8 generationer nedstigande till Kerstin Fredriksson.
Finns Hans Jacobssons Jacob född 4.p.Trin. i Nygården, Järbo.
481Varifrån fick han i så fall efternamnet Ersson?
84 år i dödboken.
482Bodde
Hoo nr 3. 1710-1731. Sonen Jacob flyttat in till hustrun och hennes föräldrar i Hoo nr 3. Anders Carlssons hustru hette hon Brita Olsdotter?
486Hoo nr 3. 1725-1746, Brita bodde med sonen Jacob och hustrun och hennes föräldrar.
4871738-1753. Brita bodde med sonen Jacob och svärdottern i Hoo 3.
488Hoo nr 3. 1754-1764. Brita bodde med sonen Jacob och hans hustru Karin och deras son Eric med hustru och döttrarna Anna och Catharina.
489I mantalsängden för Järbo 1671 finns Jacob Ersson. 3 personer.
I vigselbok från Ofvansjö.
Bodde i Hoo.
Tidningsartikel av Maj-Britt Fredrikson, datum?, tidning?. På en gårdsplan i Wij by ligger sedan några år en mycket gammal gravhäll, som hämtats hem från skogen, dessvärre sönderlagen i en massa bitar. Stenen är antagligen gjord av Storsjösandsten och är 160x220 cm stor. Hällen har en slinga runt kanten, där det står inhugget:
När tu till domsill komma läm - iesus elsker lif skalf upp - lif ur sömn gack och låt ther föra min själ i Abrahams sköte.
Tyvärr är delar av texten oläslig. Ännu en slinga med text finns innanför, även den svårtydd. I mitten står namnen på de personen som vilat i graven
JAKOB ERSSON OCH KARIN ANDERSDOTTER, ERIK JAKOBSSON OCH HUSTRU ANA LARSDOTTER KARIN OLSDOTTER I HO BY.
Alla dessa personer bodde på Hoo nr 3 i Torsåker. Jakob Ersson dog 1775, Karin Andersdotter 1764, sonen Erik Jakobsson 1794 och hans båda hustrur Anna Larsdotter 1760 och Karin Olofsdotter 1815. Längst upp på stenen står inhugget årtalet 1762. Jakob hade ännu en son Olof Jakobsson, som M-B härstammar från. Olof bodde på Wij nr 2.
Omkring 1850-talet blev Torsåkers kyrkogård omlagd och då blev en del gamla gravstenar bortfraktade. En del användes sedan som brostenar. Stenen fraktades till Wij nr 2 av någon av Olofs efterlevande.
Enligt gamla utsagor skall denna sten fört olycka med sig för gården folk, därför kördes den till skogs och slogs sönder. Olyckor hade nämligen slagit till på gården Wij nr 2 på 1830-talet redan när en man, sonson till Olof Jakobsson, dog under outredda omständigheter men som resulterade i att den döde mannens son blev landsförvisad från Sverige och Norge på livstid för att han orsakat faderns död.