Henrik Larsson

KMFanlista240503 - Ansedel

NamnHenrik Larsson

Född1663

Dödmaj 1714, Botjern, Ovansjö (X)2462

Begravd6 maj 1714, Ovansjö (X)2462

FarLars Jansson

MorMargta Jansdotter (-1705)

Partners

1Ablun Persdotter

Född1671

Dödnov 1738, Botjern, Ovansjö (X)2463

Begravd22 nov 1738, Ovansjö (X)2463

Dödsorsakandtäppa

FarPer Nilsson (-1698)

MorAgnes Matsdotter

Äktenskap1702

BarnJohan

Lars (1709-)

Notis för Henrik Larsson

Bodde i Botjern. 2464
Bror Anders Larsson och hustru Gertrud Olsdotter. Bodde på samma gård.
Bror Johan Larsson.
Var han gift två gånger? Finns hustru Margit Larsdotter, läser finska.2464
51 år i dödboken.

Enligt den äldsta kända skriftliga originalhandlingen som nämner byn Botjärn återfinner vi år 1604 en Mats Matsson i Botjärn som har 4-öresland. Han har slagit sig ner på den nuvarande gården Jacobas, I grannbyn Kungsberg hade enligt samma källa en Lars Larsson etablerat sig och som också hade 4 öresland. (Längd över årliga räntan för kronotorpare november 1604) Årtalet 1604 är något senare än det äldsta funna torpebrevet i Järbo socken som är från Finnäs (i centrala Järbo) och är daterat år 1602. Vi kan därmed dra slutsatsen att Mats med sina egenhändigt uppodlade och skattlagda 4- öresland som den förste kände nybyggaren i Botjärn borde ha anlänt någon gång på 1590-talet. Enligt nästa skriftliga källa har Mats Matsson i Botjärn år 1610 hustru, son, dotter, dräng och två pigor.(Registret för hjonelagspenningar år 1610)
Två bönder finns i Botjärn, Mats Hansson med hustru och måg samt Mårten Jakobsson med hustru och måg. (mantals- och kvarntullslängden från 1644)
Spår av det skogsfinska kulturarvet. Flera platser har namn som bär ändelsen ”-sveden”, innebär att marken har tagits i bruk genom svedjande. ”Björntallåkern” är sannolikt en rituell plats där skogsfinnarna satte upp björnkranier, som en del i kulten av björnen som tillmättes speciella krafter. Kartorna över Botjärn företer ett flertal typiska skogsfinska etniska markörer. (Karta över Botjern 1713 och 1729)

Botjärn hade 1720 två bosättningar. Den ena kallades Jakopas och ägdes av Per Ersson. Den andra, Jansas, ägdes av Lars Jansson. Per Ersson fick av rätten 1720 en ökad skatteläggning från ett 2-öres till ett 3-öresland. I protokollet går det också att utläsa att den förste torparen var som tidigare nämnts Mats Matsson och att han fick besittningsrätt för över hundra år sedan men att dokumentet hade förkommit.
Även Lars Jansson hade tappat bort skatteläggningsinstrumentet och Lars var därför tvungen att berätta vilka som tidigare ägt bosättningen. Även det torpet köptes ursprungligen av Mats Matsson. Från det ursprungliga torpet nr. 11 avskildes en del som köptes av Mårten Eliasson och därefter av Per Erikssons svärfaders fader Olof Jakobsson. Ursprungligen var det tydligen endast ett torp i Botjärn som därefter delats.
1729 fanns fortfarande två hemman Jakobas och Jansas (1729 års karta) Utöver det fanns sex torp som beboddes av husgummorna Abblu Persdotter, Karin Nilsdotter, Karin Bertilsdotter, Lisbet Henriksdotter, soldatänkan Ella från Kungsberget samt en skomakare. Endast en av de kvinnor som bor i torpen kallas soldatänka trots att det hade varit och var orostider. De övriga bör därför vara gamla kvinnor som blivit änkor.
Den 14 september 1724 hölls skattevärdering på Kungsberg och Botjärn, närvarande var häradshövding Lars Sternmark, kronobefallningsman Carl Harsten, länsman Erik Stenmark och Ovansjö nämnd. Beskrivningen av de två hemmannen är ganska noggrann. Av beskrivningen går att utläsa att det hade varsin liten kvarn som användes vår och höst samt att Jakobas också var delägare i Finnäs hammare där det smiddes 10 skeppspund årligen. Vid gårdarna fanns kålland och humleodling.
Åkrarna var mycket steniga och frostkänsliga. De såddes till hälften varje år och gav i genomsnitt 3 gånger utsädet. Ängarna var ganska bra och gav medelmåttig höskörd. Kronoallmänningen användes gemensamt med torparna i Kungsberget. Där tog man material till gärdsgårdar, löv till djuren, näver och gjorde kol till en hammarlott. Djuren betade i skogen och visst fiske kunde bedrivas i ån som rinner genom området samt i de små tjärnarna i skogen
Gårdarna var relativt välmående och hade många djur i förhållande till ängs- och åkermarker. Det innebar att de genomförde slåtter på alla möjliga utmarker, även ganska långt från gården.

Jakobas hade en mangårdsbyggnad som bestod av två stugor eller större rum och ett mindre rum, en kammare. Huset hade tak av näver och var 12 meter långt, 5,4 meter brett och väggarna hade en höjd av sju stockvarv, ca 2 meter. Det fanns en stuga med svale bygd över en välvd stenkällare. Vidare fanns två små stugor med nävertak, ett brygghus i dåligt skick, ett stall med plats för tre hästar och ett höloft. Stallet var dubbelt så högt som boningshuset och hade troligen utrymme för hö på en andra våning. På gården fanns också två, tydligen, nybyggda lider för förvaring av redskap. Slutligen fanns ett dass.
I anslutning till mangårdsbyggnaden fanns en ladugård som bestod av en hög lada, ett stort fähus med plats för 27 bås och en avbalkning för kalvar. Fähuset hade ett tak av kluvna stockar och väggarna var lika höga som mangårdsbyggnaden. Det fanns också ett mindre fähus för får och getter, en stor vedbod, en bakstuga med tak av bräder, ett härbre på stolpar i ganska dåligt skick men brukbart. För torkning av säd fanns en ria i mycket gott skick. Även den hade ett tak av bräder. I anslutning till detta fanns en gammal klensmedja och en brunn murad i sten.
Till gården hörde ängar och 18 lador för förvaring av hö. Ladorna var små, inte större än en friggebod. Vid skattläggningen fanns det 24 kor, 5 kalvar, getter och tre hästar. Man konstaterar också att det inte gick att odla upp mer mark då gården avgränsades av berg på ena sida och sjö på den andra. Per Ersson, Jakobas, hade ingen egen fäbod men hade rätt att slå hö vid Järbo fäbodar.
Vid ån som går nedanför gården fanns en lite skvaltkvarn. Per Eriksson ägde 1/30 i Finnäs hammare som låg längre ned längs ån. För produktionen i hammaren hade han rätt att ta kolningsved i en allmänning. Per Eriksson fiskade tillsammans med andra i byn i de vatten som finns runt byn.
Jansas var tydligen en lite mindre gård som också är avstyckad från det första torpet. Mangården var mindre och i sämre skick med ett större rum, förstuga och en kammare. Huset hade tak av näver. Det var tydligen i så dåligt skick att ett nytt hus var under byggnation mittemot det gamla huset. Det var 8 stockvarv högt. I anslutning fanns ett nybyggt stall som hade 10 stockvarv höga väggar. Det fanns 2 välbehållna bodar, en källare och ett portlider.
Ladugården bestod av en lada i två våningar och en loge. Taket var av näver. Rian var nybyggd och hade brädtak, jordgolv och en ugn av gråsten. Rian var 14 stockvarv hög. Det fanns två fähus varav det ena hade 15 bås. På gården fanns också ett gammalt härbre på stolpar, en badstuga och en klensmedja.
Till gården hörde åkrar som låg högre än Jakobas. Där såddes 1⁄2 tunna råg och 2 tunnor korn. Inte heller Lars Jansson har röjt för utökning av ängar. I de 9 ängsladorna kunde han ha hö så att det räckte till 20 kor, några kalvar och två hästar. Även till denna gård hörde en mindre kvarn för husbehov. Ved tog han på allmänningen där han också fiskade.
Rian var 14 stockvarv hög. Det fanns två fähus varav det ena hade 15 bås. På gården fanns också ett gammalt härbre på stolpar, en badstuga och en klensmedja. Till gården hörde åkrar som låg högre än Jakobas. Där såddes 1⁄2 tunna råg och 2 tunnor korn. Inte heller Lars Jansson har röjt för utökning av ängar. I de 9 ängsladorna kunde han ha hö så att det räckte till 20 kor, några kalvar och två hästar.

Senast ändrad 9 dec 2016Skapad 3 maj 2024 med hjälp av Reunion för Macintosh