12 generationer nedstigande till Kerstin Fredriksson

Vallon

Johan Gago kom till Storfors 1611, tillsammans med några andra personer.

Johan Gaggo.
Dragsmeden vid Fors (Storfors) Johan Hendersson Gaggo, född före 1573, död 1627-03-12, och hans hustru Stina Rickardsdotter har en gravhäll på Kristinehamns kyrkogård. Stenen har måtten 1,80 meter i längd och 1,15 i bredd och ligger som nummer 2 i pergolan. Inom en bastant ram står en bågformad portal med en sköld i en krans. I skölden finns inhuggna bergsmansemblem och i portalens svickelfält änglahuvuden. Portalens två kolonner står på en platta med inskriptionen som redan 1912, då stenen fotograferades, var nästan helt utplånad.
Inskriften löd då:
HER UNDER BEGRAFVEN....ERLIG
MAN JOHAN GAGGO DRAGSM
EDH VIDH FORS HVILKENS SIEL
...OM WAB...ADIGH HVILKEN AFS
OMNADE...
RICHARDSDOTTER
Beteckningen på fotografiet av denna sten var 1:18 (HL) och II:11 (HK) samt Värmlands Museum nr 12 069. HL betecknar Helmer Lagergren och HK Helge Kjellin. Axel E. Löf skriver i Kristinehamns historia I (s.117): ”Från Frankrike kom Jean Gagon eller Johan Gago, som hans försvenskade namn lyder. Han finns i räkenskaperna 1600 som Johan Gago, järndragare, och harnesk- och spiksmed. Han blev borgare i Filipstad samt skall ha dött 1627 vid Fors och blev begravd i Varnum, där hans gravsten finns. Hans hustru Kerstin Rickardsdotter omtalas som änka år 1623, så det verkar vara fel.  
Ur Några Värmlandsfamiljer från 1600-talet upptecknade av Helmer Lagergren står om Johan Gaggo, att han var död den 12 april 1627, vid Fors (Storfors) och blev begravd i Varnum, sedermera Kristinehamns gamla träkyrka. Hans gravsten som ännu finns i behåll, är försedd med en sköld med inhuggna bergsmansemblem, hammare och tång.
Kjellin beskriver inte stenen närmare utan konstaterade kort att stenhuggaren var okänd. Denna sten ha stor likhet med gravhällen över kyrkoherden i Sunne Petrus Jonae, död 1623.
Brukshistorikern E. Alfred Jansson skriver i sin artikel om Nacka Kring Nacka ström 1557-1887 ingående i Sörmländska Handlingar nr 20 att, i Wellam de Wijks räkenskaper från perioden 1595-96 finns en löneuppgift Till dragewerket och 2 Hambrar widh Wettinge upptages till Tyske hammarsmeder 1 300 daler och Welske klyffuare 650 daler. Av de välska (dvs vallonska) klyvarna återfinner man åtminstone en, Johan Hendersson, i 1596 års redovisning och han benämnes där fransoss, jerndragare som bekommit på sig sielf tredie enligt hans kvittens den 28 nov. 96
Han hade alltså två medhjälpare, vilka skulle kunna vara Wellam de Besche som mästersven och Påke Chenon som dräng.
Johan Hendersson är med stor säkerhet identisk med den Johan Hindrichsson Gagot [Gago], som är verksam i Värmland redan 1592, vid en liknande anläggning i Kroppa, ett sk tråddrageri. Han är äldre än Wellam de Besche, som var född 1573, och torde ha fått i uppdrag att dra igång verksamheten vid den nyuppförda dragsmedjan i Vättinge.  
Källa: Bertil Olsson. Värmländska porträtt och bildgravstenar, främst 1600-tal.

Löneavräkningar från Kroppa bruk visar att Johan Gago avlönades för dragsmidet vid Fors under första halvan av 1622 men inte därefter. Samma år omtalas hans hustru Kerstin Richardsdotter som Johans efterleverska. Datumet för hans död och begravning verkar alltså ligga på våren 1622 och därför anser jag att uppgiften 12 april som förekommit i samband med det felaktiga årtalet borde vara korrekt. Det är förmodligen hämtat direkt från gravstenen.  
Enligt en räkning i Kammarkollegium daterad 1623 bestod Kronans skulder till salige Johan Gagos arvingar av:
1.   En fordran på kronan som Johans son Henrik Gago hade tillhandlat sig av possementmakaren Wilhelm (Wellam) Perot genom en växel åt Welskeland (=Vallonien/Frankrike) uppå Henriks patrimonium efter salige Johan Gago.
2.   Ersättning för ett instrument till dragkonsten i Eskilstuna (enligt hertig Carl Philips? muntliga beställning). Dragkonsten var inte färdigställd före beställaren död men likväl färdig före arrendatorernas inventering 1622. Ersättningen om 300 daler som utgick enligt räkningen avsåg kostnadstäckning för arvingarna och var en halvering jämfört med det ursprungliga anslaget.
3.   Resterande ersättning enligt ämbetsräkenskaperna för Värmlands bergsbruk för 1621 och 1622.  
Efterleverskan Kerstin Richardsdotter verkar enligt anteckningar i kammarkollegium ha tilldragit och tillsmidit flera skeppund dragjärn och spik efter Johans död. Antagligen tilläts hon färdigställa det som Johan påbörjat men troligen fortsatte hennes inflytande över dragkonsten längre än så. Genom att kronobruket senare utarrenderades till holländare saknas dock räkenskaper i arkiven. I varje fall saknas de därefter i Värmlands landskapshandligar.
Kerstin Richardsdotter stannar vid hemmanet (Stor)Fors under holländarnas arrendetid men någon gång i slutet av 1630-talet verkar hon genom något byte istället bosätta sig och tillträda en andel vid Bjurbäcken. I 1639-års jordebok är hon nämligen först inskriven vid Fors men senare struken och istället antecknas att Louis De Geer arrenderar hemmanet med dess hamrar.
Henrik Gago som företrädde barnen och arvingarna 1623 var förmodligen den äldste sonen. När arvsskiftet efter Kerstin Richardsdotter hölls 2.7 1642 var visserligen Henrik redan död (död 1629 enligt andrahandsuppgift) men han hade efterlevande barn. Genom att arvet efter Kerstin delades mellan endast två söner och fem döttrar och att sönerna enligt samtida domboksuppgifter bör vara Peter och Richard Gago, antyds att Henrik var född i ett tidigare äktenskap och redan avvittrad i samband med att fadern avled. I annat fall borde hans döttrar ha delat på en brodersdel. Dokument om arvsskiftet förvaras i Storfors bruksarkiv. (En uppgift där säger att en broder Robert skulle existera men förmodligen är det en felskrivning för Richard)
 
Henrik Gago tjänstgjorde år 1621 som kammarskrivare vid Carl Philips hov. Samma år förekommer han vid ett tillfälle som måltidsgäst vid Kroppa kungsgård tillsammans med sin fader. Efter hertigens död fortsatte hans hovtjänst till 30 maj 1622 då han fick änkedrottnings Kristinas pass och gunstiga förlov. Därefter tycks han åtminstone året ut ha tjänstgjort vid HKMs Räkningekammare i Stockholm.
Om de andra sönerna Peter och Richard finns en del domboksuppgifter. Den förre blev borgare, bildade familj och bosatte sig i Filipstad medan den senare omtalas 1643 som boende i Nyköping men förekommer 1647 bland bruksfolket i Avesta. Därefter saknar jag uppgifter om hans hemvist. Hans namn förekommer dock i ett par mål med anknytning till familjen eller andelen i hyttan i Bjurbäcken på 1650-talet.
 
De fem döttrarna som var arvtagare efter Kerstin Richardsdotter ärvde varsin 1/8 medan de två sönerna delade på 3/8 av 1/4 i Bjurbäcken. Varje dotter ärvde alltså 1/32 i masugnen. Denna kunskap ger stöd åt hypotesen om följande ingifta mågar:  
 
15.7 1642, d v s knappt två veckor efter arvsskiftet säljer Stiern Chrispin och Jacob Diepegiesser tillsammans 1/16-del i Bjurbäckens hytta till närboende intressenter. Den sålda delen motsvarar alltså två systerdelar i det nyss avklarade skiftet och med stöd av det tidsmässiga sammanträffandet utgör de sannolikt Stierns och Jacobs hustrurs arvedelar. Stiern Chrispin(us) är identisk med ”fransosen” Schen Chrispinsson som tjänstgjorde som dragsmed vid Fors från åtminstone 1628 och det förefaller naturligt att han via sin ämbeteskoppling äktat Gagos dotter och övertagit ansvaret för dragsmedjan. Att även den andre säljaren, Jacob hade familjeband med Gagos änka stöds av en dom i Färnebo häradsrätt 1636. Då sakfälldes nämligen Olof hammarsmed för att ha gett hustru Kerstin Gagos (änka) ett blodsår. Likaledes fälldes han för att ha gett en blånad till Jacob Doppengaters hustru. Samtidigt fälldes nämnde Jacob Doppengater för hemgång till Olof hammarsmed. Antagligen med avsikt att hämnas på sin hustrus vägnar samt sin svärmoders (min tolkning).
 
Jacobs efternamn förekommer i många varianter Diepegiesser/Dippengoorse/Doppiser/Doppengeter (kanske finns släktskap med namnet Dopfengiesser som förekommer i NAD?). Han kallas även Jacob kolare och var senare bosatt i Hugsterud, Varnum.
 
Stavningen av dragsmeden Schen Chrispinssons förnamn varierar mellan t ex Stiern/Schien/Sken/Skern/Skien/Stänne och i senare generationer även bl a Chen/Chiern. Hans hustru hette Annika enligt en mantalslängd och bör alltså enligt hypotesen vara Annika Johansdotter Gago. En annan av systrarna Gago hette Elina (och hade barn) medan de övriga tre för mig är okända till namnet.
Källa: Erik Mangsbo.

Var farbror till Servais Henrot enl. dennes utvandringstillstånd utfärdat i Theux 14/3 1617. Förekommer första gången i Klädkammarens räkenskaper (vol. A57:3) 10/9 1592 som "Johan Hindrickson Trådragare i Wermelandh". (KL) Huvudman för den franska smederna vid Storfors, Kroppa sn under 1600-talets första årtionde. Harnesksmed, spiksmed och förman. (Jalmar Furuskog, De värmländska järnbruken s.98). Beteckningen Gago är troligen ett öknamn som nämns i ett intyg om god vandel som hans syskon bad om och fick undertecknat i Theux 24 april 1609. I intyget står det: "Johan, son till avlidne Henry Henrot den äldre, från Marché, kallad Gago." I 1610 års hjonelagslängd för Värmland är Johan Gagoupptagen med hustru, två drängar och två pigor vid Mossviken i Varnums skogsbygd. Jean anlade 1611 Bjurbäckens masugn samt östra hammaren. Han ägde 1/4 i Bjurbäckens hytta, 1/4 i den västra hammaren och 1/4 i den östra. Död 12/3 eller12/4 1627. En gravstenfinns i pergolan utanför Kristinehamns kyrka. 108