Uppbyggaren av Källslättens trädgård och bergsmansgård. Han var kronans vågbokhållare och hörde till den styrande eliten i dåtidens Falun. Gift två gånger.

Vid Kopparberget anses gruvbrytningen ha börjat långt före 1000-talet. Jämsides med att kopparproduktionen stegrades, växte bebyggelsen kring gruvan ut. Källslättens historia kretsar kring kopparproduktionens uppgång och senare sakta borttynande. När skogen röjdes och de första åkerlapparna med möda bröts upp är inte känt.
Första gången ett skriftligt belägg för Källslättens existens ges, är en tiondelängd från 1569 över Kopparbergs socken. Under Källslätten återfinns då en täktekarl vid namn Olof.
Den 17 augusti 1734 skriver Linné i sin Dalaresa ”Vid nedanskog såg man i öster en gård, Källslätten kallad, byggd på en hög ort, vilken gård ägde en extraordinär prospekt ty de vida dalaskogarna och berg lågo nedanför, helt djupt nedsänkta”.
Här finns ett stycke gammalsverige med små åkertegar, odlingsrösen och brukningsvägar. Det finns även rester från gårdens rikemanstid. En fruktträdgård anlagd i renässansstil från 1600-talet minner om detta. Trädgården som är byggd med fem terrasser och två springbrunnar hyser också ett fyrtiotal fruktträd.
Troligen började gården som ett fäboställe brukat av Tunabönder. Under Kopparbergets storhetstid blev Källslätten ett bergfrälsehemman och ägdes bl. a. av bergsmannen Anton Svab. Sedan början av 1700-talet följde en lång period med olika bergsmän som ägare. På 1840-talet övergår gården till att bli ett mer renodlat jordbruk utan anknytning till kopparhanteringen.
1954 lämnar den siste bonden gården och skogsbolaget Stora övertar ägandet. De följande åren övergår den odlade jorden till skogsmark och de flesta byggnader rivs och flyttas.
1966 inleds restaureringsarbetet av ett gäng ungdomar från Borlänge. Den gamla trädgården rensas upp och sätts i stånd. I samförstånd med markägaren får de gamla åkrarna åter se dagens ljus. Utan dessa åtgärder hade det idag varit granskog på hela området.

Källslätten dyker upp plötsligt i de skriftliga källorna 1569. Det är troligt att gården existerat tidigare, kanske rent av under annat namn. Harry Ståhl har i Ortnamn i Kopparbergslagen (1960) ej funnit någon förklaring eller uttydning av namnet. Han skriver något lakoniskt: ”Förleden är sannolikt det fornsvenska kaeldo, gen. av ordet kaelda ’källa’, och senare leden är bestämd form av fornsvenskans slaet ’slätt’. Av topografiska kartan framgår ej att terrängen skulle vara slät där.” Kort sagt sägs här att namnet tycks betyda vad det säger.
Namnet stavas olika under seklerna:
◦ Kellesletten 1569
◦ Kiällslätta 1613
◦ Kellesletten 1617
◦ Källesläten 1624
◦ Killeslättann 1629
◦ Kielleslättan 1635
◦ Käälslätta 1648
◦ Kiällslätt 1685
◦ Kiällslät 1725
◦ Kielslätten 1794
◦ Kjällslätten 1825

Olikheten i stavningen beror troligtvis endast på hur skrivkunniga personer, som upprättat mantalslängder och husförhörslängder, uppfattatnamnets uttal.

Familjen Svab
Släkten Svab förknippas med Stora Kopparberget och den stormannaklass som växte fram under gruvans glansdagar på 1600-talet. Fredrik Svabe (1614-1677) var den förste som med tyskt ursprung kom till Sverige. Han blev konststatsinspektor vid gruvan 1656. Han gifte sig med Catharina Reinkel, dotter till rådman Claes Reinkel i Falun och hans hustru Margaretha Trotzig. Sonen Anton Svab (1654-1712), är den trolige uppbyggaren av Källslättens trädgård och bergsmansgård. Han var kronans vågbokhållare och hörde till den styrande eliten i dåtidens Falun. Anton var gift två gånger. Båda gångerna med prostdöttrar: i första giftet Helena Bergia och i andra med Christina Arhusia. Med dessa fick han två söner som blev ett par av dåtidens främsta bergverksadministratörer och som ingrep djupt i Bergslagets öde. Den älste sonen Anders Svab (1681-1731) föddes i Falun, där han var en kraftfull bergmästare 1714-30. Han hade dessförinnan tillbragt ett flertal studieår nere på kontinenten. Anders fick åtta barn. Det står noterat att hans dotter Helena föddes 1719 den 23 juli på Källslätten.
Den yngre halvbrodern Anton (1702-1768) föddes på bokhållarens sommarställe i Näverberg. Han adlades 1751, blev assessor vid Bergskollegium 1748 och bergsråd 1756. Efter den förödande branden i Falun 1761 arbetade han intensivt med att bygga upp den nya staden med hus av slaggsten i stället för trä. Han uppfann metoden att vinna ren zink ur blände. Dessutom var han verksam vid Sala silvergruva där han utvecklade en ny metod att utvinna silver ur slaggvarpen.
De Svabska familjemedlemmarna var så betydande och givmilda mot Falu Kristine kyrka att familjens huvudbanér och epitafier fått hedersplatsen i templet. Porträtten finns i kyrkan.