Bodde i Borggård. Mästare 1698. Bisittare vid hammartingen 108

Bodde i Borggård. Mästare 1698. Bisittare vid hammartingen
Borggård omnämns för första gången år 1476 i samband med att Erik Holmensson skänkte en tredjedel av hemmanet till kyrkan. Erik Jönsson Rosenstråle, som tidigare varit delägare av egendomen, förvärvade denna i sin helhet 1550. Detta är för övrigt det årtal Borggårds Bruk räknar som sitt begynnelseår. Ortnamnets ursprungliga betydelse (1535 Bolgåårdh) är oklart. Troligtvis är det antingen orden bol 'stor' ('Storgården') eller bol 'stock' som avses, vilket i såfall får innebörden bolabro 'plankbro'). På 1600-talet ändrades namnet och det var troligtvis också då som järnhanteringen kom igång. En första masugn uppfördes under den driftiga ägarinnan Anna Rosenstråles tid 1644-82. Stångjärnssmidet kom att dominera tillverkningen vid Borggård under århundraden. 1651 uppfördes en hammare, men den hade då haft en föregångare. Tackjärnstillverkningen upphörde däremot redan 1714, då masugnen flyttades till Österby.
Familjen Rosenstråle innehade Borggård fram till år 1778, då assessor Erik Rosenstråle avled. År 1792 förvärvade brukspatron Olof Burenstams Borggård. Under hans ledning rationaliserades driften, vilket innebar stora framsteg. 1825 blev Per Jansson ny bruksherre. Hans insatser kom att betyda en uppsvingets tid utan tidigare motsvarighet för järnbruket. Produktionen ökade och år 1852 tillverkades 225 ton stångjärn. Genom arv kom Borggård därefter att vara familjen Trädgårdhs ägo. Så småningom började ett brukssamhälle att växa upp kring järnbruket. Till att börja med bodde emellertid endast ett fåtal (till exempel smederna) av alla de som var beroende av bruket vid Borggård. Kolare och andra bodde i regel i små torp utspridda i närheten.
Källa: Wikipedia 2009-03-07