Han adlades 1711 under namnet Cedercreutz då erbjöds hans styvbarn att taga detta namn, vilket de flesta av dem gjorde (dock inte äldste sonen Jacob Tersmeden d.ä.). Tillsammans med styvfadern upphöjdes dessa 1719 även till friherrevärdighet.

Cedercreutz är en svensk friherrlig ätt, representerad i Sverige och Finland.
Ätten består av två grenar, besläktade på mödernet, men den adopterade grenen, som har samma ursprung som ätten Tersmeden, fortlevde inte på svärdssidan. Ättens stamfader är Laurentius Joannis Folkernius som var lektor vid gymnasiet i Västerås och sedan kyrkoherde i Svärdsjö och Stora Tuna. Hans hustru var Anna Salbergia. Deras son Jonas Folkern (1661-1727) var brukspatron på Ludvika bruk och lagman i Närke samt blev så småningom landshövding i Västmanlands län. Hans andra hustru av tre, Christina Börstelia, var dotter till kyrkoherden Laurentius Börstelius och Regina Elbfass, och hade tidigare varit gift med brukspatronen Reinhold Tersmeden på Larsbo. Jonas Folkern adlades år 1711 i Turkiet med namnet Cedercreutz jämte fem av sina styvbarn Tersmeden som då antog styvfaderns namn. År 1719 upphöjdes ätten till friherrlig och introducerades på nummer 143 varmed den adliga ätten blev utgången.
Den adopterade grenen fortlevde endast i en generation och i endast två led. Herman Tersmeden nobil. Cedercreutz upphöjdes till greve 1752 dock utan att han introducerades på den värdigheten. Han fick en dotter varmed hans ättegren slöts. Hans bror Reinhold fick en son som dog späd, varmed den tersmedska grenen slocknade.
Jonas Folkern Cedercreutz ättegren fortlevde i endast ett led, med en son ur andra äktenskapet med Christina Börstelia, kammarherren och brukspatronen Carl Gustaf Cedercreutz till Ludvika som var gift med en dotter till brukspatronen Jean De Geer till Godegård. Alla senare ättlingar härstammar från deras son överjägmästaren Johan Axel Cedercreutz, brukspatron på Ludvika. Hans hustru, Sara Gustafva von Ehrenheim var dotter till brukspatronen i Malingsbo Carl Gustaf von Ehrenheim och Sara Regina Tersmeden, vars mor i sin tur, Elisabeth Gangia var en av Stormor i Daloms ättlingar (Bureätten). En gren flyttade till Finland, där ätten 1818 immatrikulerades på nummer 6 bland friherrar. I Sverige blev ätten utgången på svärdssidan 1871, men en gren av den finländska ätten överflyttade till Sverige och återvann representationsrätt på Sveriges riddarhus 1950.
Ätten köpte Ludvika bruk av kronan och ägde det mellan 1726 och 1823, då 6/7 såldes till brukspatron Wetterdal och återstoden till andra intressenter. Ludvika bruk var Sverige största järnverk under Cedercreutz.
ällor:
Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor
Riddarhusets ätt- och vapendatabas
Ätter och vapen, Finlands riddarhus webbplats
Erik Tuneld, Geografi öfver konungariket Sverige

Jonas Folkern var son till prosten i Svärdsjö Laurentius Johannis Folkerus. Han var landskanslist i Falun och blev därefter landssekreterare i Stora Kopparbergs län 1689-1700. År 1700 blev han brukspatron på Ludvika kronobruk. Han blev lagman i Närke 1711 och adlades samma år under namnet Cedercreutz. 1712 blev han lagman över Västmanland och Dalarna. Cedercreutz upphöjdes med samma namn till friherre 1719. Han var landshövding i Kopparbergs län 1713-16 och i Västmanlands län 1716-1720.
Jonas Cedercreutz var gift tre gånger och hade åtskilliga barn och styvbarn. Till de senare hör riksrådet Herman Cedercreutz.
Källor:
Svensk uppslagsbok. Lund 1930.
Landshövdingar i länet, Harry Carleholm i Dalarnas hembygdsbok 1967