Fellenius, västmanländsk släkt, härstammar från hemmansägaren Wolmar Hansson (senare delen av 1500-talet) i Kungsåra sn (Vm.), vars son Andreas Waldemari Regiomigius (latinisering av Kungsåra; f. omkr. 1603, d. 1693) blev kyrkoherde i Västra Skedvi (Vm.). Från två hans söner, som efter Fellingsbro (då Fellensbro) upptogo namnet Fellenius, härstamma släktens två huvudgrenar. Den äldre av dessa Andreas F. (dp 5 sept. 1652 i Fellingsbro, d. 26 okt. 1716 i Bro) var kyrkoherde i Bro (Vm.) och gift två gånger, andra gången med Christina Elvia. Hennes syster Helena Elvia (båda döttrar av prosten Gustavus Johannis Elvius, se SBL, 13, s. 416) äktade 1698 A. F: s yngre bror Johan F. (dp 18 april 1658 i Fellingsbro, begr. 20 sept. 1719), kyrkoherde i Ljusnarsberg (Ör.).

1. Äldre huvudgrenen. Kyrkoherde Andreas F. (se ovan) hade i första giftet sönerna Andreas F. (f. 1683, d. 1719), kyrkoherde i Skinnskatteberg (Vm.), och Johannes F. (f. 1712, d 1763), kyrkoherde i Västra Skedvi. Bland den senares barn voro fabrikören Anders F. (grenen utdöd) i Alingsås och majoren Johan Feller s (f. 1727, d. 1778), vilken som löjtnant vid artilleriet varit lärare vid kadettskolan i Karlskrona 1757—59 och som även gjort sig känd som tecknare (Sv. konstnärslexikon, 2, 1953). Till sistnämnda namnform — Fellers — ändrades släktnamnet även av en deras bror Daniel F:s son (om släkten Fellers se Sv. släktkalendern 1918). En kvinnlig medlem av släkten Fellers, gift Johansson, hade barn, vilka tagit namnet Fellenius (yngre släkten F., se Sv. släktkalendern 1930, s. 255).

I sitt andra gifte med Christina Elvia var Andreas F. (d. 1716) fader till Gustaf F. (f. 1712, d. 1773), kyrkoherde i Odensvi (Vm.). Dennes son var Jonas Reinhold F. (f. 1761, d. 1834), som blev domprost i Västerås 1827 och teol. doktor samt g. 1822 m. Ulrica Eleonora Wijkman, brorsdotter till biskopen i Västerås. Äldre huvudgrenen fortlever med tvenne grenar utgående från domprostens två söner majoren Anders Reinhold Waldemar F. (f. 1831, d. 1920) och jägmästaren, slutligen i Kopparbergs revir, Gustaf Wilhelm Valter F. (f. 1832, d. 1902). Bland majoren F: s barn märkes väg- och vattenbyggaren Wolmar Knut Axel F. (f. 1876), överste i Väg- och vattenbyggnadskåren, professor i vattenbyggnad vid Tekniska högskolan 1911—42. Wolmar F. var 1915—28 och 1940—42 även föreståndare för högskolans avdelning för väg-och vattenbyggnad (biogr. över honom i Sv. män o. kvinnor, 2, 1944, s. 505 f., jfr även Kungl. Väg- och vattenbyggnadskåren 1851 —1937). En son till jägmästaren G. W. V. F. var Wilhelm F. (f. 1877, d. 1940), jägmästare i Sala revir sedan 1930.

2. Yngre huvudgrenen. Kyrkoherden A. W. Regiomigius' yngre son kyrkoherden i Ljusnarsberg Johan F. (d. 1719; se ovan) var fader till bruksinspektören vid Kengis Anders F., som var gift två gånger; från söner i båda giftena utgå två grenar.

a. Första grenen. Sonen i A. F: s första gifte bruksbokhållaren Andreas F. (f. 1745; d. omkr. 1788) var fader till byggmästaren vid Meldersleins bruk Johannes F. (f. 1775); från den sistnämndes son bruksbokhållaren Johan Isak F. (d. 1848) slammar hela denna gren. Dit hör bl.a. J. I. F: s sonsons son tecknaren Henrik Anders Gunnar F. (f. 1915, d. 2002; Sv. konstnärslexikon, 2, 1953, s. 194).

b. Andra grenen. Bruksinspektören vid Kengis Anders F: s son i andra giftet Olof F. (f. omkr. 1752, d. 1814; en hans helbror Johan F., d. 1804, var rådman i Torneå) var bruksinspektör vid Bergsund och fader till förvaltaren vid Hargs bruk Johan Jacob F. (f. 1799, d. 1875). Dennes son var kyrkoherden i Länna och Blidö (Sth.), kontraktsprosten Halvar Gustaf F. (f. 1830, d. 1910), som var fader till Karl-Gustav Georg F. (f. 31 mars 1882 i Lohärads sn, Sth., d. 18 juni 1939 i Stockholm, Hedv. El.). K.-G. F. hade sin egentliga tjänst inom Överståthållarämbelet, där han 1921 —37 var taxeringskommissarie. Vid sidan av poster i olika tjänstemannasammanslutningar låg F: s stora insats på den kyrkliga frivilligverksamhetens och den internationella hjälpverksamhetens område. Såsom generalsekreterare från 1924 hos Kyrkobröderna gjorde han en banbrytande gärning för utvecklingen av detta Svenska kyrkans lekmannaförbund. Åren 1928—33 var han ordförande i Stockholmsdistriktet. Då han de sista åren av sitt liv mera helt kunde ägna sig åt denna uppgift, fördubblades antalet av förbundets lokalavdelningar på mindre än Ire år. För nödvändigheten av de kyrkliga lekmännens samling och aktvisering talade F. bl.a. vid allmänna kyrkliga mötet 1924 och vid en stiftsstämma för Västerås stift 1927. Hans insatser inom den internationella hjälpverksamheten gällde främst evangeliska minoriteter i Frankrike och Polen. På hans initiativ bildades en svensk förening till de franska protestanternas stöd. Särskilt ivrade han för de andliga förbindelserna mellan Sverige och Polen, var från 1929 sekreterare i Svensk-polska föreningen och utgav bl.a. »Förteckning över polsk litteratur översatt till svenska» (1931), »Kosciusko och Sverige. Ett minne från 1797» (i Almhult, Svensk-polska föreningen 1926—1936, 1936) och antologien »Polen i svensk lyrik» (1935). Han redigerade 1919—27 Filatelistiska meddelanden. Även politiskt verksam tillhörde K.-G. F. Frisinnade landsföreningens förtroenderåd sedan 1924.1796