KMFanlista241201 - Ansedel
KMFanlista241201 - Ansedel
NamnHenning Schyttenhjelm 
Född12 okt 1620, Nyköping (D)
Död31 dec 1707, Nyköping (D)
Yrkebiskop
FarHenning Nilsson Schytte (1595-1646)
MorEngel Ingela Danckwardt (1601-1654)
Partners
Äktenskap1655, Stockholms slott (A)
Notis för Henning Schyttenhjelm
Adlad.
Kalmar stifts förste biskop.
Svenska adelns ättartavlor:
http://runeberg.org/anrep/4/0011.html
http://runeberg.org/anrep/4/0012.html
Han föddes i Nyköping och påbörjade där sina studier, för att därefter fortsätta med privat undervisning hos kyrkoherden i Tyska församlingen i Sthlm. S blev student i Uppsala 1638 och disputerade pro gradu 1646. Ett k stipendium möjliggjorde en treårig studieresa på kontinenten, till bl a Frankrike, England, Holland och Tyskland, där han studerade i Rostock 1646 och i Leipzig 1647. Efter hemkomsten till Sverige utsågs S 1652 till arvprinsen Karl Gustavs hovpredikant och prästvigdes s å. I samband med dennes trontillträde utnämndes S till hovpredikant 1654 samt även till preses i fältkonsistoriet. Han kom därför att medfölja kungen och hären i de polska och danska krigen. Han gjorde en snabb karriär och blev 1658 utnämnd till superintendent i det erövrade Trondheims stift. Det uppstod problem för honom när danskarna kort efter hans tillträde belägrade Trondheim. Under elva veckor tvingades han att uthärda belägringen. Han erbjöds dock av danska regeringen att kvarstanna på sin tjänst men valde att återvända till Sverige. Han gick över fjällen till Härjedalen vid jultiden 1658 tillsammans med återstoden av den sv garnisonen. Han var utan tjänst fram till 1660, då han utnämndes till superintendent i Kalmar. Han blev 1678 befordrad till biskop där då superintendentian omvandlades till bis-kopsdöme. Hans långa ämbetstid i Kalmar blev av stor betydelse för stiftets utveckling. Han utförde ett nitiskt arbete inom bl a skolväsendet, där han utverkade att ett skol- och gymnasiehus inköptes i Kalmar. Kort före hans ankomst dit hade grundstenen till domkyrkan lagts, och den invigdes av honom midsommardagen 1682. Fullständigt färdigställd blev dock domkyrkan först 1699, då den även erhöll sin benämning och fick sin stat reglerad. Han utnämndes till teol doktor men var ej närvarande vid pro-motionen i Uppsala vid jubelfesten 1693. Han deltog i riksdagarna 1660-64, 1672, 1675,1678-82 och 1697 samt höll även ett antal prästmöten. Han skall ha varit en flitig och fängslande predikant; hans framställningar var för sin tid ovanligt flödande, språket var naturligt och enkelt, och även innehållet vittnar om en rik andlig erfarenhet. Han var fridsam och omtyckt i sitt stift. När Kalmar 1677 belägrades av danska styrkor hade han fått tillstånd av kungen att bege sig till säker ort, men då borgerskapet fick veta detta sände de en anhållan om att han skulle stanna i Kalmar; han efterkom önskemålet. Staden blev visserligen skonad, men en stor del av kyrkorna på Oland plundrades och många av prästerna hamnade i dansk fångenskap. Mot slutet av sin levnad förlorade han delvis sina krafter, vilket hade en negativ inverkan på stiftsstyrelsen och dess verksamhet. En viss halsstarrighet tycks ha utmärkt honom under hans sista år. Han slöt själv sin adliga ätt.
Kalmar stifts förste biskop.
Svenska adelns ättartavlor:
http://runeberg.org/anrep/4/0011.html
http://runeberg.org/anrep/4/0012.html
Han föddes i Nyköping och påbörjade där sina studier, för att därefter fortsätta med privat undervisning hos kyrkoherden i Tyska församlingen i Sthlm. S blev student i Uppsala 1638 och disputerade pro gradu 1646. Ett k stipendium möjliggjorde en treårig studieresa på kontinenten, till bl a Frankrike, England, Holland och Tyskland, där han studerade i Rostock 1646 och i Leipzig 1647. Efter hemkomsten till Sverige utsågs S 1652 till arvprinsen Karl Gustavs hovpredikant och prästvigdes s å. I samband med dennes trontillträde utnämndes S till hovpredikant 1654 samt även till preses i fältkonsistoriet. Han kom därför att medfölja kungen och hären i de polska och danska krigen. Han gjorde en snabb karriär och blev 1658 utnämnd till superintendent i det erövrade Trondheims stift. Det uppstod problem för honom när danskarna kort efter hans tillträde belägrade Trondheim. Under elva veckor tvingades han att uthärda belägringen. Han erbjöds dock av danska regeringen att kvarstanna på sin tjänst men valde att återvända till Sverige. Han gick över fjällen till Härjedalen vid jultiden 1658 tillsammans med återstoden av den sv garnisonen. Han var utan tjänst fram till 1660, då han utnämndes till superintendent i Kalmar. Han blev 1678 befordrad till biskop där då superintendentian omvandlades till bis-kopsdöme. Hans långa ämbetstid i Kalmar blev av stor betydelse för stiftets utveckling. Han utförde ett nitiskt arbete inom bl a skolväsendet, där han utverkade att ett skol- och gymnasiehus inköptes i Kalmar. Kort före hans ankomst dit hade grundstenen till domkyrkan lagts, och den invigdes av honom midsommardagen 1682. Fullständigt färdigställd blev dock domkyrkan först 1699, då den även erhöll sin benämning och fick sin stat reglerad. Han utnämndes till teol doktor men var ej närvarande vid pro-motionen i Uppsala vid jubelfesten 1693. Han deltog i riksdagarna 1660-64, 1672, 1675,1678-82 och 1697 samt höll även ett antal prästmöten. Han skall ha varit en flitig och fängslande predikant; hans framställningar var för sin tid ovanligt flödande, språket var naturligt och enkelt, och även innehållet vittnar om en rik andlig erfarenhet. Han var fridsam och omtyckt i sitt stift. När Kalmar 1677 belägrades av danska styrkor hade han fått tillstånd av kungen att bege sig till säker ort, men då borgerskapet fick veta detta sände de en anhållan om att han skulle stanna i Kalmar; han efterkom önskemålet. Staden blev visserligen skonad, men en stor del av kyrkorna på Oland plundrades och många av prästerna hamnade i dansk fångenskap. Mot slutet av sin levnad förlorade han delvis sina krafter, vilket hade en negativ inverkan på stiftsstyrelsen och dess verksamhet. En viss halsstarrighet tycks ha utmärkt honom under hans sista år. Han slöt själv sin adliga ätt.