KMFanlista241201 - Ansedel
KMFanlista241201 - Ansedel
NamnKarl Den Döve Bengtsson Folkunga 
Död8 aug 1220, Leal, Estland
Yrkejarl
FarBengt Folkesson Snivel (1110-1175)
Notis för Karl Den Döve Bengtsson Folkunga
22 generationer rakt bakåt från Kerstin Fredriksson
Jarl av Sverige Karl den döve Bengtsson, folkungaätten.
Karl Döve, jarl av Sverige. Stupad i strid 8 augusti 1220 i Estland tillsammans med sin brorson och namne, Linköpingsbiskopen Karl Magnusson. Son till Bengt Snivil och alltså bror till Magnus Minnesköld och Birger Brosa. Stampen till Karl Döves ryttarsigill är den äldsta bevarade sigillstampen i Sverige. Det är inte känt vilken vapenbild Karl förde. Hans ättlingar förde från och med sonsonen Ulf Karlsson en tillbakaseende ulv i vapnet och ätten kallas också därför numera Ulv. Sonen Karl Karlsson förde däremot en vingad pilspets (ej hel pil).
Hans Gillingstam:
K, vars tillnamn endast är känt från Hakonarsagan, var enligt en i 1500-talsavskrifter känd genealogisk uppteckning (Ahnlund) identisk med jarlen Birger Brisas bror Karl. Av kronologiska skäl har det förmodats, att Birger brosa o K blott var halvbröder (Carlsson; Gillingstam). De förekommer tillsammans som vittnen i ett brev av konung Knut Eriksson från 1190 (Ljungfors; Öberg), två odaterade brev av samme konung, av vilka det ena måste ha tillkommit senast 1185 (Stensland), o ett odaterat brev av dennes efterträdare Sverker Karlsson. Det sistnämndas självständiga värde är dock dubiöst, eftersom det med undantag för kunganamnet ordagrant överensstämmer med det ena av Knut Erikssons odaterade brev (K B Westman; Jägerstad; Ljungfors).
Som jarl kan K beläggas först i ett par brev från 1219, utfärdade av Birger brosas dotterson konung Johan Sverkersson. I det ena av dessa, tillkommet vid konungens kröning, nämnes som vittnen även flera andra medlemmar av den s k Folkungaätten. Ett par av Birger brosas söner hade efter varandra varit jarlar i början av Johans företrädare Erik Knutssons regering. Tydligen har K nått jarlsämbetet som en av de främsta bland den unge Johan Sverkerssons mödernefränder, av allt att döma de stormän, med vilkas stöd denne enligt ett samtida påvebrev med våld bemäktigat sig Sverige med undanträngande av den 1216 avlidne Erik Knutssons postume son. Ett brev av konung Johan för Riseberga kloster 1220 nämner främst bland vittnena "dominus dux", tydligen K, o bland de övriga förekommer flera andra medlemmar av Folkungaätten.
Den samtida lettiske prästen Henriks krönika uppger, att K var bland Johans följeslagare på dennes färd till Estlands västkust 1220, o att han efter dennes återvändande till Sverige stupade, då öselborna erövrade Leal. Hans fall namnes även i flera sv annaler, av vilka vissa meddelar datum för händelsen.
K var far till jarlen Ulf fase o genom en annan son stamfar för den ända till 1500-talets senare hälft fortlevande högfrälse släkt som efter sin vapenbild kallats Ulv.
Jarl av Sverige Karl den döve Bengtsson, folkungaätten.
Karl Döve, jarl av Sverige. Stupad i strid 8 augusti 1220 i Estland tillsammans med sin brorson och namne, Linköpingsbiskopen Karl Magnusson. Son till Bengt Snivil och alltså bror till Magnus Minnesköld och Birger Brosa. Stampen till Karl Döves ryttarsigill är den äldsta bevarade sigillstampen i Sverige. Det är inte känt vilken vapenbild Karl förde. Hans ättlingar förde från och med sonsonen Ulf Karlsson en tillbakaseende ulv i vapnet och ätten kallas också därför numera Ulv. Sonen Karl Karlsson förde däremot en vingad pilspets (ej hel pil).
Hans Gillingstam:
K, vars tillnamn endast är känt från Hakonarsagan, var enligt en i 1500-talsavskrifter känd genealogisk uppteckning (Ahnlund) identisk med jarlen Birger Brisas bror Karl. Av kronologiska skäl har det förmodats, att Birger brosa o K blott var halvbröder (Carlsson; Gillingstam). De förekommer tillsammans som vittnen i ett brev av konung Knut Eriksson från 1190 (Ljungfors; Öberg), två odaterade brev av samme konung, av vilka det ena måste ha tillkommit senast 1185 (Stensland), o ett odaterat brev av dennes efterträdare Sverker Karlsson. Det sistnämndas självständiga värde är dock dubiöst, eftersom det med undantag för kunganamnet ordagrant överensstämmer med det ena av Knut Erikssons odaterade brev (K B Westman; Jägerstad; Ljungfors).
Som jarl kan K beläggas först i ett par brev från 1219, utfärdade av Birger brosas dotterson konung Johan Sverkersson. I det ena av dessa, tillkommet vid konungens kröning, nämnes som vittnen även flera andra medlemmar av den s k Folkungaätten. Ett par av Birger brosas söner hade efter varandra varit jarlar i början av Johans företrädare Erik Knutssons regering. Tydligen har K nått jarlsämbetet som en av de främsta bland den unge Johan Sverkerssons mödernefränder, av allt att döma de stormän, med vilkas stöd denne enligt ett samtida påvebrev med våld bemäktigat sig Sverige med undanträngande av den 1216 avlidne Erik Knutssons postume son. Ett brev av konung Johan för Riseberga kloster 1220 nämner främst bland vittnena "dominus dux", tydligen K, o bland de övriga förekommer flera andra medlemmar av Folkungaätten.
Den samtida lettiske prästen Henriks krönika uppger, att K var bland Johans följeslagare på dennes färd till Estlands västkust 1220, o att han efter dennes återvändande till Sverige stupade, då öselborna erövrade Leal. Hans fall namnes även i flera sv annaler, av vilka vissa meddelar datum för händelsen.
K var far till jarlen Ulf fase o genom en annan son stamfar för den ända till 1500-talets senare hälft fortlevande högfrälse släkt som efter sin vapenbild kallats Ulv.