift bortförlänat Västerhus på lifstid åt 3 bönder och deras anförvanter. (DN. 16: n. 481.)


Fel i herdaminnena, han hade fyra döttrar.

Uppgifter från Annika Eriksson:
På 1500-talet, när medeltiden gick över i vasatid, fanns det en prost i Jämtland som hette Erik Andersson. Han kom att spela en viktig roll både kyrkligt och politiskt.
År 1525 blev herr Erik landsprost i Oviken, vilket var det högsta kyrkliga ämbetet i Jämtland. Detta ämbete behöll han tills han dog 1563, under nästan fyrtio turbulenta år. Under hans ämbetstid övergick kyrkan i Jämtland från att vara romersk-katolsk till att bli en lutersk svensk statskyrka – en svensk kyrka i Danmark! Kyrkan i Jämtland hörde nämligen till ärkestiftet i Uppsala, samtidigt som regionen politiskt var en del av Danmark-Norge. Det innebär att Erik Andersson drogs in i flera olika maktkamper: mellan svenska och danska intressen, mellan stat och kyrka och mellan reformert och katolsk tro.
Herr Eriks ursprung är okänt, men han bör ha varit född under slutet av 1400-talet och svensk. Han studerade troligen i Uppsala innan han i april 1512 skrevs in vid universitetet i Rostock som "Ericus Andree de Upsalia". 
Kanske lärde Erik känna en yngling som hette Gösta Eriksson redan i Uppsala. Gösta började som trettonåring, 1509, på Katedralskolan i Uppsala, men blev relegerad knappt två år senare efter en konflikt med sin danske magister Ivarus. Den uppstudsige Gösta ska ha stuckit en kniv genom läroboken och yttrat: ”Jag tör giva dig och din skola tusende djävlar!”
Idag är den hetlevrade Gösta känd som Gustav Vasa. Även om det är en spekulation att Erik Andersson lärde känna den blivande kungen under skolåren, vet vi att de hade regelbunden kontakt från 1520-talet och framåt. Kung Göstas brev till herr Erik finns bevarade, men Eriks brev till Gösta torde ha gått upp i rök när Stockholms slott brann 1563. Att kungen satte stort värde på prostens hjälp och belönade honom med bland annat förläningar är helt klart.
Erik Andersson läste som sagt i Rostock och kom i kontakt med Martin Luthers kritik mot påven och de reformerta idéer som växte fram vid de tyska universiteten. Att han var positiv till kung Göstas kyrkoreformer är tydligt. Erik Anderssons motiv var troligen teologiska, medan kung Gösta snarare ville stärka centralmakten politiskt och ekonomiskt. Oavsett motivet blev Erik Andersson i Oviken Jämtlands egen reformator.
Utan att lägga in vare sig religiösa eller politiska aspekter, så är jag tacksam för reformationen. Kravet på att svenska präster skulle leva i celibat upphörde nämligen år 1527, alltså i början av Erik Anderssons ämbetstid. Erik gifte sig med en idag okänd kvinna och blev far till en son och fyra döttrar.
Den ende kände sonen, Hans Eriksson Jämte (född ca 1540) dog troligen barnlös, ihjälslagen i Stockholm år 1576.
Erik Anderssons äldsta dotter gifte sig med Brunflos kyrkoherde Andreas Petri. De är farföräldrar till Olof Petri Drake.
Senast ändrad 8 feb 2019Skapad 27 aug 2019 using Reunion for Macintosh