Fadren Holsten Henningsson, Bergsman och Häradsdomare. Modr. Ingeborg Andersdotter. Beslägtad med de gamle Holstenier hade han deras uppmuntran att studera i Westerås och ifrån 1697 wid Upsala academi, der han disput. en gång och genomgick med heder philos. examen 31 Mars 1709. Han hade då en längre tid haft condition i Aroselii hus och biträdt honom med predikningar, räkenskaper m. m. och gjort sig fördelaktigt känd af församlingen. När derföre alla ömmade för den aflidnes olyckliga enka och många barn, och allmän socknestämma hölls redan 11 April 1709, att efter Kyrko-ordningen söka husets conservation, blef straxt beslutadt, att genom Consistorium hos Konungen begära Holstenius till Pastor, som ock ingick derpå att taga en dotter till ägta och försörja enkan med de yngre barnen. Härtill samtyckte Consist. och Landshöfdingen gaf ock sitt förord, så mycket mera, som Professor Palmroth 10 April s. år gaf det testimonium om hans lärdom, att "han med heder kunde förrätta præsidium for en synodal-disputation." Regeringens interimsfullmagt utföll 27 Nov. s. år och Konungens confirm. i Bender 20 Sept. 1711. Emellertid blef han pwgd i Strengnäs 7 Jan. 1710 och tilltr. i Maj. Med klokhet och drift skötte han sitt embete, sökande ifrån början sätta församling, kyrka och boställe i så godt skick, som den swåra tiden kunde medgifwa. I prestmötet 1713 war han Concionator och Respondens 1716. Då han ock förbundit sig att årligen afbetala en wiss summa på sin swärfaders återstående skuld till kyrkan, war nödigt för honom att strängt hushålla, och gick, kanhända, för långt, så att han blef åtalad. Af ålder hade socknestuga och tingshus stått i prestgården, som derföre wid påstående Ting höll gästningen för betalning. Han fortfor dermed och beskylldes äfwen för krögeri, hwarföre han påstod husets flyttning och sin befrielse ifrån hela beswäret. På den hårda tiden, då många gingo ifrån sina hemman, som sällan funno köpare för de stränga utlagorna, hade han medel att för godt köp förwärfwa sig ett betydligt rusthåll. Efter hand blef han en förmögen man. Dock klagade han 1731 i Consist. öfwer sin brist, och att han till riksdagspenningar lika taxerades med Norberg, Söderberke m. fl. ehuru han hade ett stort men uselt boställe utan äng, bete och skog. På långwarig tjenst och werksam lefnad följde en swag ålderdom. I 13 års tid war han plågad af gikt och podager, så att han måste sitta och röras i en stol. De gamle hade många berättelser om hans swaghet att bekymras öfwer sin penningeskatt, som han hade förwarad i en jernbeslagen kista. Tiden blef honom dock dermed för långsam, och då vice Pastorn ansåg honom oförmögen att deltaga i tjensten, beswärade han sig i Consistorium, begärande att dock få läsa med nattwardsungdomen. 1330