KMFanlista240121 - Ansedel
KMFanlista240121 - Ansedel
NamnHenrik Johansson Bonnevier 
Född4 maj 1745, Borggårds bruk, Hällestad (E)
Död9 apr 1806, Sonstorps bruk, Hällestad (E)
Yrkemästersmed
Partners
Född26 jun 1751
Död29 dec 1803
FarAnders Månsson Wattenström (1722-1797)
MorBrita Karlsdotter Swartling (1723-1787)
Äktenskap25 okt 1772, Hällestad (E) 
Notis för Henrik Johansson Bonnevier
Anfader Gilius Bonnenier Belgien och sonen Henry Bonnevier född 1593 i Liége, Belgien, död 16 juli 1682 i Källartorp, Lilla Marma (D), hammarsmedsmästare.
Stavning: Hindrich Boniuier Hindrich nämns första gången 1624-09-09, då han arbetar som räckare vid nya ugnen i Finspång. Skriver kontrakt i Finspång år 1626. 1629 antecknas han i Finspångs register med hustru och tre barn. Samma år flyttar familjen till Norrköping, där Hindrich, enligt ett flertal uppgifter, är verksam fram till år 1635. Här tecknar han kontrakt med Louise de Geer 1631-05-12 för ett års arbete vid mässingsverket. Han återvänder därefter och arbetar under åren 1635-57 vid Finspång.
Sonstorp Bruk lades ned 1911. Då hade järnbruk funnits på platsen i många hundra år. Längre än på någon annan plats i Östergötland och vad gäller ålder överträffat endast av några få bruk i landet.
Förmodligen anlades den första hyttan i Sonstorp samtidigt som gruvorna i Hällesta bergslag började brytas. Det tidigaste skriftliga dokumentet som nämner en hytta vid Sonstorp intill Emmaåns strömmar härrör sig från 1405. Från denna tid drevs Sonstorp i omkring 300 år av en släkt, som adlades Rosenstråle. Sonstorp Bruk startades 1546, då Gustaf Wasa gav i uppdrag till Markus Klingensten, att vara behjälplig med att bygga en hammare i Emmaån. Hammaren var färdig 1548. Det blev då möjligt att framställa stångjärn vid Sonstorp. Stångjärnet fraktades från slutet av 1600-talet till stor del till Stockholm, där det kvalitetskontrollerades innan det såldes vidare.
År 1658 fanns det 4 hammare vid Sonstorp och redan år 1662 fanns det 7 härdar. Hyttedriften gav nu en del problem, kvaliteten på malmen sjönk och blandades med bättre malm för att kunna hålla kvaliteten uppe. Detta medförde dock ökade kostnader, varför en nedläggning av hyttedriften beslutades år 1708. De återstående i hyttlaget sökte sig istället till de närbelägna hyttorna i Borggård och Grytgöl. Sonstorps bruk övergick då till att köpa in tackjärn från främst västmanländska masugnar.
Från denna tid höll Sonstorp en ledande ställning i Östergötland, vad gällde stångjärnsproduktion. Sonstorp bruks tillverkning var med några små undantag för civilt bruk. Krigsproduktionen sköttes i Östergötland i huvudsak av Finspång bruk.
Vid bruket, fanns efter 1720, åtta härdar som tillsammans sysselsatte, med den bemanninsplan som användes, 44 smeder inklusive lärlingar och kolpojkar. Stångjärnet hamnade till stor del utomlands, medan andra mer förädlade produkter såsom spadar, hackor och yxor, som tillverkades av handsmeder, salufördes i närområdet.
Stavning: Hindrich Boniuier Hindrich nämns första gången 1624-09-09, då han arbetar som räckare vid nya ugnen i Finspång. Skriver kontrakt i Finspång år 1626. 1629 antecknas han i Finspångs register med hustru och tre barn. Samma år flyttar familjen till Norrköping, där Hindrich, enligt ett flertal uppgifter, är verksam fram till år 1635. Här tecknar han kontrakt med Louise de Geer 1631-05-12 för ett års arbete vid mässingsverket. Han återvänder därefter och arbetar under åren 1635-57 vid Finspång.
Sonstorp Bruk lades ned 1911. Då hade järnbruk funnits på platsen i många hundra år. Längre än på någon annan plats i Östergötland och vad gäller ålder överträffat endast av några få bruk i landet.
Förmodligen anlades den första hyttan i Sonstorp samtidigt som gruvorna i Hällesta bergslag började brytas. Det tidigaste skriftliga dokumentet som nämner en hytta vid Sonstorp intill Emmaåns strömmar härrör sig från 1405. Från denna tid drevs Sonstorp i omkring 300 år av en släkt, som adlades Rosenstråle. Sonstorp Bruk startades 1546, då Gustaf Wasa gav i uppdrag till Markus Klingensten, att vara behjälplig med att bygga en hammare i Emmaån. Hammaren var färdig 1548. Det blev då möjligt att framställa stångjärn vid Sonstorp. Stångjärnet fraktades från slutet av 1600-talet till stor del till Stockholm, där det kvalitetskontrollerades innan det såldes vidare.
År 1658 fanns det 4 hammare vid Sonstorp och redan år 1662 fanns det 7 härdar. Hyttedriften gav nu en del problem, kvaliteten på malmen sjönk och blandades med bättre malm för att kunna hålla kvaliteten uppe. Detta medförde dock ökade kostnader, varför en nedläggning av hyttedriften beslutades år 1708. De återstående i hyttlaget sökte sig istället till de närbelägna hyttorna i Borggård och Grytgöl. Sonstorps bruk övergick då till att köpa in tackjärn från främst västmanländska masugnar.
Från denna tid höll Sonstorp en ledande ställning i Östergötland, vad gällde stångjärnsproduktion. Sonstorp bruks tillverkning var med några små undantag för civilt bruk. Krigsproduktionen sköttes i Östergötland i huvudsak av Finspång bruk.
Vid bruket, fanns efter 1720, åtta härdar som tillsammans sysselsatte, med den bemanninsplan som användes, 44 smeder inklusive lärlingar och kolpojkar. Stångjärnet hamnade till stor del utomlands, medan andra mer förädlade produkter såsom spadar, hackor och yxor, som tillverkades av handsmeder, salufördes i närområdet.