Änkan och mannens barn i första giftet stod vid hans död alldeles blottställda. De hade 1713 måst lämna Pedersöre för att rädda sig undan fienden och i början av 1714 hade ryssarna bränt ned stora delar av prästgården efter att ha plundrat den på alla lösa inventarier. Änkan fick uppbära flyktingmedel och när hennes son Lars 1720 som novitie inskrevs i Västmanlands- Dala nation i Uppsala fick han inskrivningsavgiften 24 daler tillbaka med motivering att han var “en fattig dräng och därtill flykting från Finland och både fader-och moderlös”. 1926,1934
Lars dog ett par år därefter men släkten blev bofast i Järna där hans äldre bror köpte en gård som sedan gick i arv från far till son i fem generationer, JHärnagrenen blev livskrafteid, riksdagsmannen i bondeståndet Latrs Gexelius bars 1858 till graven av åtta söner och den nionde förrättade jordfästningen. Denne hade ensam bland bröderna brutit sockenbandet, dog 1880 som kyrkoherde i Grangärde.1926 (En av hans söner har skrivit källan boken om Gezeliussläkten).