Wikipedia:
eg Vredbern, även Hans skrivare, Hans djäken. Väpnare, i källorna från 1438 betecknad som "rikets skrivare". Nämnd levande 1421–44. 1449 omtalas hans hustru Kristin Sonadotter som änka.
Fredebern var av tyskt ursprung. Hans släkt  Ketelhodt  härstammade från Mansfeld i Harz varifrån den flyttade till Mecklenburg, där dess äldsta kände medlem, riddaren  Vredebern  är nämnd 1230–34. Till Sverige kom släkten under  Albrekt av Mecklenburgs regeringstid.
Om Fredeberns barndom och uppväxt vet man inget. Första gången han omnämns i källorna är då han 1421 blev invald i S:ta Gertruds  gille  i Stockholm. Han anslöt sig tidigt till  Karl Knutsson (Bonde)  och blev dennes ämbetsman i Finland 1440. Bevarade dokument kan också tolkas som att han var  Korsholms  fogde i  Österbotten  vid denna tidpunkt. Då hade han redan fullbordat sitt arbete med  Engelbrektskrönikan, vilken senare inarbetades i  Karlskrönikan. Den sistnämnda är sannolikt också till största delen författad av Fredebern, på uppdrag av Karl Knutsson. 
Fredebern var sannolikt hemmahörande i Stockholmstrakten. Hans sätesgård var  Körunda  i Ösmo socken på Södertörn och han ägde dessutom ett stenhus vid  Söderport  i Stockholm. Av Fredeberns texter kan man dra slutsatsen att Stockholmsfogden  Hans Kröpelin d.ä.  var en god vän till honom. Gift senast 1435 med  Kristina, dotter till väpnaren  Sune Hansson Pampe  och dennes hustru  Cecilia Ingemundsdotter  (Svepnäsätten). Kristina förde som sin far i sitt vapen tre musselskal uppåtvända. Barn i nämnda äktenskap:  Margareta, nämnd 1462, var 1494 änka efter Olof (Eriksson) Finne, borgare i Stockholm. Kristina gifter efter Johans död om sig med  Ulf Torstensson  (Tre spetsar).