Som herr Tures frilla nämns hustru Ingeborg Engelbrechtsdotter. Hon var mor till riksrådet och lagmannen i Östergötland Jacob Tursson och Elin Tursdotter. (Wikipedia)

Ture Jönsson var ömsom unionsvänlig, ömsom unionsfientlig: Han stödde kung Hans från 1497, Sturarna från 1502, Kristian II från 1520. 1521 blev han hövitsman i Västergötland, och stödde även från detta år Gustav Vasa men råkade senare i konflikt med denne. Detta beroende mer på missnöje med förläningar och dylikt än på att han inte kunde svälja den nya lutherska läran, vilket Gustav ville påskina. 1529 var han en av ledarna för Västgötaherrarnas uppror och gick i landsflykt i Danmark då detta slogs ner.
Han deltog i Kristian II:s expedition till Norge efter att han påstått att Kristian lätt skulle återvinna kronan, och att Gustav Vasa hade ett tunt stöd. Eftersom en talrik svensk här infann sig utanför Kungälv, ansåg sig dock Kristian bedragen, och Ture Jönsson hittades huvudlös nästa morgon på gatan i Kungälv. (Wikipedia)

Ture Jönssons namn förekommer första gången i handlingar bland namnen på de upproriska herrar som 1497 inkallade kung Hans, vilken visade Ture sin tacksamhet genom att förläna honom riddare- och riksrådsvärdighet samt satte honom till lagman över Västergötland år 1499.
Enligt Gustaf Ewald var Ture en efterkommande till lagmannen Karle av Edsvära, Algotsönernas anfader. Då biskop Brynolf Gerlakssons fader avlidit gifte hans änka om sig med Tures far, vilket ger vid hand att Brynolf och Ture var halvbröder.
Källa: Västergötlands lagmanslängd.

Se multimedia Ture Jönsson Tre Rosor.