9 generationer nedstigande till Kerstin Fredriksson

Far i födelseboken Erik Johansson i Åttersta.
född i sep-okt 1676

Från Åttersta. Måg i gården.

Bodde Botjern 1, 2490 2484
Finns i mantalslängden 1725, sex personer.
Död 77 år och 6 månader.

Botjärn hade 1720 två bosättningar. Den ena kallades Jakopas och ägdes av Per Ersson. Den andra, Jansas, ägdes av Lars Jansson. Per Ersson fick av rätten 1720 en ökad skatteläggning från ett 2-öres till ett 3-öresland. I protokollet går det också att utläsa att den förste torparen var som tidigare nämnts Mats Matsson och att han fick besittningsrätt för över hundra år sedan men att dokumentet hade förkommit.
Även Lars Jansson hade tappat bort skatteläggningsinstrumentet och Lars var därför tvungen att berätta vilka som tidigare ägt bosättningen. Även det torpet köptes ursprungligen av Mats Matsson. Från det ursprungliga torpet nr. 11 avskildes en del som köptes av Mårten Eliasson och därefter av Per Erikssons svärfaders fader Olof Jakobsson. Ursprungligen var det tydligen endast ett torp i Botjärn som därefter delats.

1722 blir Per Eriksson instämd till rätten av Kasper Kaspersson ifrån Hälsingland. Kasper ansåg att hans hustru skall ha bördsrätt till Jakobas. Rätten säger att de inte vill befatta sig med ärendet då de anser att köpet varit oklanderligt. Kasper Kaspersson förklarar för rätten att han bara ville försäkra sig om att köpet gått rätt till. Han blir ålagd att betala Per Eriksson 1 daler för domlösen och dagsspillan.

Den 14 september 1724 hölls skattevärdering på Kungsberg och Botjärn, närvarande var
häradshövding Lars Sternmark, kronobefallningsman Carl Harsten, länsman Erik Stenmark och Ovansjö nämnd. Beskrivningen av de två hemmannen är ganska noggrann. Av beskrivningen går att utläsa att det hade varsin liten kvarn som användes vår och höst samt att Jakobas också var delägare i Finnäs hammare där det smiddes 10 skeppspund årligen. Vid gårdarna fanns kålland och humleodling.
Åkrarna var mycket steniga och frostkänsliga. De såddes till hälften varje år och gav i genomsnitt 3 gånger utsädet. Ängarna var ganska bra och gav medelmåttig höskörd.
Kronoallmänningen användes gemensamt med torparna i Kungsberget. Där tog man material
till gärdsgårdar, löv till djuren, näver och gjorde kol till en hammarlott. Djuren betade i skogen och visst fiske kunde bedrivas i ån som rinner genom området samt i de små tjärnarna i skogen. Alla åkrar och ängar hade namn. Namnen på åkrarna talar om hur de var att bruka och vad man hade dem till. Det var åkrar med mycket sten, lera och sand. Några översvämmades nog också.
Vissa hagar var för kalvarna och andra för hästar och grisar. Gårdarna var relativt välmående och hade många djur i förhållande till ängs- och åkermarker. Det innebar att de genomförde slåtter på alla möjliga utmarker, även ganska långt från gården. Det går inte att utläsa hur byggnaderna var placerade i förhållande till varandra men de var troligen placerade i två grupper med mangårdsbyggnad och kringliggande byggnader i en grupp medan ladugården och det som hörde till den var placerat en bit från mangårdsbyggnaden.
Jakobas hade en mangårdsbyggnad som bestod av två stugor eller större rum och ett mindre
rum, en kammare. Huset hade tak av näver och var 12 meter långt, 5,4 meter brett och
väggarna hade en höjd av sju stockvarv, ca 2 meter. Det fanns en stuga med svale bygd över en välvd stenkällare. Vidare fanns två små stugor med nävertak, ett brygghus i dåligt skick, ett stall med plats för tre hästar och ett höloft. Stallet var dubbelt så högt som boningshuset och hade troligen utrymme för hö på en andra våning. På gården fanns också två, tydligen,
nybyggda lider för förvaring av redskap. Slutligen fanns ett dass.
I anslutning till mangårdsbyggnaden fanns en ladugård som bestod av en hög lada, ett stort
fähus med plats för 27 bås och en avbalkning för kalvar. Fähuset hade ett tak av kluvna stockar och väggarna var lika höga som mangårdsbyggnaden. Det fanns också ett mindre fähus för får och getter, en stor vedbod, en bakstuga med tak av bräder, ett härbre på stolpar i ganska dåligt skick men brukbart. För torkning av säd fanns en ria i mycket gott skick. Även den hade ett tak av bräder. I anslutning till detta fanns en gammal klensmedja och en brunn murad i sten.
Till gården hörde ängar och 18 lador för förvaring av hö. Ladorna var små, inte större än en
friggebod. Vid skattläggningen fanns det 24 kor, 5 kalvar, getter och tre hästar. Man
konstaterar också att det inte gick att odla upp mer mark då gården avgränsades av berg på ena sida och sjö på den andra. Per Ersson, Jakobas, hade ingen egen fäbod men hade rätt att slå hö vid Järbo fäbodar.
Vid ån som går nedanför gården fanns en lite skvaltkvarn. Per Eriksson ägde 1/30 i Finnäs
hammare som låg längre ned längs ån. För produktionen i hammaren hade han rätt att ta
kolningsved i en allmänning. Per Eriksson fiskade tillsammans med andra i byn i de vatten som finns runt byn.
Jansas var tydligen en lite mindre gård som också är avstyckad från det första torpet.
Mangården var mindre och i sämre skick med ett större rum, förstuga och en kammare. Huset
hade tak av näver. Det var tydligen i så dåligt skick att ett nytt hus var under byggnation
mittemot det gamla huset. Det var 8 stockvarv högt. I anslutning fanns ett nybyggt stall som
hade 10 stockvarv höga väggar. Det fanns 2 välbehållna bodar, en källare och ett portlider.
Ladugården bestod av en lada i två våningar och en loge. Taket var av näver. Rian var nybyggd och hade brädtak, jordgolv och en ugn av gråsten. Rian var 14 stockvarv hög. Det fanns två fähus varav det ena hade 15 bås. På gården fanns också ett gammalt härbre på stolpar, en badstuga och en klensmedja.
Till gården hörde åkrar som låg högre än Jakobas. Där såddes ó tunna råg och 2 tunnor korn.
Inte heller Lars Jansson har röjt för utökning av ängar. I de 9 ängsladorna kunde han ha hö så
att det räckte till 20 kor, några kalvar och två hästar. Även till denna gård hörde en mindre
kvarn för husbehov. Ved tog han på allmänningen där han också fiskade.
Rian var 14 stockvarv hög. Det fanns två fähus varav det ena hade 15 bås. På gården fanns
också ett gammalt härbre på stolpar, en badstuga och en klensmedja. Till gården hörde åkrar
som låg högre än Jakobas. Där såddes ó tunna råg och 2 tunnor korn. Inte heller Lars Jansson
har röjt för utökning av ängar. I de 9 ängsladorna kunde han ha hö så att det räckte till 20 kor, några kalvar och två hästar.