Västerfärnebo och Mora.

Olaus Andre Angerman född 1522 i Sidensjö. Död som Kyrkoherde i Mora 1607-04-10. Son av Kyrkoherden Andreas i Sidensjö. 1564 blir han Kyrkoherde i Västerfärnebo, där han troligen tidigare under ett flertal år varit Kaplan, och kommer därifrån 1576 till Mora, där han förblir till sin död. Redan 1601 synes hälsan ha varit svag, varför han 1603 fick sonen Boethius till Vicepastor. Han var ända från 1574 med på ett flertal riksdagar (se nedan).
I Västerfärnebo ägde han hemmandet Forsby, varav hälften var arv efter hans första hustru och hälften tillköpt från hennes släktingar. I Mora köpte han jord i Utmeland, Bonäs, Hemus, Morkarlby, Nusnäs, Oxberg, Vika, Gopshus, Noret och Fulåberg. Herr Olof, enligt uppgift född 1522 i Sidensjö i Ångermanland, där hans fader skall ha varit Kyrkoherde, kom enligt egen uppgift till Mora från Västerfärnebo vid påsktiden 1576. I stiftet kom han att intaga en mycket aktad ställning, ehuru han icke var Kontraktprost, eftersom denna post redan innehades av Herr Engelbrekt i Leksand. Han är med vid ett flertal riksdagar och möten. I Stockholm underskriver han 1577-02-16 förklaringen om Liturgien. Förnyat samtycke till denna giver han å samma plats i januari 1582.
Vid 1590 års riksdag undertecknar han ständernas förklaring om de anklagde rådsherrarna och ryska fejden samt om arvsföljden. År 1593 underskriver han Uppsala mötes beslut och påföljande år trohetseden till Konung Sigismund. Vid sammanträde i Rättvik godkänner han 1596-02-19 Söderköpings rikdags beslut. Tillsammans med ombud från Dalarna och Bergslagen lovar han 1598-11-12 i Leksand giva Hertig Karl sitt stöd. Uppsägelseskriften till Konung Sigismund 1605-06-17 bär även hans namn. Då "kyrktornet" var "förfallet", ville man "med det första förbygga och upprätta" detta samt begärde därför att få taga någon av kyrkotionden. Detta medgavs 1578-06-10. År 1581 skall det ha blivit färdigt. Under de dåliga sädesåren visade han stor hjälpsamhet.
1596-03-14 låter han en vädjan gällande en gammal knekt föregås av en allmän motivering: "Man förnimmer väl (fromme läsare) den stora bedrövelse och eländighet, som sig nu gement allestädes vill låta sig förstå och förnimma dock i besynnerlig i denna vår svaga landsända, vilken till oår ganska bekvämlig är, stundom genom onaturlig och otidelig frost, så ock om sommaern av överflödigan hetta, som den svaga jorden förhindrar och säder fördärvar, av vilket är förorsakat en stor armod och fattigdom hos gemene parten i denna landsända".
Det dåliga året 1603 föranledde 1604-01-24 en gemensam skrivelse från Orsa och Mora med Herr Olofs sigill som det första, i vilket man klagade över den "stora nöd och fattigdom" som man "igenom det svaga årsväxt, som nu i förledne år varit haver för syndens skull", kommit uti, "så att icke allenast mångt hemman osått och öde varit och mång människa av hunger och sult är död bliven", varför man ber Konungen att till utsäde få inlösa tionden i kyrkohärberget. Herr Olof var också känd för personlig hjälpsamhet, icke minst mot studerande. Hans fastighetsaffärer är av ett tidigare icke skådat omfång.
Med sin hustru hade han erhållit del i Forsby (Försteby) i Västerfärnebo. Återstående del, 6 öresl., inköpte han av hustru Mariet därstädes, Jöns Andersson i Svedbo (Swediebo) och Jakob Skräddaren i Berg, troligen släktingar. Fasta härå erhölls 1571-10-09. Skattefrihet på samma hemman uti sin och sin hustrus livstid fick han 1598-03-25. Det byte han 1581-03-02 hade gjort med Konungen, varigenom han i stället erhållit Kronogården Boda, Svärdsjö, hade av någon anledning icke gått i verkställighet, varför Konungen 1582-02-03 hade sålt Boda till hustru Anna Knutsdotter. I Skinnskatte-
berg löste han 1584 bördsrätten till hemmanet Vätterskoga. Då han icke tyckte om det, erbjöd han arrendatorn lösa det, vilket denna emellertid icke ville, samtidigt som han satt kvar på hemmanet. Herr Olof sålde det då till Per Rasmusson. Icke heller nu ville arrendatorn flytta, varför fogden 1590-06-20 fick Kungl. order att vräka honom.
Under sin tid i Mora börjar han med vidlyftiga fastighetsförvärv, berörande under årens lopp icke mindre än 61 personer och gällande jord framför allt i Utmeland, där han så småningom ägde mer än 45 snesland, men även bl.a. i Morkarlåsen, Oxberg, Vika, Gopshus samt en fäbod i Fuloberg (Fileberg).
Av sin företrädare köpte han 8 tjgland (kegeland) 8 snesland i Holen i Utmeland för 6 1/2 tjegland i Bonäs och 32 1/2 daler. Samtliga dessa Mora affärer
stadsfästes på lagmansting, troligen i feb. 1596. Fäboförvärvet ådrog honom 1595-12-16 en stämning från Per Olofsson i Kråkberg, som klagade på "de fäbodar, som inbyggda äro på hans ägor". Ytterligare förvärv följde 1598 och 1600. Möjligen får också det sota antal jordar, som sonen Anders 1606-01-08 bjuder upp å tinget, tillskrivas Herr Olof, ehuru denna på grund av ålder lät sonen fullfölja köpet.
Herr Olof synes 1601 ha varit krasslig. Gemene man i Mora begärde 1603-07-20 av Konungen , att sonen Bo, som var deras Kaplan, skulle bli deras Predikant, vilket torde betyda Vice Pastor. Herr Olof  utför dock alltjämt vissa uppgifter. Ännu år 1607 signerar han tiondelängden. Han uppgives ha 
dött 1607-04-10. 1596-02-10 hade han å lagmanstinget stigt fram och frågat, "om någon hade något till att beskylla, medan han nu i 20 år varit hos dem,
antingen i umgänge, leverne eller lärdom; därtill alla svarade, att han dem förestått som en ärlig, gudfruktig man". 1703